Klimatindikatorerna är olika mått som används för att visa förändringar eller på ett enkelt sätt göra ganska komplexa fenomen tydliga. I vissa fall kan indikatorn fungera som en varningssignal. Indikatorerna kan användas i ett större sammanhang, till exempel vid jämförelser med andra länders indikatorer eller andra klimatanalyser.
De kan även användas för att studera förändringar över tiden och i rummet. Vanliga mått är års- säsongs- eller månadsvärden av olika parametrar som beskriver klimatet. Det är av största vikt att de indikatorer som används är homogena (likformiga och jämförbara) över tiden och helst även i rummet.
När det gäller indikatorer för klimatet ställs stora krav på tillgång till långa serier eftersom förändringarna ofta sker relativt långsamt och bakgrundsbruset (den naturliga variationen) är betydande.
SMHI har, som ett första steg, tagit fram följande indikatorer:
- Årliga temperaturavvikelser för Sverige (sedan 1860)
- Årsnederbörd för Sverige (sedan 1860)
- Extrem nederbörd
- Fall med extrem arealnederbörd (sedan 1930)
- Geostrofisk vind i Sverige (sedan 1901)
- Förändring i havsvattenstånd i Sverige (sedan 1886)
- Vegetationsperiodens längd (sedan 1961)
- Globalstrålning i Sverige (sedan 1983)
- Maximal isutbredning (sedan 1957)
Indikatorerna kan analyseras och sättas in i ett större sammanhang med analyser av samvariation av indikatorer, jämförelser med andra länders indikatorer och med beskrivning av storskaliga strömningsmönster och dess variation/förändring över tiden.
Jämförelser kan också göras med de resultat från de modeller som tagits fram för att beskriva klimatsystemet.