Hydrologiska ord och begrepp

Här listas vanliga hydrologiska begrepp tillsammans med en kortfattad förklaring.

A

En ADCP mäter vattenföring
Foto Nils Sjödin

ADCP
ADCP är en förkortning av Acoustic Doppler Current Profiler. Det är ett avancerat ekolod för att mäta flöden i vattendrag. Instrumentet mäter hastigheten på partiklar i vattnet med hjälp av dopplerprincipen samtidigt som den mäter sin egen hastighet och djupet tvärs vattendraget. Med hjälp av dessa värden beräknas arean för tvärsnittet i vattendraget och flödet.

Flöde = Area*vattenhastighet

Akvifär
Ett eller flera lager under markytan, av berggrund eller andra geologiska skikt, med tillräcklig genomsläpplighet för att medge betydande strömning av, eller uttag av, stora mängder grundvatten. I en akvifär kan det finnas ett eller flera grundvattenmagasin. En akvifär kan vara öppen eller sluten. I en öppen akvifär sammanfaller grundvattenytan med grundvattenzonens övre gräns. En sluten akvifär kan uppkomma om t.ex. sandjord överlagras av lera.

Artesiskt grundvatten
De flesta brunnar i kvartära avlagringar tar sitt vatten ifrån s.k. slutna magasin. Ett slutet magasin begränsas uppåt av ett för vattnet ogenomträngligt lager t.ex. tät moränlera. I ett sådant artesiskt magasin kan man mäta ett grundvattentryck som når över magasinets övre gräns och som ibland når över markytan.

Avbördning
Ett mått på hur mycket vatten som per tidsenhet passerar genom en tvärsektion av ett vattendrag. Jämför med begreppet vattenföring.

Avbördningskurva
En kurva som visar sambandet mellan vattenstånd och vattenföring för en sektion i ett vattendrag.

Exempel på avbördningskurva som beskriver sambandet mellan vattenstånd och vattenföring Förstora Bild

Avdunstning
Avdunstning är när vatten går från att vara flytande eller fast till att vara i gasform (vattenånga).

Avrinning
Den del av nederbörden, regn eller snösmältning, som rinner av till sjöar och vattendrag. Man brukar skilja på ytavrinning, där vattnet rinner av på markytan, och avrinning som sker via grundvattnet. Den övervägande delen av avrinning från ett område når vattendrag via grundvattnet.

Avrinningsområde
Kan också kallas dräneringsområde (förr användes även termen nederbördsområde). Ett avrinningsområde kan bestå av flera delavrinningsområden. Ett avrinningsområde avgränsas ytterst av en ytvattendelare och omfattar både markytan och ytan av det begränsande områdets sjöar. All avrinning från området har ett gemensamt utlopp vid en given punkt i ett vattendrag. Avrinningsområdet definieras av uppströmsområden till denna punkt. Se även tillrinningsområde.

 

B

Basflöde
Det finns oftast vatten i svenska vattendrag även under torrperioder och det beror på att vattendragen har ett stadigt inflöde av vatten från grundvattnet. Detta inflöde av grundvatten kallas basflöde. Även utflöde från sjöar bidar till detta flöde.

Beräknat högsta flöde
Det högsta möjliga flödet för ett vattendrag. Flödet modelleras fram genom att kombinera värsta scenario för kritiska faktorer såsom regnmängd, snösmältning, hög markvattenhalt och fyllnadsgrad i vattenmagasin. Flödet beräknas enligt "Riktlinjer för bestämning av dimensionerande flöden för dammanläggningar (utgåva 2015)".

Foto på bestämmande sektion från den hydrologiska stationen Flötemarken.
Foto Nils Sjödin Förstora Bild


Bestämmande sektion
En sektion i ett vattendrag där det finns ett tydligt samband mellan vattenstånd och vattenföring. En bestämmande sektions utgörs av en tröskel som är en avgränsande förhöjning av botten i ett vattendrag eller vid ett sjöutlopp. Vattenståndet nedströms en bestämmande sektion påverkar inte vattenståndet uppströms sektionen.

Biflöde
Ett vattendrag som mynnar ut i ett annat större (överordnat) vattendrag.

Bifurkation
Med bifurkation menas att ett vattendrag delas upp i flera grenar, där en eller flera av grenarna för med sig vatten från ett vattendrag till ett annat. En bifurkation kan även vara då en sjö har utlopp till flera vattendrag.

Bäck
En bäck brukar definieras som ett litet strömmande vattendrag där det till skillnad från rännilar och diken strömmar vatten under stora delar av året, inte bara vid regn eller snösmältning.

 

D

Dagvatten
Regn- eller smältvatten som rinner av från hårda ytor (byggnader och gator mm).

Delta
Flodmynningsområde, en ofta solfjäderformad avsättning av sedimenterat material vid mynningen av ett vattendrag.

Dikning
Dikning av ett vattenmättat område innebär att man genom grävda diken leder bort vatten från området så att marken blir torrare. Dikning är en form av avvattning eller dränering av marken.

Dämningsgräns
Den högsta nivå till vilken vattnet i en sjö eller vattendrag får dämmas. Motsvarande lägsta nivå benämns sänkningsgräns.

 

E

Evaporation
Vatten som avgår till luften från mark eller vattenytor.

Evapotranspiration
Vatten som avgår till luften från mark eller vattenytor (som evaporation), och från växlighet (som transpiration). Summan kallas evapotranspiration. Avdunstning används också som ett begrepp för det sammanlagda flödet till atmosfären.

 

F

Fallhöjd
Avståndet mellan dammens vattenyta och den ursprungliga älvens vattenyta nedströms dammkonstruktionen.

Fluvial
Något som avser eller tillhör rinnande vatten. Fluvial miljö är exempelvis miljön i och kring ett vattendrag.

Flod
Ett större vattendrag. Flod har även betydelsen riklig vattenföring, vårflod eller höstflod.

Flygel
Instrument för mätning av strömhastighet i ett vattendrag. Indirekt för bestämning av vattenföring.

Foto Robert Vikström Förstora Bild


Flöde
Se vattenföring.

Fors
En snabbt strömmande vattendragssträcka där vattnet har en hastighet på över 0.7 m/s. Där vatten forsar blir bottnen ofta stenig då finare sediment förs bort med vattnet.

Fältkapacitet
Den maximala vattenhalten som marken kan hålla mot gravitationen. Se beskrivande film från Uppsala Universitet: Film om Fältkapacitet.

 

G

Grumlighet
Turbiditet, förekomst av partiklar i vattnet som minskar sikten och möjligheten för ljus att tränga ner i vattnet.

Grundvatten
Grundvattnet är det vatten som finns i den del av marken där alla porer är fyllda med vatten. Begränsas uppåt av grundvattenytan och markvattenzonen.

Grundvattenavrinning
Den del av avrinningen som passerar via grundvattnet.

Grundvattenbildning
Nedträngning och tillförsel av nederbördsvatten till grundvattnet. Grundvatten bildas i inströmningsområden, där vatten strömmar från markvattenzonen till grundvattenzonen. Grundvattenbildning avgör hur stort grundvattenuttag man kan göra i en akvifär utan att grundvattenytan sänks på lång sikt.

Grundvattendelare
Gränslinje kring vilken grundvattenflödet divergerar åt skilda håll. Kan vara skild från ytvattendelaren.

Grundvattenmagasin
Grundvattenförande lager i marken med relativt stor mäktighet. Geomorfologisk eller geologisk enhet.

Grundvattenyta
Den nivå där man får en vattenyta om man gräver en grop i marken eller driver ner ett perforerat rör. Det är den nivå där vattnets tryck är detsamma som lufttrycket (atmosfärstrycket).

Göl
Liten, ibland djup vattensamling. Är ofta resterande del av en sjö som håller på att växa igen och kan periodvis vara uttorkad.

 

H

Huvudavrinningsområde
Sverige har 119 huvudavrinningsområden. Ett huvudavrinningsområde har ett huvudvattendrag och ett antal biflöden. Det är i regel minst 200 km² stort och har sin utloppspunkt i havet. Numreringen börjar i norr med 1 Torneälven och slutar med 112 Enningdalsälven på gränsen mellan Sverige och Norge. 113-116 är vattendrag som rinner från Sverige till Norge. På Gotland ligger 117 Gothemsån och 118 Snoderån. Öland räknas som 119. Ofta behöver man mer detaljerad information om ett stort avrinningsområde. Därför delar man in huvudavrinningsområdena i mindre delavrinningsområden.

Huvudvattendrag
Det största vattendraget i ett avrinningsområde. Har i varje sammanflödespunkt större avrinningsområden än tillkommande vattendrag. Vid flera tillflöden till en sjö räknas det största tillflödet som huvudvattendrag.

Hydraulisk konduktivitet
Markens förmåga att leda vatten. Den hydrauliska konduktivteten uttrycks i meter per sekund (m/s) och kan bland annat beräknas med Darcys lag.

Hydrologi
Vetenskapen om vattnet i naturen, dess förekomst, cirkulation och fördelning. Hydrologin studerar de olika faserna och processerna i den hydrologiska cykeln.

Hydrologisk cykel
Se vattnets kretslopp.

Hydrologiskt år
Det hydrologiska året skiljer sig från kalenderåret genom att det löper från en tidpunkt på hösten till nästa höst, i Sverige ofta från första oktober till sista september. Anledningen till att ha brytpunkten i månadsskiftet september/oktober är att det då oftast inte finns några stora mängder snö. Därmed är lagringen av vatten i snömagasin mycket liten.

Hydrosfär
Allt vatten på jorden (salt, bräckt och sött) utgör tillsammans jordens hydrosfär.

Högsta högvattenföring (HHQ)
Det högsta uppmätta eller beräknade flödet.

Högsta högvattenstånd (HHW)
Det högsta uppmätta eller beräknade vattenståndet.

Höstflod
Högt flöde som inträffar på hösten vid kraftig nederbörd.
 

I

Infiltration
När en vätska tränger ner i poröst material eller i sprickor. Exempel på detta är vattens inträngande från markytan, i jordlager eller berglager. Vattnets fortsatta rörelse nedåt i dessa material benämns perkolation, vilket står för långsam rörelse genom lager av poröst material genom påverkan av gravitationen.

Infiltrationsområde
Se inströmningsområde.

Inströmningsområde
Den del av ett avrinningsområde där det sker en påfyllnad av grundvattnet (grundvattenbildning). I ett inströmningsområde strömmar vatten från markvattenzonen till grundvattenzonen. Motsatsen är ett utströmningsområde där det istället sker en avtappning av grundvattnet (grundvatten flödar ut ur grundvattenzonen)

Interception
Den snö eller det regn som fastnar på vegetationen och aldrig når marken.

Isdämning
Dämning i vattendrag som är orsakad av iskravning och igensättning med drivis. Iskravning uppstår i starkt strömmande vatten av iskristaller, som hålls svävande i vattnet på grund av turbulens. Iskristallerna kan därefter bilda stora sjok av seg ismassa som kan ha en dämmande effekt. Den sega massan kan även sjunka till botten, då kallad bottenis. Läs mer om is.

 

J

Jaure, jaur
Försvenskad stavning av det samiska ordet för sjö. På nordsamiska heter sjö Jávri, på lulesamiska Jávrre och på sydsamiska: Jaevrie. (Referens Sametinget.)

Jokk
Försvenskad stavning av det samiska ordet för bäck eller mindre älv. På nordsamiska heter bäck johka, på lulesamiska heter bäck jåhkå och på sydsamiska johke. (Referens Sametinget.)

Järv
Försvenskad form av järvi, som är det finska ordet för sjö. Det samiska ordet för sjö är jaure.
 

K

Karakteristisk vattenföring
En uppsättning vattenföringsparametrar som används för att karaktärisera hydrologin i en punkt i ett vattendrag. Vanliga parametrar är, högsta högvattenföring (HHQ), medelhögvattenföring (MHQ), medelvattenföring (MQ), medellågvattenföring (MLQ), lägsta lågvattenföring (LLQ) och återkomsttider ex 50-, 100-års flöde.

Karakteristiskt vattenstånd
En uppsättning vattenståndsparametrar som används för att karaktärisera hydrologin i en punkt i ett vattendrag. Vanliga parametrar är, högsta högvattenstånd (HHW), medelhögvattenstånd (MHW), medelvattenstånd (MW), medellågvattenstånd (MLW), lägsta lågvattenstånd (LLW).

Konduktivitet
Se Hydraulisk konduktivitet.

Korvsjö
Lugnt flytande vattendrag i områden med lätteroderade sediment kan bilda regelbundna bågar, så kallad meandring. Om erosionen skär igenom ett smalt näs och en meanderbåge snörs av bildas en korvsjö.

Kraftverksmagasin
Den del av ett reglerat vattendrag där vattnet däms upp med en konstruktion för att vid behov låta vattnet ”falla” från dammen och därmed generera kraft beroende på fallhöjd. I dammarna lagras vatten för att reglera vattenflödet. Man eftersträvar att få en så stor fallhöjd som möjligt (avståndet mellan dammens vattenyta och den ursprungliga älvens vattenyta nedströms dammkonstruktionen).

Kritisk strömning
Den hastighet vid vilken strömmande vatten (långsamtflytande) vatten övergår i stråkande (forsande) vatten.

Kustområde
Mellan två huvudavrinningsområden vid kusten finns landområden inom vilket det kan finnas ett eller flera vattendrag med mynning i havet. Dess kallas kustvattendrag och landområdena mellan vattendragen kallas kustavrinningsområden.

Källsjö
En sjö som bildats genom att grundvatten tränger upp i sjön. Sjön har då inget tillflöde av bäckar eller annat ytvatten.

Kärr
En torvbildande våtmark där vattentillförseln sker både via regn, grundvatten och omgivande marker. Se även myr.

L

Laminär strömning
Strömning utan virvelbildning i ett vattendrag.

Lugnvatten
Lugnflytande vatten i ett vattendrag.

Lägsta lågvattenföring (LLQ)
Lägsta uppmätta eller beräknade flödet.

Lägsta Lågvattenstånd (LLW)
Lägsta uppmätta eller beräknade vattenståndet.

 

M

Magasinskoefficient
Den andel vatten i en akvifär som dräneras vid avsänkning av grundvattennivån.

Markavvattning
Markavvattningär ett samlingsnamn för de metoder som används för att leda bort vatten. Exempel på markavvattning är dikning, vattenavdelning, invallning och täckdikning.

Markvattenzon
Markvatten är det vatten som finns i marken ovanför grundvattenytan. I detta övre område i marken, som kallas den omättade zonen eller markvattenzonen, finns det inte bara vatten utan också luft i porerna mellan jordpartikarna. När växter tar upp vatten ur marken eller när vatten avdunstar vid markytan eller när vattennivån sänks genom dränering, minskar vattenfyllnadsgraden i porerna. När vatten rinner ner i marken (infiltreras) så ökar vattenmängden i markvattenzonen. Markvattnet har en nyckelroll i vattnets kretslopp eftersom det är i den omättade zonen som det avgörs om det infiltrerade vattnet kommer att återgå till atmosfären som vattenånga eller om det kan transporteras vidare till grundvattnet.

Meandring
Lugnt flytande vattendrag i områden med lätteroderade sediment kan bilda regelbundna bågar, s.k. meandrar. Meanderlopp är mycket karakteristika bågformer i å-, och älvlandskap. På grund av processerna i meanderlopp bildas typiska bågformer, som erosionsbranter i vattendragets yttersvängar och vallar i innersvängarna. Om erosionen skär igenom ett smalt näs och en meanderbåge snörs av bildas en korvsjö.

Medelhögvattenföring (MHQ)
Ett medelvärde av varje års högsta dygnsvattenföring.

Medelhögvattenstånd (MHW)
Ett medelvärde av varje års högsta dygnsvattenstånd.

Mosse
Torvbildande våtmark som får sitt vatten i huvudsak från nederbörd.

Myr
Våtmark där tillväxten av organiskt material är högre än nedbrytningen vilket gör att torv bildas. Både mossar och kärr är myrar men deras hydrologi skiljer sig åt.

Mättad zon
Den nedre, mättade zonen i marken kallas grundvattenzonen och avgränsas uppåt av grundvattenytan (och den omättade zonen).
 

Foto på mätöverfall från den hydrologiska stationen Ryttarbacken.
Förstora Bild

Mätöverfall
Utskov som är en öppning av viss form för mätning av vattenföring.

 

N

Nederbörd
Vatten som i flytande eller fast form (regn, snö eller hagel) som faller ned på jordytan från atmosfären. Nederbördsmängden anges vanligen i mm vattenhöjd, 1mm=1liter/m².

Nettotillrinning
Skillnaden mellan den vattenmängd som rinner till och ur en sjö (eller regleringsmagasin).

 

P

Pegel
Instrument som används vid mätning av vattenstånd. I sin enklaste form är det en graderad skala som avläses manuellt.

Foto Nils Sjödin Förstora Bild


Perkolation
Vattnets långsamma rörelse nedåt genom lager av vattenmättat, poröst material. När vatten transporteras ner genom jord eller berg.

Permeabilitet
Ex markens genomsläpplighet för vatten.

Porositet
Med jordens porositet menas porvolymens andel av den totala jordvolymen.

 

R

Regleringsgrad
Förhållandet mellan regleringsvolymen och den till regleringsmagasinet, under ett medelår, tillrinnande vattenmängden.

Regleringsmagasin
Naturlig eller konstgjord sjö för reglering av vattenföringen i ett vattendrag.

Regleringsvolym
Den del av ett kraftmagasin som avgränsas nedåt av sänkningsgränsen och uppåt av dämningsgräns.

 

S

Saltvatteninträngning
Saltvatteninträngning i grundvattenakvifärer är ett stort problem i kustområden. När vattenuttaget i brunnar i kustzonen är så stort att grundvattenytan sänks, d v s att nybildningen av grundvatten inte sker i takt med uttaget, kan saltvatten tränga in i grundvattenförande skikt. Detta är en kontaminering av grundvattnet som kan kvarstå under lång tid.

Sedimenttransport
När sediment förflyttas från en plats till en annan med hjälp av vatten i ett vattendrag.

Siktdjup
Siktdjupet är ett mått på vattnets genomskinlighet eller ett mått på hur djupt ner i vattnet man kan se med blotta ögat. Det är ett mått på vattnets grumlighet.

Sjö
En mer eller mindre permanent större ansamling av vatten utan signifikant strömhastighet i en sänka i jordytan. En sjö har i regel ett utlopp, men det förkommer sjöar med fler utlopp och de som helt saknar synligt utlopp.

Sjöprocent
Den del av arealen av ett avrinningsområde som består av sjöyta.

Skiktning
Då vattenmassor med olika fysikaliska och kemiska egenskaper delas upp i ett ytskikt och ett bottenskikt. Exempel på egenskaper är temperatur och salthalt. Gränsen mellan två skikt kallas språngskikt.

Sjöreglering
Mänsklig påverkan på vattenståndet i en sjö (höjning eller avsänkning) för olika ändamål. De största intressenterna av sådana åtgärder är t ex. jordbruket, vattenkraften, vattenförsörjningen och sjöfarten.

Specifik avrinning
Avrinning dividerat med avrinningsområdets area. Denna används för jämförelse av olika vattendrag. Enheten varierar men ofta används l/(s*km²) eller mm/dygn.

Språngskikt
Gränssnitt mellan två vattenmassor med olika egenskaper med avseende på temperatur eller salthalt. Temperatursprångskikt kallas termoklin och salthaltsprångskikt för haloklin.

Stråkande vatten
När vattnets strömhastighet överskrider den kritiska strömningshastigheten. Även kallat forsande vatten.

Strömmande vatten 
När vattnets strömhastighet är lägre än den kritiska strömningshastigheten. Även kallat långsamtflytande vatten.

Sänkningsgräns
Den lägsta nivå till vilken vattnet i en sjö eller vattendrag får sänkas. Motsvarande högsta nivå benämns dämningsgränsgräns.
 

T

Territorialhav
Enligt reglerna i FNs havsrättskonvention har varje kuststat rätt att fastställa sitt territorialhav ut till en gräns av högst 12 nautiska mil från den baslinje man bestämt sig för. Här har kuststaten suverän bestämmanderätt.

Tillrinning
Det vatten som rinner till en sjö.

Tillrinningsområden
Hela det område varifrån vatten rinner till en sjö. Området avgränsas av ytvattendelare och sjöns strandlinje. Arealen för tillrinningsområdet till en sjö är lika med avrinningsområdet vid sjöns utlopp minus sjöns egen areal.

Torka
Period med så lite nederbörd att vattentillgången börjar bli otillräcklig för växtligheten i naturen och i odlingar.

Torrperiod
En sammanhängande period utan mätbar nederbörd

Transpiration
Det vattens som avdunstar från växternas klyvöppningar kallas transpiration.

Tröskel
Avgränsande förhöjning i vattendrag eller sjöutlopp. Se även bestämmande sektion.

U

Utströmningsområde
Området där det sker ett naturligt utflöde från grundvattenzonen till markvattenzonen, till markytan eller direkt till sjöar och vattendrag. Motsatsen till inströmningsområde.

Utskov
Öppning i damm för utflöde av vatten.

 

V

Varaktighetskurva
Kurva som representerar varaktigheten av den tid som ett värde är detsamma eller överskrids under exempelvis ett medelår.


Vatten
Kemisk förening mellan väte och syrgas, med den kemiska formeln H2O. Vatten kan förekomma i fast form (som snö eller is), i flytande form och i gasform (som vattenånga). Av allt vatten som finns på jorden är 97.5% saltvatten.

Vattenbalans
Vattenbalansekvationen kan skrivas som P = Q + E +- M för en bestämd hydrologisk enhet
P = nederbörden under en given period i mm
Q = avrinningen under samma period i mm
E = avdunstning under samma period i mm
M = det vatten som magasineras på olika sätt under samma period i mm.

Vattendelare
En vattendelare är en höjdrygg eller annan geologisk bildning som skiljer ett avrinningsområde från ett annat. Nederbörd som faller på området innanför vattendelaren kommer att bidra till tillrinningen och avrinningen (och grundvattenbildningen) inom området.

Vattendrag
Sammanfattande benämning på strömmande vatten – allt från en liten bäck till flod. Vattnet rinner fram i naturliga fördjupningar i landskapet. Till vattendrag räknas inte sjöar eller andra stillastående vatten. Det som karaktäriserar storleken på ett vattendrag är vattenföringen.

Vattendistrikt
För förvaltningen av kvaliteten på vattenmiljön, i enlighet med Vattendirektivet, har Sverige delats in i fem vattendistrikt. De fem svenska vattendistrikten är Bottenviken, Bottenhavet-, Norra Östersjön-, Södra Östersjön-, och Västerhavets vattendistrikt. Varje distrikt omfattar de landområden varifrån all ytavrinning sker direkt till det angivna havet eller i avrinningsområden som mynnar i det angivna havet.

Vattenförekomst
En vattenförekomst är enligt vattendirektivet, den minsta storheten för beskrivning och bedömning av vatten. En vattenförekomst tillhör en speciell typ, en bestämd kvalitet och bedöms utsättas för specificerad nivå av påverkan. Ett vattendrag eller en sjö kan alltså bestå av flera vattenförekomster.

Vattenföring
Ett mått på hur mycket vatten per tidsenhet som passerar genom en tvärsektion av vattendraget. I Sverige används enheten m³/s eller l/s för vattenföring. Inom kraftindustrin används ofta dygnsenheter vilket är 86400 m³/dygn

Vattenkraft
Elproduktion med vattenkraftverk. I ett vattenkraftverk utnyttjar man höjdskillnaden mellan två vattennivåer. Vatten från den högre nivån strömmar genom en turbin som börjar rotera. Turbinen driver en generator som omvandlar vattnets energi till elektricitet. I en transformator ökas spänningen i elektriciteten så att den kan transporteras ut på ledningar till konsumenterna.

Vattenreglering
Åtgärd för ändring av vattenföringen i ett vattendrag eller avbördningen från en sjö (indirekt vattenståndet) till förmån för utvinnande av vattenkraft, vattenförsörjning och torrläggning m.m.

Vattenstånd
Vattenstånd bestäms utifrån vattenytans nivå i förhållande till ett bestämt jämförelseplan. Som jämförelseplan eller punkt används i Sverige vanligen en av Lantmäteriet bestämd nollpunkt.

Vattnets kretslopp
Vattnets vandring inom systemet atmosfär-jord från atmosfären till jordytan och tillbaka. Omfattar nederbörd, avrinning, avdunstning och transport i atmosfären. Vattnet på jorden går runt i ett evigt kretslopp och det sker att ständigt utbyte av vatten mellan havet, sjöarna, vattendragen, marken, isarna, glaciärerna, växligheten och luften. Vattnets kretslopp kallas också för den hydrologiska cykeln eller hydrologiskt kretslopp.

Vissningsgräns
Den vattenhalt i marken när vattnet inte längre är tillgängligt för växter.


Vårflod
En vårflod är en särskilt hög vattenföring på våren i vattendrag till följd av snö- och issmältning.
 

Y

Ytvatten
En allmän definition av ytvatten är sjöar, vattendrag och hav.

Ytavrinning
Vattenflöde på markytan, den del av avrinningen som inte passerar grunden som markvatten eller grundvattenavrinning.

 

Å

Å
Ett medelstort vattendrag. Oftast större än en bäck men mindre än en älv.

Återkomsstid

Återkomsttid är ett begrepp som används i flera sammanhang för att beskriva hur pass vanlig eller ovanlig en händelse är. Begreppet används också vid dimensionering, då en konstruktion ska anpassas för att klara av en viss nivå eller ett visst flöde.
 

Ä

Älv
Större vattendrag i Norden.

Ö

Översvämning
Vid översvämningar stiger vattennivån i hav, sjöar eller vattendrag så mycket att landområden som normalt är torra ställs under vatten. Även områden som normalt inte gränsar till vatten kan översvämmas.


Översvämningskartering
I en översvämningskarteringvisas hur stort område kring ett vattendrag som täcks av vatten vid olika flöden. Vanligtvis visas vattenstånden för ett 100 års flöde, ett 200 års flöde och ett beräknat högsta flöde.