Isens rörelser

Under köldperioder med snöfri eller nästan snöfri is krymper istäcket. Sprickor bildas och fylls här och var med uppträngande vatten som snabbt fryser till. Vid omslag till milt väder stiger isytans temperatur och istäcket utvidgas. Stora spänningar i isen utövar då stark press mot stränder och holmar.

Om pressen blir för stor skjuts istäcket upp på stränderna, eller bryts sönder ute på sjön och bildar kraftiga långsträckta veck i form av uppråkar eller nedråkar. De senare kan bli förrädiska om vattnet i dem täcks av tunn nyis och snö. Vid de tillfällen spänningar i istäcket utlöser sprickor och veck kan man höra isen "sjunga" eller "råma".

Knakningar och råmningar i isen är vanligast vid fallande temperatur. Isens undersida har kontakt med vattnet och har därför temperaturen noll grader, medan temperaturen i isens ovansida sjunker i sådana vädersituationer och drar därför ihop sig. De spänningar i isen som detta leder till ger upphov till sprickor, och det är när dessa sprickor uppstår som ljudet bildas.