Ämnesområden

Det hydrologiska året

Det hydrologiska året skiljer sig från kalenderåret genom att det löper från en tidpunkt på hösten till nästa höst, i Sverige ofta från första oktober till sista september.

Anledningen till att ha brytpunkten i månadsskiftet september/oktober är att det då oftast inte finns några stora mängder snö. Därmed är lagringen av vatten i snömagasin mycket liten, vilket förenklar för oss hydrologer då vi vill beräkna vattenbalansen. Över ett hydrologiskt år brukar förändringarna i vattenmagasinen kunna försummas jämfört med de andra termerna i den s.k. vattenbalansekvationen.

Avrinningen från ett område bildas av den nederbörd som når marken och som inte magasineras eller avdunstar inom området. Detta uttrycks i vattenbalansekvationen på följande sätt.

R = P – E – ΔS

R = avrinning
P = nederbörd
E = avdunstning
ΔS = magasinsförändring (i snö, sjöar, mark och grundvatten)

Under korta tidsperioder måste förändringarna i vattenmagasin noga beaktas.

Variation under året

Höst

Växterna vissnar, avdunstningen minskar och markens fukt ökar. Höstregnen fyller snabbt på grundvattnet och ger hög vattenföring. Senare fryser marken till. Vattendragen får då sitt vatten genom avtappning från grundvattenmagasinen.
 
 

Vinter

I norra Sverige lagras nederbörden som snö. Grundvattennivån sjunker och vattenföringen minskar efter hand. I södra Sverige har dock snömagasineringen relativt liten betydelse. Där är avrinningen störst vintertid i samband med regn och hög markfuktighet. 
 
  

Vår

Snösmältningen leder till ett kraftigt vårflöde och grundvattenmagasinet fylls på. Därmed stiger grundvattennivån. Senare fuktas marken av försommarregn. Detta vatten tas via rötterna upp av växtligheten som börjar frodas.
   
  
  

Sommar

Växterna behöver mycket vatten och avdunstningen är stor. Marken torkar ut och vattenföringen minskar. Grundvattennivån sjunker och ligger sedan lågt.