Avrinning

Det samlade vattenflödet från ett område i naturen kallas avrinning.

När regn faller eller när snö smälter kommer vatten ned till marken. Det vatten som inte avdunstar rinner vidare nedåt i marken och i landskapet. Detta kallas avrinning.

Man kan säga att ett område har hög avrinning, då finns det mycket vatten i omlopp som beror på att det faller mycket nederbörd. Om ett område har låg avrinning, då finns det lite vatten i omlopp vilket kan bero på låg nederbörd eller hög avdunstning.

Den övervägande delen av avrinning från ett område når vattendrag via grundvattnet. En viss del rinner på marken. Detta kallas ytavrinning.

Specifik avrinning

Den specifika avrinningen, det vill säga avrinningen per ytenhet, är ett mått på den långsiktiga vattentillgången i området och uttrycks ofta i millimeter.

Den specifika avrinningen beror på det geografiska läget i landet. I områden med hög nederbörd, i de västra och norra delarna av Sverige men framför allt i fjällområdena, där blir avrinningen hög.

I områden med låg nederbörd, i de sydligaste och östra delarna av Sverige, där blir avrinningen låg.

Avrinningsområde

Avrinningsområden i ett landskap
Avrinningsområden i ett landskap
Förstora Bild

Avrinningsområdet beskriver det område från vilket nederbörden förr eller senare kommer ut som vatten i vattendraget. Förr användes även termen nederbördsområde. Ett avrinningsområde kan bestå av flera delavrinningsområden.

Ett avrinningsområde  avgränsas ytterst av en ytvattendelare och omfattar både markytan och ytan av det begränsande områdets sjöar. All avrinning från området har ett gemensamt utlopp vid en given punkt i ett vattendrag. Avrinningsområdet definieras av uppströmsområden till denna punkt.