Den 26 - 27 juni drabbades gränstrakterna mellan Småland och Östergötland av ett kraftigt regn med drygt 100 mm på ett dygn i det värst utsatta området. Det kraftiga regnet orsakade extrema flöden i små och medelstora vattendrag samt fyllde upp såväl dammar som naturliga sjöar. Följden blev översvämningar, avskurna vägar, inställda tåg och vattenfyllda källare på många håll. Speciellt stora var problemen i Svartån uppströms sjön Sommen och i de övre delarna av Emåns avrinningsområde med biflödena Solgenån, Pauliströmsån, Brusaån och Silverån.
Nästa tillfälle med mycket rikligt regn inträffade den 4-7 juli i Skåne, västra Blekinge och södra Halland och medförde där snabbt stigande flöden med översvämningsproblem. Mindre och medelstora vattendrag i området steg till höga eller mycket höga nivåer. Extrema flödesnivåer inträffade i en del vattendrag vid Hallandsåsen, där Bäljane å, Pinnån och Rössjöholmsån hade flöden med återkomsttider* på 50 - 70 år. Möjligen hade också Stensån och Smedjeån i sydligaste Halland flödesvärden av denna storleksordning, men där saknas mätstationer. De stora vattendragen, som har sina övre delar på Sydsvenska höglandet, steg förhållandevis mindre, men vattenföringen i de nedre delarna av Helge å och Nissan nådde upp till höga värden.
Ett nytt kraftigt regn natten mot den 9 juli inträffade i ett band över norra Götaland. Mest nederbörd föll på båda sidor om Vättern i området Skövde - Mariestad - Mjölby - Tranås, men hela det sedan slutet av juni översvämningsdrabbade området i gränstrakterna mellan Småland och Östergötland fick mycket regn. Detta fick till följd att de mindre vattendragen i området snabbt steg och förorsakade avskurna vägar och andra översvämningsproblem. Även större vattendrag steg och kulminerade i de flesta fall inom ett par dygn, medan mer sjörika vattendrag kulminerade först i mitten av juli.
Vattenståndet i sjön Sommen och utflödet från Sommen genom Svartån var som högst i mitten av juli med de högsta värdena sedan 1924. Återkomsttiden där beräknas ha varit cirka 50 år. De nedre delarna av Svartån i Östergötland kulminerade några dagar tidigare, eftersom responsen från den lokala tillrinningen var mycket snabbare än den från Sommen och det sjörika området uppströms Sommen. Återkomsttiden för flödet i nedre Svartån beräknas ha varit cirka 20 år. Ungefär 20 års återkomsttid gäller också för flödet i Tidan vid Moholm i Västergötland. Även uppströms Sommen kulminerade Bulsjöån och Svartån samt dess biflöde Noån på mycket höga flödesvärden. Stångån uppströms sjön Åsunden och biflödet Storån beräknas ha kulminerat på cirka 5 års återkomsttid. Även de mellersta delarna av Emån steg och kulminerade på en hög flödesnivå med några års återkomsttid.
Den 14 juli fick området vid Ödeshög och Gränna ytterligare rikligt med regn som ökade på flödena. Det medförde bland annat akut risk för dammbrott i Röttleån och ytterligare översvämningsproblem vid Disevidån och sjön Tåkern. Den långvarigt höga tillrinningen i tillflödena till Vättern, och genom Svartån och Stångån till Roxen, fick till följd att nivåerna i dessa sjöar och i Motala ström uppströms sjön Glan steg till en nivå av en nivå med ungefär 10 års återkomsttid.
Den 22 juli föll återigen rikligt med regn i södra Götaland, som i nordöstra Skåne och västra Blekinge gav 60-80 mm. Detta resulterade i en kraftig flödestopp med mycket höga flöden i bland annat Bivarödsån och Holjeån, och översvämningsproblem uppstod vid Holjeån i Olofström.
* Återkomsttid för ett flöde är den tidsperiod inom vilken ett lika stort eller större flöde i genomsnitt inträffar en gång.
I texten nämnda vattendrag som under juni och juli 2007 drabbades av höga till extremt höga flöden.
1.Motala Ström
2.Röttleån
3.Disevidån
4.Svartån
5.Noån
6.Bulsjöån
7.Stångån
8.Storån
9.Emån
10.Solgenån
11.Pauliströmsån
12.Brusaån
13.Silverån
14.Höljeån
15.Helge å
16.Bivarödsån
17.Bäljane å
18.Pinnån
19.Rössjöholmsån
20.Stensån
21.Smedjeån
22.Nissan
23.Tidan