1951 - Höga flöden i sydvästra Sverige och Götaland

Vid vårflödet 1951 förekom rekordhöga flöden i sydvästra Sveriges åar. Texterna nedan kommer från SMHIs årsbok från den tiden.

Vattentillgång, oreglerade vattendrag

Vattentillgången var i stort sett större än normalt. Under årets senare del voro dock förhållandena mindre gynnsamma. Sålunda försämrades tillgången i hela landet avsevärt under oktober på grund av det då rådande ovanligt torra vädret. En fortgående förbättring ägde emellertid sedan rum under november och december så att förhållandena vid årets slut åter voro tämligen normala.

Vattenstånd

Medelvattenstånden för året i dess helhet voro i allmänhet lägre än normalt i norra och delvis mellersta Norrland eljest som regel högre än normalt. Lägre medeltal än det lägsta förut kända förekom i Äreälven. Exceptionellt höga vattenstånd antecknades i samband med årets vårflod i ett stort antal vattendrag i Götaland och södra Svealand bl. a. i Emån, Lagan, Nissan och Enningdalsälven.

Vattenståndsväxlingar

I icke isdämda vattendrag i Norrland och nordvästra Svealand voro vattenstånden i allmänhet fallande fram till tiden för vårfloden. Denna började ungefär samtidigt i dessa delar av landet i slutet av april, i fjälltrakterna dock först i början av maj. Kulmen nåddes i de norrländska skogsälvarna ävensom i södra Norrlands och nordvästra Svealands fjällälvar som regel omkring den 20 maj, i mellersta och norra Norrlands fjällälvar vid mitten eller slutet av juni, i fjällvattendragen slutligen först under första hälften av juli.

Vårfloden i dessa delar av landet kan betecknas som tämligen normal. Efter flödets kulmination föllo vattenstånden, till en början snabbt sedan mera långsamt med tillfälliga avbrott för mindre stigningar fram mot årets slut. Ett mindre flöde inträffade så sent som vid månadsskiftet november/december i flertalet sydnorrländska vattendrag.

Årets växlingar i södra Sverige

I övriga delar av landet förekom i regel endast smärre förändringar under årets tre första månader. Vårfloden satte här in allmänt vid eller strax efter månadsskiftet mars/april och kulminerade mestadels kring mitten av april, något tidigare i de södra, något senare i de nordliga vattendragen. Flödet var nästan överallt kraftigt utpräglat på grund av riklig snöförekomst vid vinterns slut samt den mångenstädes ymniga nederbörden under avsmältningsperioden. Den var sålunda rekordartat hög i bl. a. Emån, Nättrabyån, Lagan, Nissan och Viskan. Svåra översvämningar i samband med snösmältningen rapporterades förutom kring dessa åar även från Närkesslätten.

Efter kulminationen föllo vattenstånden mestadels hastigt till slutet av juni. Under juli-september förekommo endast smärre förändringar i båda riktningarna. Under oktober blev den fallande tendensen på grund av det ovanligt torra vädret åter allmän, men därefter inträffade ett markerat omslag i samband med riklig nederbörd. Vattenstånden voro sålunda under november och december överallt stigande, i en del vattendrag, särskilt i Västsverige, hastigt.

(Källa: SMHI, Årsbok, 1951)