1924 - Kraftiga flöden i södra Sverige

Vattentillgång

Vattentillgången har varit riklig, i mellersta och södra Sverige osedvanligt stor.

Vattenstånd

Medelvattenstånden voro med sällsynta undantag över de normala och flerstädes exceptionellt höga t. ex. i L. Luleälv, Piteälv, Öreälv, Österdalälven, Siljan, Dalälven, Sagån, Mjölarpsbäcken, Mörrumsån, Ätran, Klarälven och Gullspångsälven.

Maximivattenstånden voro även högre än de normala utom i övre Norrbotten och Hallandsåarna. Absoluta högvattenstånd rapporterades från Dyltaån, Sagån, Mälaren, Runnviken, Nyköpingsån, Vättern, Mjölarpsbäcken, Roxen, Emån, Mörrumsån, Timsälven och Gullspångsälven.

Minimivattenstånden vore i allmänhet över de normala. Högsta kända vattenstånd av detta slag inträffade bl. a. i Mjölarpabäcken, Mörrumsån, Allgunnen, Bolmån, Ätran, Klarälven och Timsälven.

Vattenståndsväxlingar

Vattenståndsväxlingarna utmärkte sig för kraftig och försenad vårflod av jämförelsevis lång varaktighet. Flerstädes förekommo även höstflöden under augusti-oktober. Slutet av året utmärkte sig för nästan normala vattenstånd.

Översvämningar

År 1924 har i hög grad karakteriserats av översvämningar. De började redan så tidigt som i mars för att i enstaka fall fortgå ända in i oktober. Kulmen nåddes i maj. Först hemsöktes Skåne och Halland i samband med kraftig islossning, varefter översvämningar inträffade huvudsakligen i de östra delarna av Mellan- och Sydsverige, framförallt Mälarelandskapen och Östergötland. I juni inträffade översvämningar längre norrut i södra Norrland och Dalarne. Under höstmånaderna inskränkte de sig till Vättern och Vänern samt spridda platser i landskapen kring sistnämnda sjö.

(Källa: SMHA, Årsbok, 1924)

Översvämningar 1924
Översvämningar 1924