Horisontalcirkeln, anthelion och 120°-bisolar

I samband med välutvecklade halofenomen kan man få se en cirkel som sträcker sig runt himlavalvet på samma höjd över horisonten som solen. Det är den så kallade horisontalcirkeln. Om den är fullständig så når den 360° runt himlavalvet och det kan då vara värt att spana efter två andra och ovanliga halofenomen, nämligen anthelion och 120°-bisolar.

Horisontalcirkeln bildas genom solljusets reflektion mot lodräta ytor av iskristaller. Vid reflektion (till skillnad från brytning) sker ingen uppdelning av solljuset i olika färger. Horisontalcirkeln verkar därför vitaktig, eller vid morgon- eller kvällsljus svagt rödaktig.

Horisontalcirkel
Välutbildat halofenomen med horisontalcirkel i Åstorp i Skåne den 14 april 2014. Foto Jessica Yngvesson Förstora Bild

Den 14 april 2020 fick SMHI in flera rapporter om anmärkningsvärda halofenomen i Sydsverige. På den här bilden från Åstorp i Skåne kan man skönja minst ett halvdussin halokomponenter.

I jämnhöjd med solen kan man se horisontalcirkeln och på denna kan man på var sin sida om solen se bisolar.

Runt solen kan man se den ganska vanliga 22°-halon och på dess ovansida övre tangentbågar. Längst ner på 22°-halon kan man ana den undre tangentbågen.

Nere till vänster på bilden kan man skönja en bit av 46°-halon. Det är en cirkel med vinkelavstånd på 46° från solen och ovanligare än 22°-halon.

Risk för missförstånd

Det finns två andra halofenomen med snarlika namn som horisontalcirkeln. Det är cirkumzenitalbågen och cirkumhorisontbågen. Dessa halofenomen hör inte samman med horisontalcirkeln och beskrivs i egna artiklar. 

Anthelion

Om man ser ett välutvecklat halofenomen kring solen, så ska man inte glömma bort att spana både rakt uppåt och i riktning från solen. Där kan det finnas andra spännande halofenomen. Ett sådant är anthelion. Det är en lysande punkt som ligger på horisontalcirkeln 180° från solen, alltså precis mitt emot solen. Anthelion är sällsynt och ofta svagt färgad, diffus och något större än solen.

120°-bisolar

Längs horisontalcirkeln på ett vinkelavstånd av 120° från solen kan man se de så kallade 120°-bisolarna. De uppkommer genom upprepad reflektion i iskristaller. Eftersom det handlar om reflektion och inte brytning sker ingen uppdelning av solljuset i olika färger, utan 120°-bisolarna är vita