Höga havsvattenstånd

Höga vattenstånd eller stormflod i havet inträffar emellanåt. Oftast förekommer dessa i samband med kraftiga pålandsvindar som pressar upp vattenståndet mot kusten. Stora lokala variationer förekommer.

Havsvattenståndet varierar i tid och rum längs med den svenska kusten.
De största skillnaderna förekommer längst i norr och i söder samt längs
med västkusten ned till Öresund i samband med kraftiga vindar.
Vattenståndet kan då stiga till ungefär två meter över det normala (stormflod).

Periodiska variationer hittas längs med västkusten där tidvattnet orsakar
höga resp. låga vattenstånd på några decimeters skillnad med sex timmars
mellanrum. I Östersjön förekommer stående vågor (seicher) sporadiskt,
som kan orsaka en vattenståndsskillnad mellan Kalix och Kungsholmsfort
på en meter med 27 timmars mellanrum.

Östersjön
En viktig förutsättning för höga vattenstånd i Östersjön är förhärskande
sydvästliga vindar som successivt höjer vattenståndet. Vatten pressas då
in genom Bälten och Öresund och vattenståndet höjs långsamt i Östersjön.
Medelnivån i Östersjön beskrivs väl av det observerade vattenståndet i de
centrala delarna, t.ex. vid stationen Landsort Norra.

Medelnivån kan efter en blåsig höst med kraftiga sydvästliga vindar stiga
till omkring 60 cm över medelvattenstånd. När ett lågtryck sedan passerar
t.ex. från sydväst, kan kraftiga nordostliga vindar som drar ned efter
lågtryckspassagen omfördela vattenmassorna och höja vattenståndet
längs med ostkusten. I Stockholm observerades +117 cm i januari 1983 i
samband med en sådan storm.

Västkusten
Längs med västkusten kan vattenståndet stiga snabbt till extremt höga
nivåer (ca 1.5 meter över det normala) då kraftiga västliga och
sydvästliga vindar pressar upp nivåerna mot kusten. Just norr om
Öresund kan vattenståndet stiga till över två meter när kraftiga
nordvästliga vindar pressar vatten söderut. Dessa händelser är oftast
kortlivade och pågår endast under några timmars tid. Tillfällena föregås
oftast av en period med kraftiga sydvästliga vindar som höjer vatten-
ståndet till över det normala.

Öresund
Vattenståndsskillnaden över sundet kan vara stor beroende på variationer
i vindens riktning. Skillnaden mellan Viken i norr och Skanör i söder kan
uppgå till närmare tre meter vid de mest extrema tillfällena, vilket resulterar
i stora inflöden till Östersjön. I norra Öresund stiger vattenståndet då
kraftiga nordvästliga vindar i fas med tidvattnet från Kattegatt pressar
vatten söderut och "stänger inne" vatten i sundet. I södra Öresund stiger
vattenståndet vid tillfällen med kraftiga nordliga vindar över Östersjön
som pressar vattnet söderut samtidigt som vattenståndet är relativt högt
i Kattegatt. Variationerna i tid kan dock vara stora och vattenståndet kan
stiga från ca -1.5 meter till +1.5 meter på bara sex timmar (en halv
tidvattenperiod).

Norrlandskusten
Längst i norr stiger vattenståndet då sydliga eller sydvästliga vindar över Östersjön pressar vatten norrut. Samtidigt sjunker vattenståndet i de södra delarna av Östersjön. Det högsta havsvattenståndet som SMHI har observerat inträffade i Kalix med +177 cm över medelvattenstånd i januari 1984. Vid det tillfället blåste det sydliga stormbyar.