En summering av 2010 års antarktiska ozonhål

Årets ozonhål tillhör ett av de mindre och kortvarigaste under senare år. Störst var ozonhålet i slutet av september. I slutet av november förväntas det vara utfyllt.

Det som brukar betecknas som ett hål är det område över Antarktis där den totala ozonmängden är under 220 DU (Dobson enheter). År 2010 var detta område som störst i slutet av september. Då var ozonhålet knappt 22 miljoner km2, ungefär lika stort som hela Nordamerika. I de centrala delarna var mängden ozon cirka 130 DU.

Årets ozonhål fick en sen start och mycket tydde på att det inte skulle bli så omfattande. Både till omfattning och varaktighet tillhör det ett av de mindre och kortvarigaste under senare år.

Som störst blev det cirka 22 miljoner km2 i slutet av september. De största ozonhålen som observerats har varit kring 28 miljoner km2.

Hålet ser ut att fyllas ut i slutet av november.

Ytterligare information om 2010 års ozonhål finns att läsa i WMO (World Meteorological Organisation) bulletin. Där publiceras resultat från olika forskargrupper några gånger varje säsong. Rapporterna kan laddas hem som pdf från WMO:s hemsida.

WMO ozone bulletin 2010

Möjlig återhämtning

Är detta ett tecken på att en återhämning är på gång? Kanske, men ännu det finns ännu inga säkra indikationer på att faran är över, trots de framgångsrika begränsningarna via Montrelprotokollet av produktion och utsläpp av ozonnedbrytande ämnen.

De mest aggressiva av de ozonnedbrytande ämnena (CFC) har börjat avta i koncentrationen i atmosfären medan andra mindre aggressiva ämnen fortfarande ökar (HCFC). Den samlade effekten av detta på ozonskiktet förväntas vara en återhämtning, men den är ännu svår att se.
Detta eftersom den naturliga variabiliteten är så stor i ozonskiktet att ett enskilt års storlek på hålet inte kan tas som en intäkt på en förbättring. Nästa år kanske ozonhålet blir rejält stort igen, vilket på motsvarande sätt inte kommer att vara något tecken på att läget har försämrats.

Det krävs helt enkelt ett flertal år med en i genomsnitt positiv utveckling innan vi med säkerhet kan fastställa att ozonskiktet har börjat återhämta sig. Trots svårigheten att detektera att återhämtningen har inletts vet vi att läkningsprocessen pågår. Med lite tålamod kommer vi med stor sannolikhet att kunna säkert bekräfta det med våra observationer inom de kommande tio åren. 

Ozonhålets storlek, djup och mängden nedbrutet ozon återfinns på sajten TEMIS eller på NASA-sajten Ozone hole watch.

TEMIS

Ozone hole watch