De första stegen mot numeriska prognoser

År 1956 gjordes de första datorbaserade prognoserna vid SMHI, men vägen dit var lång.

År 1904 lade den norske meteorologen Vilhelm Bjerknes fram sina teser att förutsägelser av väder i första hand skall förstås utifrån matematiskt-fysikaliska termer och inte statistiska. Det vill säga väderleken följer naturvetenskapliga lagar, som kan uttryckas i matematiska ekvationer.

Därigenom är det möjligt att dels i detalj lära känna de mekanismer som styr väderutvecklingen och dels göra prognoser över längre tidsperioder genom att utföra beräkningar av atmosfärens tillstånd i framtiden. 

Prognosmetoden benämns som "numerisk". Den invecklade matematik som krävdes för att upprätta en 24-timmarsprognos skulle emellertid ta en mansålder att genomföra för hand.

Under 1910-talet utvecklade den brittiske matematikern Lewis F Richardson Bjerknes idéer, men fortfarande skulle det krävas orimliga resurser för att hålla jämna steg med vädrets skiftningar. Det är först i och med datortekniken som den numeriska analysmetoden kunde få praktisk användning.

Sverige hade under 1950-talet tillgång till en av världens mest avancerade dator benämnd BESK (Binär Elektronisk Sekvens Kalkylator). Redan 1954 kunde därför en reguljär datorbaserad prognosverksamhet inledas och SMHI började sina datorkörningar 1956.

De numeriska väderprognoserna har sedan dess med hjälp av allt kraftigare datorer utvecklats i snabb takt. De uträkningar för att hålla jämna steg med väderutvecklingen, som på Richardsons tid skulle hålla ett antal tusen matematiker sysselsatta, görs idag  på någon sekund.