Brandrisker idag och imorgon

Den främsta orsaken till bränder utomhus är människors aktiviteter. Risken för att bränder ska uppstå och deras förlopp beror också på miljön och vädret. Med klimatförändringar ändras också risken för bränder. Studier visar på en förlängd brandrisksäsong och frekvensen av högriskperioder ökar.

I Sverige inträffar varje år mellan 3 000 och 4 000 bränder i skog och mark. Omfattningen varierar mycket, men vanligen berörs över 2 000 hektar årligen. I internationellt perspektiv är problemen med skogsbränder relativt små i Sverige. Betydligt allvarligare problem finns till exempel i Australien, Ryssland och i Medelhavsområdet.

Därför brinner det

Den största orsaken till bränderna är olika former av aktiviteter som människor utför, såsom att elda gräs och annat, grilla, barns lek med eld eller anlagda bränder. För ungefär en tredjedel av bränderna är orsaken inte känd. Få bränder orsakas av blixtnedslag.

Antalet bränder är störst i tättbefolkade storstadsregioner och statistik från de kommunala räddningstjänsterna visar att flest insatser görs under månaderna april och juli. Vädret har betydelse både för antändningsrisken och för spridningsförloppet. Det varma vädret år 2013 medförde exempelvis att insatser till bränder utomhus ökade med 24 procent jämfört med året innan.
 

Skogsbrand

Inte bara av ondo

Följderna av skogsbränder är stora, både avseende räddningsinsatser och skador. Men kontrollerade mindre skogsbränder kan vara viktiga för biotoper. Efter skogsbränder sker föryngring av skogen och de är också nödvändiga för vissa växt- och djurarter, t.ex. brandnävan och praktbaggen. För att gynna biologisk mångfald görs därför kontrollerad naturvårdsbränning i skyddade områden.

Gräsbränder på våren

Gräsbränder förekommer framför allt tidigt på våren. När snön smält bort sker upptorkningen snabbt och torrt fjolårsgräs på marken kan då lätt antändas. Vid bra torkväder (soligt och vind) kan gräsmark vara brännbar redan dagen efter regn. Om det under vintern varit mycket snö har gräset pressats samman, vilket minskar spridningshastigheten. Förekommer barrträd i gräsmarken kan deras lågt hängande grenar fatta eld. Faran för gräsbränder avtar snabbt när det nya gräset börjar växa.

Gräsbrand på våren
Gräsbrand på våren.

Skogsbränder sker under sommaren

Skogsbränder inträffar vanligen i maj-juli. Risken för antändning och spridningshastigheten beror på förutsättningarna i miljön och vädret. I lövskog är träden fuktigare än i barrskog och därför är det huvudsakligen markvegetationen som brinner där. I gles äldre tallskog finns gott om finbränsle på marken och elden sprider sig lätt, men kronskiktet ligger högt. I blandbarrskog når elden lättare toppen på träden och kan då spridas från krona till korna om det blåser. I tät granskog kan elden ofta självdö på grund av syrebrist. På hyggen kan generellt sägas att brandrisken är störst under de två första somrarna efter avverkning. På markberedda hyggen och dikad mark är risken för glödbrand stor.

Förutsättningar för skogsbrand varierar

Flera faktorer påverkar risken för skogsbrand och brandförloppet. Bränslet kan vara gräs, mossa, lavar, ris, buskar och träd. Finare bränsle som gräs, löv och ris antänds lättare än grenar och stammar. Tillgång till mycket bränsle med låg fukthalt ökar spridningsriskerna. Om det finns bränsle kontinuerligt från rötter till trädtoppar, liksom i horisontell riktning i terrängen, ökar också risken för snabb spridning av branden. Genom att ta bort lägre grenar eller minska mängden bränsle på marken kan risken för spridning minskas. En annan åtgärd kan vara att skapa barriärer i naturen.

Brandrisken är större då terrängen är brant. Är det dessutom en sydsluttning ökar risken eftersom den är varmare och torrare än en nordsluttning.

Brandstudier
Exempel på ett brandförlopp i sluttning under kontrollerade former i ett portugisiskt laboratorium för brandstudier.
Förstora Bild

Skogsbrand i Västmanland

Skogsbranden i Västmanland 2014 omfattade 13 800 hektar och orsakade stora skador, både materiellt och mänskligt. Det är den största skogsbranden i Sverige sedan åtminstone 1950-talet. Flera utredningar har satts igång, till exempel har Regeringen tillsatt en särskild utredare som ska redogöra för vilka lärdomar som kan dras. Syftet är att stärka samhällets förmåga att förebygga och hantera allvarliga olyckor och kriser.  I Olycksutredning skogsbrand Västmanland, utförd av Nerikes brandkår, framgår att bristfällig lägesbild och stora svårigheter i samordningen ledde till den omfattande urvecklingen av branden. I rapporten konstateras också att kunskapen om skogsbrand och -släckning finns i de läroböcker som ska användas. Kunskapen har dock delvis fallit i glömska, eftersom vi i Sverige varit förskonade från stora skogsbränder.

Flera forskningsprojekt har även startats som belyser olika aspekter till exempel brandbeteende för att identifiera riskområden, riskhantering samt brandens betydelse för vattenflöden, kolbalanser och människors uppfattning om landskapet.

Skogsbrand i Västmanland
Kombination av infraröda bilddata (Landsat-8 Band 756 /rgb).Skogen - grön; Hyggen - rosa; Brända områden – mörkrött; öppen eld – orange/ljust rött. Bilden är från 4 augusti, kl. 12:06. Källa: Landsat 8, NASA/USGS. Bearbetning Metria
Förstora Bild

Vädrets inverkan

Temperatur- och fuktighetsförhållanden har störst inverkan på brandrisken. Under molniga dagar värmer solen inte bränslet lika mycket som under soliga dagar. Om det regnar dämpas brandrisken och lite regn under lång tid har större effekt än mycket regn på kort tid. Vind för med sig syre och ökar spridningshastigheten. Brandfaran är störst under dagen med maximum kring klockan tre på eftermiddagen.

Risken för skogs- och vegetationsbrand

Riskerna för bränder varierar regionalt i Sverige. Vissa delar av landet drabbas mer av torka än andra. Skillnader i vegetationen gör också att bränder beter sig på olika sätt. Hur stor branden blir beror även på hur snabbt den upptäcks och de släckningsresurser som finns. Antalet bränder är således flest i södra Sverige, främst längs västkustområdet, Skåne-Blekinge och Mälarområdet. Däremot drabbas ofta stora skogsarealer i södra Norrlands kust- och inland.

Brandriskprognoser

SMHI utfärdar allmänna varningar när det är stor brandfara. Varningarna grundas på flera olika beräkningsmetoder. Dagliga beräkningarna ger detaljerade kartor som visar prognoser för markfuktighet, skogsbrands- och gräsbrandsrisk. Metoderna utnyttjar observationer och prognoser för nederbörd, temperatur, vindhastighet och luftfuktighet. Brandriskprognoserna utgör bland annat underlag för planering av släckningsinsatser och för utfärdande av eldningsförbud.

Information om risker för skogs- och gräsbrand finns i MSBs och SMHIs informationssystem Brandrisk skog och mark. Tjänsten är tillgänglig på www.msb.se mellan mars och augusti. Brandriskprognoser finns också i appen Brandrisk Ute.

Skogsrök

Så görs beräkningarna

Två brandriskmodeller används. SMHIs HBV-Skogsbrand beskriver fuktigheten i de markskikt som har störst betydelse för risken att antändas. Beräkningen av markfuktigheten baseras på nederbörd, snösmältning, avdunstning och avrinning.  Modellen drivs av nederbörd och lufttemperatur och levererar prognoser av antändningsrisk samt markfuktighet i skogsmark. Den är verifierad mot statistik över skogsbränder och nedbrunnen areal i Sverige.

FWI är en kanadensisk brandriskmodell som beräknar fukthalter i olika bränsleskikt i marken. Modellen drivs av temperatur, nederbörd, relativ fuktighet och vindhastighet. Den levererar ett skogsbrandindex, som inkluderar spridningsrisken och brandbeteendet. FWI är utvecklad för en standardiserad skogstyp i Kanada men används i flera länder.

Framtida brandrisker

Flera av de faktorer som påverkar brandrisker kan förväntas ändras med klimatförändringen. Såväl ytan som skogsbrändernas antal kan komma att öka. I rapporten Framtida perioder med hög risk för skogsbrand har förändring av brandrisksäsongens start, slut och längd undersökts, samt frekvensen och längden av högriskperioder.

Brandrisk
Vänstra kartan visar förändringen i brandrisksäsongens längd för perioden 2068-2097 jämfört med 1961-1990 och till höger ses frekvens av år då det förekommer minst en högriskperiod 2068-2097. Kartorna avser medelvärden av 6 klimatscenarier och HBVS-index 4, 5 eller 6. Källa: Rapporten Framtida perioder med hög risk för skogsbrand.

Rapportens slutsats är att perioder med hög brandrisk kommer även i framtiden att vara vanligast i de områden som idag är mest utsatta, främst i Östersjölandskapen. För södra Sverige ökar brandrisksäsongens längd med ca 50 dagar och i norra Sverige med 10-30 dagar. Den största förändringen är en tidigare start på säsongen.

Frekvensen av högriskperioder ökar i hela Sverige och även längden för dessa perioder ökar. Högriskperioder definieras som sammanhängande dagar med höga index. I Östersjölandskapen ökar frekvensen av högriskperioder mot slutet av seklet till att inträffa varje år. I dagens klimat inträffar högriskperioder under 2 av 3 år. I slutet av seklet är perioder på 30 dagar vanligt förekommande i hela Götaland. De mest extrema brandriskförhållandena ses för Öland och Gotland.

Inte bara klimatet ändras

Förändrad skogsskötsel påverkar även de framtida riskerna för brand i skog och mark. Detta eftersom både landskap och bränsletillgången förändras. En annan faktor är att fordonstrafiken i skogarna kan öka, exempelvis för ökade uttag av hyggesavfall. Då ökar troligen också riskerna för brand. Andra faktorer som kan förändra brandriskerna är angrepp av insekter eller svamp, som också påverkas av klimatet.

Brandbekämpning

Möjligheterna att nå bränder i skogen, för att bekämpa spridningen av elden, beror bland annat på skogsvägnätets status. Åtminstone så länge bränderna huvudsakligen bekämpas från mark. En annan problematik gäller befolkningsminskningen i glesbygd och därmed de minskade möjligheterna till tidig upptäckt av brand. Det har också uppmärksammats i sydeuropeiska länder.