När en varmfront med nederbörd är i antågande ser vi först höga fjädermoln (Cirrus). Dessa tätnar och kan övergå i slöjmoln (Cirrostratus) som i sin tur ersätts av skiktmoln (Altostratus).
Till en början är skiktmolnen ofta så tunna att solen kan lysa igenom de flesta partier och benämns då Altostratus translucidus. Man brukar tala om att solen lyser som genom en skiva av mattglas.
När större delen av altostratustäcket blivit tillräckligt tätt för att dölja solen får det tillnamnet opacus.
När skiktmolnet är så tätt att det i alla partier skulle kunna dölja solen så byter det namn till Nimbostratus. Vanligtvis faller det då regn eller snö ur molnen.
Ibland ser man sönderrivna molntrasor under altostratusskiktet, vilket betecknas Altostratus pannus.
Altostratus kan ge lätt nederbörd
Enligt vissa schablonmässiga molnklassificeringar så faller aldrig nederbörd ur Altostratus, för i så fall skulle det klassificeras som Nimbostratus. I nattmörker är också detta den enda karaktär som kan användas för klassificering.
Men enligt den internationella molnatlasen är inte nederbörd uteslutet för Altostratus. Det huvudsakliga kännetecknet är i stället att Altostratus har åtminstone något parti tillräckligt tunt för att solen eller månen skulle kunna skönjas. Detta till skillnad från Nimbostratus som över hela ytan är tillräckligt tjockt för att kunna dölja solen eller månen.
Altostratus ger inga skuggor
Tunna Altostratus kan förväxlas med Cirrostratus. Men en ofta användbar tumregel är att föremål inte kastar skuggor på marken när solen lyser igenom Altostratus, detta till skillnad från Cirrostratus.