Altocumulus (böljemoln) bildas genom konvektion (varma luftbubblor stiger) eller turbulens (små oordnade luftrörelser) i ett skikt av atmosfären, oftast på 2 till 7 kilometers höjd.
Böljemolnet består oftast av många separata molnelement. Varje molnelement sammanfaller med stigande luft. I strimmorna av blå himmel emellan molnelementen, sjunker luften.
Om man flyger genom ett böljemolntäcke kan den stigande och sjunkande luften kännas som skakighet (turbulens).
Böljemoln består huvudsakligen av vattendroppar, uppträder ofta i utbredda skikt och kan finnas på olika höjder samtidigt.
Att skilja Altocumulus från Cirrocumulus
Mycket höga och tunna Altocumulus kan förväxlas med Cirrocumulus. Men enligt den internationella molnatlasen har de flesta molnelement hos Altocumulus en skenbar bredd av minst 1° (en fingerbredd) om de ligger minst 30° upp på himlen.
En annan karaktär hos Altocumulus är att molnelementen ibland uppvisar skuggade partier till skillnad från Cirrocumulus.
Att skilja Altocumulus från Stratocumulus
Lägre och tjockare Altocumulus kan till utseendet påminna om valkmoln (Stratocumulus). Men enligt den internationella molnatlasen har de flesta molnelement hos Altocumulus en skenbar bredd av högst 5° (tre fingrars bredd) om molnen ligger minst 30° upp på himlen.
Indelningen av Cirrocumulus, Altocumulus och Stratocumulus efter molnelementens bredd används kanske inte slaviskt av erfarna molnskådare, utan molnets huvudintryck vägs också in.
En annan viktig karaktär är att Altocumulus inte ger nederbörd, vilket Stratocumulus kan göra under framför allt vintertid. Däremot kan fallstrimmor (virga) förekomma hos Altocumulus.
Olika arter av Altocumulus
Altocumulus är ett molnsläkte (huvudmolnslag). Molnsläktena kan i sin tur indelas i arter. Altocumulus har fem olika arter.
Altocumulus stratiformis
Altocumulus som ligger i utbredda horisontella skikt. Oftast är det detta man menar när man talar om Altocumulus och då händer det att artnamnet utelämnas.
Altocumulus lenticularis (linsmoln)
Ibland kan vackra linsformade böljemoln uppträda på himlen. De bildas i samband med de vågor som kan uppkomma i atmosfären i lä av höjder och bergskedjor. De kallas därför också för lävågsmoln.
När vinden blåser över bergen kan luften röra sig i vågor flera hundra kilometer nedströms. I vågtopparna kan det då bildas linsmoln. En förutsättning för att linsmoln ska uppkomma är att atmosfären är stabil. Inga dramatiska väderförändringar att vänta alltså.
När man talar om linsmoln menar man oftast Altocumulus lenticularis. Men det finns även Cirrocumulus lenticularis vilka ligger på högre höjd och är skenbart mindre samt Stratocumulus lenticularis vilka ligger på lägre höjd och är skenbart större.
Altocumulus castellanus
Altocumulus som har vissa molnelement med tornliknande utväxter från en gemensam bas.
Det finns några förväxlingsmoln. Cirrocumulus castellanus ligger på högre höjd och är skenbart mindre och Stratocumulus castellanus ligger på lägre höjd och är skenbart större. Cirrus castellanus består av iskristaller och har cirrusmolnens mer trådaktiga och strimmiga struktur.
Altocumulus floccus
Altocumulus floccus har molnelement med kvast- eller tofsliknande utväxter och sönderriven bas.
Sådana här molntofsar ger ett oroligt intryck när de visar sig på himlen. Man ser att det är instabilt i atmosfären. Stora omvälvningar kan vara på gång. En åskfront kanske närmar sig bortom horisonten. Inom några timmar kan en tjock vägg av mörka moln rulla in och ge kraftiga skurar med blixt och dunder.
Altocumulus floccus har likheter med Cumulus. Men Altocumulus floccus har ofta en sönderriven undersida med fallstrimmor, medan Cumulus ofta har sin karakteristiska släta undersida.
Andra förväxlingsmoln är Cirrocumulus floccus, Cirrus floccus och Stratocumulus floccus.
Altocumulus volutus
Detta är en art av Altocumulus som infördes i den senaste versionen av den internationella molnatlasen.
Det är en eller flera långa horisontella molnrullar som är fristående utan koppling till något modermoln.
Ytterligare varianter av Altocumulus
Det finns ytterligare ett antal varianter och specialformer, som dock inte räknas som egna arter. Här är några exempel.
Altocumulus perlucidus
Detta är en variant som huvudsakligen förekommer hos arten Altocumulus stratiformis. Perlucidus anger att det finns partier mellan molnelementen där man kan se klarblå himmel eller högre liggande molnslag.
Altocumulus asperitas
Asperitas är ett ganska nytt begrepp som används när molnundersidan visar ett vågliknande och delvis kaotiskt utseende.
