Den fundamentala mätmetoden (ds) för Dobson- och Brewerozonspektrofotometrar är att mäta direkt mot solen. Emellertid är solen ofta skymd av moln eller står för lågt för att enkelt ge en tillräcklig mätsignal. Därför har några andra metoder tagits fram för att ge mätvärden även när förhållandena inte är ideala.

För mulna förhållanden har en empirisk relation tagits fram mellan direktsolmätningar och mätningar av radiansen från zenithimlen, både för en i zenit molnfri himmel (zb, blå) och för en mulen himmel (zc).

När solen står lågt, vilket är legio under vinterhalvåret, blir mätsignalen liten. För att uppnå ett bättre förhållande mellan signal och brus tas en diffusor bort i strålgången i instrumentet. Detta medför att solföljningen måste vara mycket noggrann. Detta har givit upphov till namnet fokuserad solmätning (fs), eftersom bilden av solen måste falla (vara fokuserad) på ingångspalten till spektroradiometern. Denna metod kan även appliceras med månen som ljuskälla och benämns då fokuserad månmätning (fm).

De två kolumnerna Kod 1 och Kod 2 ger en delvis subjektiv bedömning av kvalitén baserad på de vid observationen rådande förhållandena. Kod 1 anger att mätvärdet är fångatr under bra förhållanden. Det finns inga indikationer på att mätningarna varit störda. Kod 2 däremot visar att mätvärdet kan vara påverkat av t.ex. växlande molnighet eller svag mätsignal men det har bedömts som tillförlitligt. Värden som bedömts felaktiga har inte tagits med. Denna typ av information är av intresse om man vill jämföra olika mätningar då man vill vara säker på att värdet är så bra som möjligt.

I tabellen ovan nämns även interpolering, modellering och satellit som tänkbara källor till värden. Bland dessa har i huvudsak satellitdata använts för att få mer fullständiga mätserier då de markbaserade mätningarna falerat eller instrumenten varit på kalibrering.