Menu
 

Datavärdskap för oceanografi och marinbiologi

SMHI är av  Havs- och Vattenmyndigheten  utsedd till nationell datavärd för marina fysikaliska, kemiska och marinbiologiska data. Datavärden lagrar och tillhandahåller nationella och regionala data från svensk miljöövervakning och miljöinventering. Data lagras i Svenskt HavsARKiv (SHARK) och görs tillgängliga genom olika databaser.

Alla data och metadata som datavärden SMHI publicerar på denna webbsida är att betrakta som allmänna och offentliga, fria att använda för alla.

Hämta havsmiljödata

SHARKweb

Översikt, utsökning och nedladdning av data.

SHARKdata

Programmerbart gränssnitt för att hämta data (API).

Databasens innehåll

 

Marinbiologiska parametrar

Mjukbottenfauna (zoobenthos), Vegetationsklädda bottnar (epibenthos, där makrofyter ingår), djur-, växt- och bakterieplankton, klorofyllhalt (integrerat prov), primärproduktion, sedimentation, förekomst av vikaresäl (ringed seal), gråsäl och knubbsäl (harbour seal), sälpatologi.

Se utförligare beskrivningar nedan.

Fysikaliska och kemiska parametrar

Temperatur, salthalt, densitet, pH, alkalinitet, syrgashalt, syremättnad, svavelväte, fosfat, totalfosfor, nitrit, nitrat, ammonium, totalkväve, kisel, partikulärt organiskt kväve (PON), partikulärt organiskt kol (POC), löst organiskt kol (DOC), totalt organiskt Kol (TOC), humus, strömriktning, strömhastighet, lignin, gulämne (CDOM), aluminium, urea, klorofyll-a (diskreta prov), siktdjup samt lågupplöst CTD-data.

Gammal bild provtagare SMHI har havsmiljödata från 1893.

Informationsöversikt

Fysikaliska och kemiska parametrar

Vattenprover insamlas med vattenhämtare vid bestämda djup från ytan till botten. Analysen sker direkt eller i efterhand vid ett laboratorium. Ibland används även en mätsond (CTD) vid provtagningen som kontinuerligt mäter t.ex. salt, temperatur, syre från ytan och botten. Siktdjup mäts med en s.k. secchi skiva. 

Mjukbottenfauna

Prover tas ofta med en bottenhuggare som samlar in en känd mängd bottensubstrat. Materialet sållas och de djur som finns i provet konserveras för att senare artbestämmas, räknas och vägas. För varje art presenteras data över antal räknade individer i provet, antal per bottenyta, vikt på organismerna i provet och vikt per bottenyta. För vissa organismer rapporteras endast att de förekommit i ett prov, men inte hur många de var. Ofta rapporteras dessutom bottensedimentets beskaffenhet.

Vegetationsklädda bottnar (Epibenthos)

Data samlas vanligtvis in med hjälp av dykare som följer en transekt längs havsbotten och observerar förekomsten av olika arter. Det som observeras antecknas antingen på plats eller analyseras i efterhand utifrån fotografier, video eller prover som samlats in av dykarna. Ofta noteras observationernas djup, position längs transektlinan och vilken yta längs transekten som provtagits. Metoderna varierar mycket. För varje art presenteras mätningar: hur många det finns på en viss yta, hur många som räknats, hur stor andel av botten som täcks eller artens djuputbredning. Ofta rapporteras dessutom bottensedimentets beskaffenhet och hur stor andel av botten som överlagrats av sediment. Om många transekter väljs samtidigt finns det risk att nerladdningen tar lång tid.

Djurplankton

Prover samlas in genom att dra en håv vertikalt genom vattnet. Den provtagna volymen uppskattas antingen utifrån mätare på håven eller utifrån håvens öppningsarea och längden på håvdraget. Djuren i håven konserveras för att senare artbestämmas, räknas och storleksbestämmas. Eftersom antalet djur kan vara mycket stort analyseras ibland endast ett delprov som sedan räknas om till mängden i hela håvdraget. För varje art (och ibland utvecklingsstadium och kön) presenteras antal djur som räknats, antal djur per vattenvolym, och ibland vikt och medel- eller median-längd.

Växtplankton

Växtplankton provtas ofta genom att havsvatten hämtas med en vattenhämtare som kan stängas på ett visst djup eller med en slang som hängs vertikalt i vattnet och sedan försluts för att hämta en blandning av vatten från olika djup (ett s.k. integrerat prov). Växtplankton i vattnet konserveras för att senare artbestämmas, räknas och storleksbestämmas. För varje art (och ibland storleksklass samt trofisk status i enlighet med HELCOMs PEG-lista) presenteras data över antal räknade individer i provet, antal alger per vattenvolym, vikten per vattenvolym och cellvolymen per vattenvolym. Både prokaryota och eukaryota växtplankton rapporteras och vissa mätningar fokuserar på picoplankton.

Bakterieplankton

Vattenprover samlas in med en vattenhämtare. Mängden bakterier i vattnet och produktionen av bakterier mäts. Även bakteriernas cellstorlek och biomassa rapporteras.

Klorofyll

Vattenprover samlas antingen in med en vertikalt hängande slang som försluts och ger ett blandat prov från olika djup eller med en flaska från fasta djup. Vattnet filtreras. Utifrån fluorescens-mätningar bestäms klorofyllhalten.

Primärproduktion

Primärproduktionen mäts med två metoder: dels in situ där kolfixeringen mäts i flaskor som hänger ute i vattnet i några timmar och dels med inkubator där kolfixeringen mäts i en ljusgradient. Totala primärproduktionen i havet beräknas därefter utifrån rådande ljusförhållanden.

Sedimentation

Sedimentationsfällor får hänga ute under ett antal dagar för att lagra det material som sedimenterar ned genom vattnet. Det sedimenterade materialets torrvikt mäts och sedimentationshastigheten beräknas. Dessutom analyseras hur stor andel olika ämnen utgör av det sedimenterade materialet.

Sälförekomst

Förekomsten av vikare (Ringed seal), gråsäl och knubbsäl (Harbour seal) studeras utifrån inventeringar med flygplan eller från land. Antal räknade säl per lokal rapporteras.

Sälpatologi

Döda sälar obduceras och mätningar av tillståndet rapporteras. Där exakt fyndplats inte är känd lagras positionen i länets residensstad enligt Naturvårdsverkets önskan.

En utförligare beskrivning av de metoder som används inom nationell miljöövervakning finns i Havs- och vattenmyndighetens s.k. "undersökningstyper".

Driftsinformation

När databasen uppdateras kan gammal historik ligga sparad i vissa webbläsare. Detta kan åtgärdas genom att tömma webbläsarens historik "cache" (hittas ofta under "Verktyg" i menyn).

Kontakta oss

Prova på

Tema havsmiljö

SMHIs verksamhet inom havsmiljöområdet är omfattande; miljöövervakning, forskning, kunskapsunderlag, data samt produkter och tjänster.

Datavärdskap för oceanografi och marinbiologi

SMHI är av  Havs- och Vattenmyndigheten  utsedd till nationell datavärd för marina fysikaliska, kemiska och marinbiologiska data. Datavärden lagrar och tillhandahåller nationella och regionala data från svensk miljöövervakning och miljöinventering. Data lagras i Svenskt HavsARKiv (SHARK) och görs tillgängliga genom olika databaser.

Alla data och metadata som datavärden SMHI publicerar på denna webbsida är att betrakta som allmänna och offentliga, fria att använda för alla.

Hämta havsmiljödata

SHARKweb

Översikt, utsökning och nedladdning av data.

SHARKdata

Programmerbart gränssnitt för att hämta data (API).

Databasens innehåll

 

Marinbiologiska parametrar

Mjukbottenfauna (zoobenthos), Vegetationsklädda bottnar (epibenthos, där makrofyter ingår), djur-, växt- och bakterieplankton, klorofyllhalt (integrerat prov), primärproduktion, sedimentation, förekomst av vikaresäl (ringed seal), gråsäl och knubbsäl (harbour seal), sälpatologi.

Se utförligare beskrivningar nedan.

Fysikaliska och kemiska parametrar

Temperatur, salthalt, densitet, pH, alkalinitet, syrgashalt, syremättnad, svavelväte, fosfat, totalfosfor, nitrit, nitrat, ammonium, totalkväve, kisel, partikulärt organiskt kväve (PON), partikulärt organiskt kol (POC), löst organiskt kol (DOC), totalt organiskt Kol (TOC), humus, strömriktning, strömhastighet, lignin, gulämne (CDOM), aluminium, urea, klorofyll-a (diskreta prov), siktdjup samt lågupplöst CTD-data.

Gammal bild provtagare SMHI har havsmiljödata från 1893.

Informationsöversikt

Fysikaliska och kemiska parametrar

Vattenprover insamlas med vattenhämtare vid bestämda djup från ytan till botten. Analysen sker direkt eller i efterhand vid ett laboratorium. Ibland används även en mätsond (CTD) vid provtagningen som kontinuerligt mäter t.ex. salt, temperatur, syre från ytan och botten. Siktdjup mäts med en s.k. secchi skiva. 

Mjukbottenfauna

Prover tas ofta med en bottenhuggare som samlar in en känd mängd bottensubstrat. Materialet sållas och de djur som finns i provet konserveras för att senare artbestämmas, räknas och vägas. För varje art presenteras data över antal räknade individer i provet, antal per bottenyta, vikt på organismerna i provet och vikt per bottenyta. För vissa organismer rapporteras endast att de förekommit i ett prov, men inte hur många de var. Ofta rapporteras dessutom bottensedimentets beskaffenhet.

Vegetationsklädda bottnar (Epibenthos)

Data samlas vanligtvis in med hjälp av dykare som följer en transekt längs havsbotten och observerar förekomsten av olika arter. Det som observeras antecknas antingen på plats eller analyseras i efterhand utifrån fotografier, video eller prover som samlats in av dykarna. Ofta noteras observationernas djup, position längs transektlinan och vilken yta längs transekten som provtagits. Metoderna varierar mycket. För varje art presenteras mätningar: hur många det finns på en viss yta, hur många som räknats, hur stor andel av botten som täcks eller artens djuputbredning. Ofta rapporteras dessutom bottensedimentets beskaffenhet och hur stor andel av botten som överlagrats av sediment. Om många transekter väljs samtidigt finns det risk att nerladdningen tar lång tid.

Djurplankton

Prover samlas in genom att dra en håv vertikalt genom vattnet. Den provtagna volymen uppskattas antingen utifrån mätare på håven eller utifrån håvens öppningsarea och längden på håvdraget. Djuren i håven konserveras för att senare artbestämmas, räknas och storleksbestämmas. Eftersom antalet djur kan vara mycket stort analyseras ibland endast ett delprov som sedan räknas om till mängden i hela håvdraget. För varje art (och ibland utvecklingsstadium och kön) presenteras antal djur som räknats, antal djur per vattenvolym, och ibland vikt och medel- eller median-längd.

Växtplankton

Växtplankton provtas ofta genom att havsvatten hämtas med en vattenhämtare som kan stängas på ett visst djup eller med en slang som hängs vertikalt i vattnet och sedan försluts för att hämta en blandning av vatten från olika djup (ett s.k. integrerat prov). Växtplankton i vattnet konserveras för att senare artbestämmas, räknas och storleksbestämmas. För varje art (och ibland storleksklass samt trofisk status i enlighet med HELCOMs PEG-lista) presenteras data över antal räknade individer i provet, antal alger per vattenvolym, vikten per vattenvolym och cellvolymen per vattenvolym. Både prokaryota och eukaryota växtplankton rapporteras och vissa mätningar fokuserar på picoplankton.

Bakterieplankton

Vattenprover samlas in med en vattenhämtare. Mängden bakterier i vattnet och produktionen av bakterier mäts. Även bakteriernas cellstorlek och biomassa rapporteras.

Klorofyll

Vattenprover samlas antingen in med en vertikalt hängande slang som försluts och ger ett blandat prov från olika djup eller med en flaska från fasta djup. Vattnet filtreras. Utifrån fluorescens-mätningar bestäms klorofyllhalten.

Primärproduktion

Primärproduktionen mäts med två metoder: dels in situ där kolfixeringen mäts i flaskor som hänger ute i vattnet i några timmar och dels med inkubator där kolfixeringen mäts i en ljusgradient. Totala primärproduktionen i havet beräknas därefter utifrån rådande ljusförhållanden.

Sedimentation

Sedimentationsfällor får hänga ute under ett antal dagar för att lagra det material som sedimenterar ned genom vattnet. Det sedimenterade materialets torrvikt mäts och sedimentationshastigheten beräknas. Dessutom analyseras hur stor andel olika ämnen utgör av det sedimenterade materialet.

Sälförekomst

Förekomsten av vikare (Ringed seal), gråsäl och knubbsäl (Harbour seal) studeras utifrån inventeringar med flygplan eller från land. Antal räknade säl per lokal rapporteras.

Sälpatologi

Döda sälar obduceras och mätningar av tillståndet rapporteras. Där exakt fyndplats inte är känd lagras positionen i länets residensstad enligt Naturvårdsverkets önskan.

En utförligare beskrivning av de metoder som används inom nationell miljöövervakning finns i Havs- och vattenmyndighetens s.k. "undersökningstyper".

Driftsinformation

När databasen uppdateras kan gammal historik ligga sparad i vissa webbläsare. Detta kan åtgärdas genom att tömma webbläsarens historik "cache" (hittas ofta under "Verktyg" i menyn).

Kontakta oss

Prova på

Tema havsmiljö

SMHIs verksamhet inom havsmiljöområdet är omfattande; miljöövervakning, forskning, kunskapsunderlag, data samt produkter och tjänster.

Lär dig mer

Tema havsmiljö

SMHIs verksamhet inom havsmiljöområdet är omfattande; miljöövervakning, forskning, kunskapsunderlag, data samt produkter och tjänster.

Vad styr havsmiljöarbetet?

Miljöarbetet i Sveriges hav och kust styrs av såväl nationella som internationella riktlinjer och havsmiljökonventioner.

Lär dig mer

Tema havsmiljö

SMHIs verksamhet inom havsmiljöområdet är omfattande; miljöövervakning, forskning, kunskapsunderlag, data samt produkter och tjänster.

Vad styr havsmiljöarbetet?

Miljöarbetet i Sveriges hav och kust styrs av såväl nationella som internationella riktlinjer och havsmiljökonventioner.