Erosion är påverkan genom nötning av landskapet genom strömmande vatten, vågor, vind och is. I Sverige är det främst vattenerosion som är av betydelse för bebyggda områden.
Erosion längs sjöar och vattendrag
Ökad nederbörd och avrinning i delar av landet bidrar till höga vattenflöden, vilka har störst erosiv påverkan längs sjöar och vattendrag. Högre medelvattenföring ökar kontinuerligt erosionen och förstärks av frekventa flödestoppar men även av de mer sällan återkommande extrema flödena.
Områden som kommer att få ökade vattenflöden och därmed ökad erosion finns i landets västra delar samt områden i mellersta och norra Sverige. Detta påverkar naturområden såväl som bebyggelse.
Erosion i vattendrag innebär en större sedimenttransport, detta kan skapa problem då sediment avsätts nedströms. Även naturolyckor orsakade av ras och skred beror ofta av utlösande erosionsangrepp.
Kusterosion
Som en effekt av höjda havsnivåer kommer kusterosionen att öka längs landets kuster, framförallt i södra Sverige. Detta innebär risk för skadliga konsekvenser för kustnära bebyggelse och infrastruktur.
Det är framförallt längs sandkuster som erosionen kommer att öka. Frekvent stranderosion sker exempelvis längs Skånes sydkust, där strandlinjen på vissa ställen har förskjutits över 150 m inåt land under den senaste 30-årsperioden.
Kusterosionen påverkas i huvudsak av de geologiska förhållandena samt havsnivån, vågklimat samt vind- och strömförhållanden.
Klimatscenarier visar att havsnivåer kommer att stiga och därmed nå tidigare opåverkade strandkuster. Kraftigare vindar kan bidra till ökad våghöjd vilket ger allt större eroderande kraft. Högre vågor i kombination med en ökad havsnivå kan leda till lokal erosionspåverkan av utsatta kuster.
SGI har utfört en översiktlig inventering av erosion längs kusterna och de större sjöarna i Sverige. Motsvarande inventering pågår för vattendrag.
