Växtplanktonåret startade med vårblomning i Kattegatt redan i februari, i Skagerrak pågick den troligtvis mellan provtagningarna i mars och april. I södra Östersjön observerades den i mars-april och i Bottniska viken i maj.
Arten som dominerade under vårblomningen i Västerhavet samt egentliga Östersjön var kiselalgen Skeletonema marinoi. I Bottniska viken var det dinoflagellaten Peridiniella catenata som var vanlig. En blomning av Pseudochattonella, ett växtplankton som orsakar fiskdöd noterades i Kattegatt under våren 2019.
Under sommaren observerades en omfattande och långvarig cyanobakterieblomning i Östersjön från satellit med störst utbredning i slutet av juli. Mikroskopanalyser visade att den giftiga arten Nodularia spumigena var vanlig, men inte dominerande, vilket är normalt i Östersjön. Blomningar av växtplankton som producerar toxiner som kan ansamlas i musslor och ostron var få under året.
Västerhavet
Vid provtagningen i februari var vårblomningen i gång i Kattegatt. Vid Anholt E, en av två intensivstationer på västkusten (den provtas 20-24 ggr per år), togs prover med 2 dygns mellanrum. Mellan första och andra provtagningen hade klorofyllhalterna reducerats till nästan hälften vilket tydligt visar det snabba förlopp vårblomningen kan ha och hur lätt man kan missa att pricka in den med månatlig provtagning.
Vårblomningen i Skagerrak fångades inte in av den månatliga provtagningen men skedde troligtvis under mars eller april då närsalterna var slut vid provtagningen i april. I april förekom kiselalger som brukar förekomma i vårblomningen tillsammans med arter vanliga efter vårblomningen vilket ytterligare indikerade att blomningen skett.
I april återfanns även det för fisk skadliga släktet Pseudochattonella i höga tätheter i Kattegatt och speciellt vanlig var den vid N14 Falkenberg. Någon fiskdöd har inte rapporterats i Sverige, men i danska delen av Kattegatt orsakade Pseudochattonella-blomningen fiskdöd.
Under sommaren var klorofyllkoncentrationerna generellt låga i ytvattnet jämfört med andra år och klorofyllhalterna var bland de lägsta som historiskt uppmätts. I juli återfanns en del klorofylltoppar på 15-30 meter och dessa innehöll höga tätheter av dinoflagellatssläktet Tripos (tidigare Ceratium). Vid slutet av året, i november, återfanns höga tätheter av det potentiellt giftiga kiselalgssläktet Pseudo-nitzschia vid samtliga stationer i Västerhavet.
Östersjön
Årets första två provtagningar inleddes generellt med låga, men normala, koncentrationer av växtplankton vid samtliga stationer i Östersjön. Det enda undantaget var en station i sydvästra Östersjön, där man i januari hade något högre klorofyllhalter än normalt.
I mars var vårblomningen igång i de sydvästra delarna av Östersjön, den kom igång i de östliga delarna i april. Vid den kustnära stationen, RefM1V1 vid Kalmarsund, var klorofyllvärdena långt över det normala vid marsprovtagningen och vanliga vårblomningsarter dominerade. I juni var klorofyllhalterna låga men inom det normala för att sedan i både juli och augusti vara något förhöjda i de västra delarna.
Filamentösa cyanobakterier återfanns i rikliga antal vid juliprovtagningen medan diverse kolonibildande cyanobakterier var mer vanliga vid augustiprovtagningen. Höstens första månad, september, bjöd på något förhöjda klororfyllkoncentrationer i de södra och östra delarna av Östersjön.
Vid den södra stationen BY2 Arkona återfanns framförallt stora kiselalger som kan förklara de förhöjda klororfyllkoncentrationerna. Resterande delen av året var klororfyllvärdena inom det normala för säsongen.
Bottniska viken
I Bottenviken utsjö (A13) började vårblomningen i maj med framförallt kiselalger. Intressant var att det under vårblomningen i Bottenhavets utsjö (C3) var dinoflagellater som dominerade tillsammans med den mixotrofa ciliaten Mesodinium rubrum, och kiselalgerna utgjorde mindre än 20% under vårblomningen. Texten är ett utdrag från Umeå universitets sammanställning av växtplanktonåret.
Skadliga alger
Blomningar av växtplankton som producerar gifter som kan ansamlas i musslor och ostron var få under år 2019. Släktet Alexandrium, som producerar paralyserande skalddjursgifter återfanns i tätheter över varningsgränsen vid några tillfällen under våren men inga gifter återfanns i analyser av musslor från närliggande områden.
Dinoflagellater från släktet Dinophysis, som producerar diarrégifter, hade inga cellantal över varningsgränsen i de prover som analyserades detta år. Vissa arter av kiselalgssläktet Pseudo-nitzschia producerar ett gift kallat domorinsyra. Släktet återfanns i höga antal under senhösten men inga förhöjda gifthalter noterades i musslor och ostron.
Under våren blommade Pseudochattonella i Kattegatt. Arten skadar fiskars gälar och kan orsaka fiskdöd. I danska delen av Kattegatt observerades fiskdöd i fiskodlingar.
Cyanobakterieblomning 2019
Årets cyanobakterieblomning började skönjas i bilder från satellit i mitten av juni detta år. Redan vid maj månads provtagning återfanns relativt höga tätheter av den filamentösa cyanobakterien Aphanizomenon flos-aquae i vattenprover insamlade i de södra delarna av Östersjön. Just A. flos-aquae brukar vara den art som är tidigast av de filamentösa cyanobakterierna.
Vid juliprovtagningen med fartyg återfanns alla de tre vanligaste filamentösa cyanobakterierna i höga tätheter. Mellan Öland och Gotland var det mer eller mindre vindstilla och därmed ansamlades cyanobakterierna vid ytan och var tydliga.
En sammanställning av resultat från satellitobservationer under perioden visade på att utbredningen var stor detta år. Maximal utbredning noterades under senare delen av juli. Det område som hade flest dagar med ytansamlingar var i centrala Östersjön, norr om Gotland. Efter detta noterades sporadiska ytansamlingar fram till första hälften av september.
I tabellen nedan kan du se mer om vilka alger som kan göra musslor och ostron giftiga och vilka gifter som bildas.
