Bottenviken mottog under 2013 43% av totala volymen, därnäst kom Bottenhavet 31%, Västerhavet 16% och Egentliga Östersjön (Norra och Södra Östersjön) 10%.
För alla områden, utom Bottenviken, var årstillrinningen lägre än för perioden 1961-1990. Bottenviken hade cirka 6% högre tillrinning men Bottenhavet hade cirka 10% lägre tillrinning. Bottenvikens tillrinning domineras av vårfloden.
Blöt start på året
Året började med hög tillrinning, särskilt från Egentliga Östersjön som i januari nästan hade dubbelt så mycket tillrinning som medelvärdet för månaden. Orsaken var en mild inledning på året som smälte snötäcket. Även under februari var tillrinningen över medelvärdet för samtliga distrikt.
Vårfloden varierar
För Norra Östersjön kom en hastig vårflod i april då den snö smälte bort som samlats under den kalla avslutningen av vintern. Från juni och till årets slut var dock avrinningen låg.
Snötäcket i Norrland var inte stort under vintern, men snön i fjällen och i norra Lappland smälte snabbt i mitten av maj. Därmed kom tillrinningen till Bottenviken för månaden att bli stor. För Bottenhavet var dock vårfloden liten och i maj blev tillrinningen bara 67% av medelvärdet.
Låg tillrinning
För södra Sverige var vår och höst under 2013 nederbördsfattiga och avrinningen var liten. Det speglas i att tillrinningen för Västerhavet och Södra Östersjön var under medelvärdena för månaderna från mars och till slutet av året.
Hydrologisk modell beräknar
Underlaget till graferna är beräkningar gjorda med den hydrologiska modellen S-HYPE. Tillgängliga vattenföringsstationer används och där mätstationer saknas används modellberäknad vattenföring. Det geografiska området för tillrinningsberäkningarna utgörs av gränserna för Sveriges vattendistrikt.
Den blå stapeln i graferna nedan visar tillrinningen 2013, den grå visar medelvärdet för normalperioden 1961-1990.
