Snölagring säkrar skidåkning för varmare vintrar, fördjupning

Stigande temperaturer gör att antalet dagar med snö successivt minskar i delar av Sverige, framförallt utanför fjällkedjan. Skidanläggningar har därför börjat lagra snö för att vara säkra på att kunna öppna i början av säsongen.

Medeltemperaturen i Sverige stiger, och en av effekterna av detta är mildare vintrar och på flera ställen mindre snö. I framtiden väntas antalet dagar med ett snötäcke med minst 5 respektive 20 millimeters vatteninnehåll minska betydligt utanför fjällkedjan.

Snölagring skapar trygghet hos anläggningarna

En stor majoritet av Sveriges skidanläggningar tillverkar snö för att kunna erbjuda sina besökare ett mer stabilt snötäcke. Snö som tillverkats har ett mindre luftinnehåll än natursnö, och är därför tåligare för slitage orsakat av skidåkarna i backen och längdspåret. För att hushålla med snön har flera skidanläggningar börjat spara den slitstarka snön över sommaren. Detta ger en större snösäkerhet inför nästa säsong, och mindre känslighet för milda temperaturer i början av vintern. Snölagring ger alltså snösäkerhet, som blir en trygghet för både anläggningar och skidåkare.

Några anläggningar för längdskidåkning, som de i Östersund och Ulricehamn, lagrar snö för att kunna arrangera världscuptävlingar i längdskidåkning, medan till exempel Idre Fjäll lagrar snö för att kunna erbjuda ett tidigt öppningsdatum för både alpin- och längdskidåkning. Utomlands lagras snö på ställen som Lillehammer i Norge, Ruka och Kontiolahti i Finland, och i alperna bevaras även glaciärer med liknande metoder, utöver vanlig snölagring. Även små skidanläggningar lagrar numera snö för att bli mindre sårbara under milda vintrar.

Vissa alpina anläggningar återanvänder snö från en säsong till en annan. På det sättet slipper de producera ny snö, men lägger istället resurser på att samla in snön vid säsongens slut. Vanligast är istället att producera ny snö för lagring, då kostnaderna och energiåtgången för att samla in snön ofta överstiger de för nyproduktion. Kvaliteten på den nyproducerade snön är också högre än den återanvända, vilket spelar stor roll om snön används för tävlingar.

Snölagring i praktiken

Snön som ska lagras kan antingen samlas ihop av gräv- och pistmaskiner, eller produceras direkt för lagring. En mindre ytarea hos snöhögen ger mindre snöförlust under lagringen. Ofta förespråkas därför en hög och smal snöhög med branta sluttningar framför en låg och bred snöhög. Samtidigt blir rasvinklarna uppemot 30 meter om snöhögen är 10 meter hög, vilket påverkar var högen kan placeras. En viktig sak att tänka på är att inga vattendrag får finnas i närheten av snöhögen. Det har förekommit fall där minimala bäckar och smältvatten från kvarvarande snö gröpt ur snöhögar underifrån så till den grad att en vuxen människa fått plats i gången vid sommarens slut. Vatten underifrån skapar även isbildning underst i snöhögen, vilket gör den delen av snöhögen obrukbar.

Om snön som ska lagras behöver produceras med snökanoner eller liknande krävs minusgrader. Om stora mängder snö behöver tillverkas kan det innebära en eller flera intensiva perioder av snötillverkning under perioder av ihållande kyla.

Täckmaterialen som används är duk eller någon sorts bark, träflis eller sågspån. Vid användning av spån rekommenderas ett täcke som minst är 30-50 centimeter tjockt. Det naturliga trämaterialet suger åt sig vätska från regn och dagg som sedan avdunstar under varmare dagar. På liknande sätt skyddar lagret även mot värmeinstrålning under dagen, och avger sedan värmen under natten – som en värmebuffert. En nackdel med sågspån är att det översta lagret av snö förloras när spånet separeras från snöhögen.

Målet med snölagring är utföra den till en så liten kostnad som möjligt, och att lagra rätt mängd snö sett till anläggningens behov. Potentialen för snölagring med spån i södra Sverige är i dagsläget omkring 20 procents volymminskning. I Östersund har omkring 10 procent uppnåtts, men på andra anläggningar är det inte ovanligt att 30 procent försvinner.

Snölagring med sågspån i Vålådalen
Vålådalens snölager täckt av sågspån. Foto Peak Innovation Förstora Bild
Snölagring med duk i Idre Fjäll
Idre Fjälls snölager med duk. Foto Peak Innovation Förstora Bild

Vid snölagring med duk i skandinaviskt klimat rekommenderas mer än ett lager. Anläggningar och forskare har även testat isolering av olika material mellan två dukar. Med ett duklager minskar snövolymen med 50-60 procent. Med två lager förloras 40-50 procent. Potentialen för två dukar med ett lager isolering är ännu större. Fördelar med duk är att snön inte blandas med spån utan hålls ren, att duken är lättare att frakta upp i alpina nedfarter och att dukar kräver mindre förvaringsutrymme under vintern när de inte används.

Forskning har utvecklat snölagringen

Organisationen Peak Innovation i Jämtland har forskat och arbetat med snölagring sedan 2015. De har sedan dess undersökt vilka faktorer som påverkar snölagringen mest. Tester har blivit utförda över vilka täckmaterial som lagrar snön bäst, vilken utformning en snöhög bör ha, och var en snöhög helst ska vara placerad för att tappa så lite volym som möjligt.

Test av täckmaterial vid forskning om snölagring
Olika täckmaterial för snölagring testas mot påfrestningar från lufttemperatur, vind och regn. Foto Peak Innovation Förstora Bild

Forskningen har utförts genom olika projekt som involverat både svenska och norska aktörer från kommuner, universitet, regioner och företag som arbetar med snö. Svenska Skidanläggningars Organisation (SLAO) och de svenska skid- och skidskytteförbunden har alla deltagit i projekten.

Peak Innovation får många frågor om snölagring och har inledningsvis hjälpt flera anläggningar runt om i Sverige. Till sin hjälp har man utvecklat ett kalkylverktyg där en anläggnings olika förhållanden kan föras in, tillsammans med önskad mängd snö till ett visst datum – för att se hur mycket snö som behöver sparas eller tillverkas vid säsongens slut. Verktyget tar bland annat hänsyn till medeltemperatur, snöhögens utformning och placering, täckmaterialet och dess tjocklek, hur lång lagringsperiod anläggningen normalt har och vid vilken temperatur snön tillverkades. Tillsammans med antalet kubikmeter snö som behöver lagras för att ha önskad snömängd till ett visst datum presenteras även de ungefärliga kostnaderna för lagringen. Det blir därigenom tydligt var i processen det går att spara pengar. Att med snökanon tillverka snö vid -2°C kan exempelvis vara dubbelt så kostsamt som att göra det vid -4°C.

Att börja lagra snö

Om en anläggning funderar på att börja lagra snö är det viktigt att ha ett tydligt mål med lagringen – att veta vad den ska leda till. Om målet är att i Sälen kunna arrangera en världscuptävling i längdskidor i december blir upplägget på ett sätt. Om målet är att kunna öppna två nedfarter för alpin skidåkning i Småland till sportlovet så blir kraven och upplägget på ett annat sätt. Det kräver planering, utgifter och extra arbete, men kan samtidigt ge anläggningen snösäkerhet till önskat evenemang eller öppningsdatum även under år då låga temperaturer och snö uteblir.

När anläggningens mål tydliggjorts bestäms sedan hur mycket snö som behövs. Därefter börjar planeringen och arbetet för hur snölagringen kan optimeras. Det går att slösa mycket pengar, energi och snö på att börja lagra snö utan kunskap.

Baserad på forskning och skidanläggningars erfarenheter syns nedan en lista med frågor att ställa sig och saker att tänka på inom snölagring:

  • Hur ser förutsättningarna för snö ut i området i framtiden?
  • Vad är anläggningens syfte till att lagra snö?
  • Ska snön samlas ihop efter säsongsslut eller produceras enbart för lagring?
  • Hur lång blir lagringsperioden och vilket klimat kommer omge snöhögen?
  • Var ska högen eller högarna placeras?
  • Snön ska inte vara i vägen för skidåkare
  • Snön bör lagras nära spåret eller backen för att minska kostnaden för distributionen av snön
  • Snön ska lagras på ett torrt underlag
  • Det bör finnas utrymme kring snöhögen för last-, gräv- eller pistmaskin
  • Marken under och kring snöhögen behöver hög bärighet för tunga maskiner
  • Delar av snön kommer att smälta. Vart tar smältvattnet vägen, och finns det till exempel något Natura 2000-område i närheten som påverkas? Rådfråga då Länsstyrelsen.
  • Är det rimligt att bestämma ett öppningsdatum för anläggningen eller passar det bättre att vänta in gynnsamt väder?
  • Vad ska snön täckas med?
  • Var ska täckmaterialet förvaras under vintern?
  • Snölagringen ska inte leda till ökade utsläpp av växthusgaser – då blir snölagringen kontraproduktiv i det långa loppet. Utkörningen av snön är därför viktig att tänka på.

Snölagring Branäsgruppen

Branäsgruppen inledde sina tester med snölagring omkring 2015 och lagrar nu på alla sina anläggningar, när omständigheterna tillåter. Bland anläggningarna finns till exempel Ulricehamn i Västergötland, Tolvmannabacken utanför Kisa i Östergötland, Kungsberget i Gävleborg, Vallåsen nära Halmstad på västkusten, Branäs i Värmland och Storstenshöjden i Örebrotrakten, Närke. Anläggningarna ligger i Sveriges södra halva, i områden som väntas få mindre snö i framtiden.

Snölagring med sågspån i 12mannabacken, Kisa, Östergötland
Snölagring med sågspån i Tolvmannabacken, Kisa. Foto Branäsgruppen Förstora Bild

Branäsgruppen började lagra snö för att kunna öppna tidigare på säsongen och för att inte låta redan producerad snö gå förlorad. De är till 90 procent självlärda, medan 10 procent av kunskapen och metoderna kommit genom konsulter. Både lagring med duk och sågspån förekommer. Den förlorade snövolymen där sågspån används beräknas till 20-30 procent, medan lagringen med duk resulterar i en minskad snövolym på runt 40 procent.

Det finns ett informellt kunskapsutbyte med Idre Fjäll som varit utvecklande, och ett gynnsamt samarbete med ett lokalt sågverk nära Tolvmannabacken som varit bra för snölagringen.

Branäsgruppen arbetar samtidigt med utsläppsminskning, eftersom ett varmare klimat har stor negativ effekt på verksamheten. Alla pistmaskiner drivs därför från säsongen 2018/2019 med HVO-diesel, samtidigt som förnybar energi används på alla anläggningar.

Den största tröskeln för att komma igång med snölagringen var beslutet att investera. Både lagring med duk och sågspån kostar mycket pengar, och tar dessutom mycket markyta i anspråk.

Branäsgruppens snölagring för Kungsberget i korthet:

  • Öppningsdatum 2019/2020: 30 oktober
  • Lagrad snö per år: 120 000 kubikmeter
  • Antal snöhögar: 8
  • Lagringsmetod: Duk – testat olika lager av duk, isolering och täckningsgrad.
  • Förlorad snövolym: Ca 40 procent
  • Materialkostnader för snölagring: 1 000 000 kronor
  • Personalkostnader per år: 350 000 kronor
  • Pris per kubikmeter lagrad snö: 30 kronor

Snölagring Östersunds kommun

Östersunds Skidstadion har uppemot 89 kilometer spår för längdskidåkning och skidskytte, och drivs av Östersunds kommun. Under vintern arrangeras världscuptävlingar i både längdskidor och skidskytte. Vissa år är det fler mästerskap, som VM och Para-VM i skidskytte. Över säsongen är det sällsynt med evenemangsfria helger, och generellt är skidåkningen högt värderad i kommunen. En lördag eller söndag under vintersäsongen har skidstadion 2500-3000 åkare per dygn. I Östersund finns ett regionalt idrottsgymnasium för skidskytte, samt Sveriges riksidrottsuniversitet där utbildning och utövning av längdskidåkning och skidskytte kan kombineras med studier. Här studerar flera av Sveriges elitåkare.

Syftet med snölagringen

När Östersund fick chansen att tidigt på längdskidåkningssäsongen arrangera en världscuptävling inleddes arbetet med snölagring. En sådan tävling är ett enormt arrangemang med tv-avtal, publik och elitåkare från hela världen. Att kunna erbjuda rätt mängd snö av högsta kvalitet blev därför en grundförutsättning. Efter en studieresa till finska Kontiolahti togs en egen modell för snölagring fram.

Att dessutom kunna garantera riksidrottsuniversitetet, det regionala idrottsgymnasiet, de lokala skid- och skidskytteklubbarna, samt Östersundsborna tidiga och välpreparerade skidspår i världsklass motiverade satsningen ytterligare.

Östersunds metod för snölagring

Allt som allt lagras årligen 60 000 kubikmeter snö för Östersunds längdspår. Enbart för tävlingsbanorna lagras 48 000 kubikmeter. Tävlingarna körs på 100 procent lagrad snö. För att snön ska vara av bästa kvalitet produceras all snö i minusgrader med snökanoner. Två stycken avlånga högar blir resultatet av intensiv snöproduktion under kyliga vinterdygn.

Efter att tidigare ha använt skiktad bark som lagringsmaterial används numera sågspån. Förlusten av snövolym under lagringstiden är sannolikt bäst i Sverige med 9-12 procent. Högarna är placerade på en mycket jämn yta, omgiven av skog som skyddar mot vind. Det ger ett gynnsamt klimat för lagringen.

Snölagring Östersund Skidstadion med sågspån
Östersunds 60 000 kubikmeter snö under täcken av sågspån. Foto Peak Innovation Förstora Bild

Totalt arbetar runt 15 personer med Östersunds snölagring och produktion. Snön måste vara utkörd i god tid till världscupen då spåren ska vara perfekta. Det tar två veckor att avlägsna sågspånet och ytterligare tre veckor att transportera ut snön. 10 november är datumet då snön ska vara utkörd. Datumet är bestämt dels för att hinna preparera spåren i tid till tävlingarna, men också så pass sent att värmeperioder inte ska smälta snön. Tidigare var datumet 1 november, vilket innebar att sågspånet behövde avlägsnas redan i september. Till arbetet används åtta lastbilar med åtta chaufförer, två hjullastare, en grävskopa, två pistmaskinförare och en tippmästare som ser till att snön tippas på rätt plats.

Distribution av lagrad snö på Östersunds Skidstadion
Lagrad snö distribueras ut på Östersunds Skidstadion. Foto Östersunds kommun Förstora Bild

Fler exempel på klimatanpassning

Detta är ett av många exempel på klimatanpassning. I idésamlingen, som byggs upp av Nationellt kunskapscentrum för klimatanpassning vid SMHI, finns fler. Idésamlingen syftar till att sprida erfarenheter och ge idéer för alla som arbetar med klimatanpassning. Exemplen beskriver konkreta åtgärder och utmaningar inom flera ämnesområden. De visar hur olika aktörer har arbetat med att anpassa sina verksamheter till de klimatförändringar som redan märks idag och de vi inte kan förhindra i framtiden.