Svep för att se hela sidan   >>

Klimatscenarier Europa

Om analysen

Innehåll:
Klimatmodeller
Scenarier
Klimatscenarier
Globala uppvärmningsnivåer
Scenarier är inte prognoser
Index
Varför används olika referensperioder?
Om ensembler
Referenser
Lästips


På dessa sidor presenteras med hjälp av beräknade scenarier och observationer hur klimatet har utvecklats i Sverige till och med föregående år samt hur klimatet kan utvecklas i Sverige under 2000-talet.

Materialet bygger på väderobservationer samt beräkningar med klimatmodeller som använt information om framtida förändringar i atmosfären. Klimatmodeller hanterar samverkan mellan de fysikaliska processerna i systemet atmosfär-land-vatten. Resultaten från beräkningar med klimatmodeller har vidarebearbetats för Sveriges län, avrinningsområden och meteorologiska prognosdistrikt. Beräkningarna omfattar perioden 1961-2100. Klimatmodellberäkningarna är en del av det internationella forskningsprojektet CORDEX (Jones et al., 2011).

De historiska, observationsbaserade data som presenteras fram till och med föregående år utgår från medelvärden för ytor på 4x4 km medan klimatscenarierna i motsvarar medelvärden för ytor på 50x50 km. Alla dessa data inom varje område har använts för att beräkna områdets medelvärde.

Klimatmodeller

För att beräkna klimatet i framtiden används klimatmodeller. Dessa innehåller en 3-dimensionella representation av atmosfären, landytan, hav, sjöar och is. I modellen är atmosfären uppdelad i ett tredimensionellt rutnät (grid) längs med jordytan och upp i luften. För att få bra resultat behöver modellen ta hänsyn till hela atmosfären, det vill säga runt hela jorden och upp i luften. Sådana modeller kallas globala klimatmodeller.

I varje punkt i rutnätet beräknas tidsutvecklingen för olika meteorologiska, hydrologiska och klimatologiska parametrar.

En klimatmodell kräver mycket datorkraft vilket innebär att det 3-dimensionella rutnätet måste begränsas. I en global klimatmodell är därför rutnätet ofta ganska glest, vilket gör att detaljrikedomen på regional skala blir låg. För att studera en mindre del av jorden i detalj kan regionala klimatmodeller användas. I en regional modell läggs rutnätet över ett mindre område, till exempel Europa. I ett mindre område kan ett tätare rutnät användas utan att det krävs för mycket datorkraft, vilket ger högre detaljrikedom.

Det som händer utanför beräkningsområdet i en regional klimatmodell styrs av resultatet från en global klimatmodell. På så sätt tas ändå hänsyn till förändringar som sker utanför det regionala modellområdet. I denna studie har Rossby Centres regionala atmosfärsmodell, RCA, använts. Modellen täcker Europa och storleken på rutorna i rutnätet över landytan (upplösningen) är ungefär 50x50 km.

Scenarier

Modellberäkningarna av klimatet baseras på utsläppsscenarier eller strålningsscenarier. Utsläppsscenarier är antaganden om framtida utsläpp av växthusgaser. Utsläppsscenarierna baseras på antaganden om den framtida utvecklingen av världens ekonomi, befolkningstillväxt, globalisering, omställning till miljövänlig teknik med mera. Den mängd växthusgaser som släpps ut beror på hur världen utvecklas. Sådana scenarier kallas SRES-scenarier (Special Report on Emission Scenarios (Nakićenović, 2000)).

Strålningsscenarierna baseras på antaganden om hur växthuseffekten kommer att förstärkas i framtiden, så kallad strålningsdrivning (mäts i W/m²). Ju mer utsläpp av växthusgaser desto mer strålningsdrivning. Sådana scenarier kallas RCP-scenarier (Representative Concentration Pathways (Moss et al., 2010)).

I denna analys används fyra scenarier:
  • RCP2,6: Kraftfull klimatpolitik gör att växthusgasutsläppen kulminerar år 2020, strålningsdrivningen når 2,6 W/m² år 2100 (används i IPCC, AR5). Detta scenario är det som ligger närmast ambitionerna i Klimatavtalet från Paris.
  • RCP4,5: Strategier för reducerade växthusgasutsläpp medför att strålningsdrivningen stabiliseras vid 4,5 W/m² före år 2100 (används i IPCC, AR5).
  • RCP8,5: Ökande växthusgasutsläpp medför att strålningsdrivningen når 8,5 W/m² år 2100 (används i IPCC, AR5). Detta scenario är det som i dagsläget ligger närmast de uppmätta trenderna i koncentration av växthusgaser.
  • SRES A1B: Måttlig befolkningstillväxt, snabb global utveckling mot mer effektiva teknologier samt balanserad användning av fossila bränslen och förnyelsebar energi (används i IPCC, AR4).

RCP-scenarierna är nyare än SRES A1B, som främst ingår som referens till RCP-scenarierna. Mer information om RCP-scenarierna finns på denna sida.

Klimatscenarier

Ett klimatscenario är en kombination av utsläpps- eller strålningsscenario, global klimatmodell, regional klimatmodell samt modellerad tidsperiod. I figuren nedan illustreras de klimatscenarier som ingår i denna analys. Se även tabellerna i avsnittet om ensembler för mer information om de globala klimatmodeller som använts.

klimatscenario

Modellerna har körts från 1961 till 2100. Eftersom modellen körs från 1961 för varje klimatscenario kan det hända att resultaten är olika redan i början, även innan utsläpps- och strålningsscenarierna skiljer sig åt. Det beror på att de data från globalmodeller som används inte återger dagens klimat exakt likadant i varje global modellkörning. Den meteorologiska normalperioden 1961-1990 används först för validering av modellen. Modellresultaten från 1961-1990 kan jämföras med observationer från samma period för att se hur bra modellen kan representera det rådande klimatet. Perioden 1961-1990 används sedan som referens för att titta på hur klimatet förändras. Resultaten för framtiden jämförs ofta med medelvärdet för perioden 1961-1990.
Den normala årsmedeltemperaturen för Sverige
Den normala årsnederbörden för Sverige

Eftersom resultatet från beräkningarna ges i form av ett rutnät, så kallad griddad data, så finns det svårigheter att direkt jämföra modellresultat med observationer. Observationer ger förhållandet på en viss plats, medan modellen ger förhållandet jämnt fördelat i en gridruta. Det kan till exempel falla stora mängder nederbörd lokalt vid en mätstation, men små mängder eller inget alls vid närliggande mätstationer. Om samma nederbördsmängd faller i modellen så sprids den jämnt i gridrutan. Det skulle motsvara samma mängd nederbörd vid alla stationer, men en mängd som är mycket mindre än den som mättes i en av mätstationerna i verkligheten.

Globala uppvärmningsnivåer

Under klimatförhandlingarna i Cancún år 2010 antogs målsättningen att begränsa ökningen av den globala medeltemperaturen till högst 2 grader jämfört med förindustriell (1881-1910) nivå. En uppvärmning på över 2 grader är en gräns som ansågs innebära alltför stora kostnader för samhället och miljön (t.e.x. IPCC, 2007; UNFCCC, 2010). Det är möjligt att hålla temperaturökningen under 2 grader (IPCC, 2014). År 2015 enades sedan världens länder om det så kallade Parisavtalet. Avtalet slår fast att den globala temperaturökningen ska hållas väl under 2 grader och att man ska sträva efter att begränsa den till 1,5 grader.

Eftersom den globala uppvärmningen på 1,5 eller 2 grader är globala medelvärden är det också intressant att titta på hur stor uppvärmningen blir på regional skala, i Europa och i Sverige. För att göra detta har SMHI för varje klimatmodell beräknat de tidpunkter då 1,5 respektive 2 grader graders global temperaturökning uppnås enligt scenario RCP8,5, ett scenario som är representativt för den utvecklingsbana som världen följer idag. En trettioårsperiod centrerad kring den tidpunkten används sedan i en ensemble. Eftersom olika klimatmodeller är olika känsliga för förändringar i halten av växthusgaser så kommer en viss uppvärmningsnivå att nås vid olika tidpunkter (se figur nedan). Fokus är alltså på medelklimatet för de trettioårsperioder då en viss uppvärmningsnivå inträffar enligt de olika modellerna och inte vid en viss tidpunkt.

Observera att kartorna i analysen jämför framtida uppvärmning med perioden 1971-2000. En del av uppvärmningen inträffar redan innan år 1971. Närmare bestämt har den globala medeltemperaturen redan ökat med 0,46°C fram till 1971 jämfört med förindustriell tid. En uppvärmning på 2 grader jämfört med förindustriell nivå motsvaras alltså av en uppvärmning på 1,54°C jämfört med 1971-2000 (Vautard et al., 2014).

2 graders uppvärmning
Global temperaturökning jämfört med 1881-1910 enligt nio olika klimatmodeller enligt scenario RCP8,5 (färgade linjer) samt medelvärdet för modellensemblen (svart linje). Den trettioårsperiod som representerar 2 graders temperaturökning visas som vågräta linjer i samma färg som respektive modell.
Förstora bild

Scenarier är inte prognoser

De resultat som presenteras från beräkningar med klimatmodeller brukar betecknas klimatscenarier. Klimatscenarier är inte väderprognoser. Klimatscenarier baseras på antaganden om framtiden och representerar vädrets statistiska beteende det vill säga klimatet. Klimatscenarier återskapar alltså inte det verkliga vädret på en specifik plats vid en enskild tidpunkt. En väderprognos däremot ger information om vad som kommer att hända på lokal skala under en kortare tid.

Index

Förutom temperatur och nederbörd så har ett antal så kallade klimatindex räknats ut. Index räknas ut med hjälp av de vanliga meteorologiska parametrar som modellen skriver ut. Det kan vara antalet kalla eller varma dagar, ackumulerad nederbörd under en vecka eller längden på vegetationsperioden. Eftersom många index baseras på tröskelvärden (till exempel när temperaturen går över en viss gräns) så är de känsliga för systematiska fel i klimatmodellerna. Om en modell exempelvis är lite för kall kan det få stor betydelse för antalet riktigt varma dagar. Det behöver inte vara ett problem när det framtida klimatet analyseras eftersom det intressanta då är hur ett index kan komma förändras i framtiden.

Varför används olika referensperioder?

SMHI använder referensperioden 1961-1990 för att definiera dagens klimat. Nya observationer jämförs med medelvärdet för 1961-1990 för att säga hur de avviker från det normala. Om t.ex. sommaren är varmare än normalt så betyder det att den är varmare än medelvärdet för somrarna 1961-1990. Meteorologiska världsorganisationen, WMO, definierar referensperioderna, nästa period blir 1991-2020 som kan börja användas år 2021.

Klimatscenarier presenteras ofta som förändringar jämfört med dagens klimat. Ofta används referensperioden 1961-1990 precis som för observationer. Eftersom klimatet förändras så är perioden 1961-1990 inte helt representativ för det vi upplever som dagens klimat. Därför har senare referensperioder börjat användas. I många projekt används nu 1971-2000.

Om ensembler

Vad är en ensemble?
En ensemble är en samling klimatscenarier (beräkningar av det framtida klimatet), där de enskilda scenarierna skiljer sig åt. Klimatscenarierna kan till exempel skilja sig åt med avseende på val av klimatmodell eller utsläpps- och strålningsscenario. Ett klimatscenario som ingår i en ensemble kallas för en medlem.

Varför används ensembler?
En ensemble ger en bra överblick av spridningen mellan de olika klimatscenarierna och belyser några av osäkerheterna förknippade med att simulera det framtida klimatet. Ensemblen ger ett mått på resultatens tillförlitlighet. Om många klimatscenarier ger liknande resultat ökar det den relativa tillförlitligheten jämfört med om de pekar åt olika håll.

Den globala klimatmodellens betydelse
En typ av ensembler är då de olika medlemmarna är beräknade med olika globala klimatmodeller men med samma utsläpps- eller strålningsscenario. Skillnader i resultaten beror då på att de olika klimatmodellerna skiljer sig åt i hur de beskriver de fysikaliska processerna i klimatsystemet som simuleras. Detta visar på osäkerheten förknippad med vår förståelse av hur klimatsystemet fungerar. Det är inte enkelt att välja vilka klimatmodeller som ska ingå i en ensemble. En modell kan prestera bra över vissa delar av världen och sämre över andra. En annan modell kanske beskriver temperatur bra och nederbörd mindre bra. Det finns alltså ett värde i att ha stora ensembler eftersom de bättre fångar osäkerheten i resultaten. I praktiken styrs valet av ensemble till stor del av hur många och vilka modellsimuleringar som är praktiskt möjliga att göra.

En annan typ av ensemble fås genom att använda en enda global klimatmodell där olika modellberäkningar görs med olika initialtillstånd; små men rimliga skillnader i modellens startvärden. Då klimatmodeller och klimatsystemet är kaotiskt till sin natur, kan en liten skillnad vid en tidpunkt leda till en betydande skillnad vid en senare tidpunkt. På detta sätt kan klimatsystemets naturliga variabilitet studeras (se nedan).

Tillförlitlighet kan bättre beskrivas med ensembler
Då en ensemblesammanställning är utförd ger spridningen i resultaten en uppfattning om hur tillförlitliga resultaten är. Beroende på vilken sorts ensemble som är framtagen kan också betydelsen av val av klimatmodell respektive startvärden studeras.

Tidsperioden har betydelse
Antalet modeller och scenarier som används inom en ensemble är delvis beroende på under vilken tidsperiod klimatet ska studeras. Generellt kan sägas att ju närmare i tiden (några decennier) och ju extremare situationer en fråga berör desto större är behovet av ett stort underlag av olika kombinationer av modeller och modellers starttillstånd. Om frågan istället berör ett längre tidsperspektiv (sekel) så ökar behovet av fler scenarier (som representerar olika möjliga världsutvecklingar).

Den naturliga variabiliteten viktig i ett kort perspektiv
Utöver mänsklig påverkan på klimatet har klimatsystemet en egen naturlig variabilitet. Dessa naturliga svängningar från år till år, eller från ett årtionde till ett annat, försvårar analysen av beräknade klimatscenarier. Det gäller speciellt när förändringar i klimatet på kortare tidsskalor studeras. År 2100 beräknas klimatförändringarna jämfört med idag vara så stora att trender är tydliga även om värdena varierar kraftigt från år till år. Klimatets naturliga variation kan med dagens kunskap inte förutsägas exakt (för till exempel 31 januari 2041). Däremot kan den naturliga variabiliteten studeras genom att göra en ensemble av flera klimatscenarier utifrån ett strålningsscenario men med olika startvärden. Vid seklets slut beror osäkerheten främst av vilken global klimatmodell och vilket strålningsscenario som valts.


De globala klimatmodeller som ingår i ensembleanalysen för RCP-scenarierna
Drivande GCM Institut,
Land
Referenser Europa
+
Sverige
Världen
+
Afrika
Sydvästra
Asien
+
Syd-
amerika
Arktis
RCP
2,6
RCP
4,5
RCP
8,5
RCP
4,5
RCP
8,5
RCP
4,5
RCP
8,5
RCP
4,5
RCP
8,5
CanESM2 CCCMA,
Kanada
Chylek
et al., 2011
X X X X X X X X
CNRM-CM5 CNRM-CERFACS,
Frankrike
Voldoire
et al., 2012
X X X X X X
EC-EARTH EC-EARTH,
EU
Hazeleger
et al., 2010
X X X X X X X X X
IPSL-CM5A-MR IPSL,
Frankrike
Dufresne
et al., 2013
X X X X X X
MIROC5 MIROC,
Japan
Watanabe
et al., 2011
X X X X X X
HadGEM2-ES Hadley Centre,
UK
Collins
et al., 2011
X X X X X X X
MPI-ESM-LR MPI-M,
Tyskland
Popke
et al., 2013
X X X X X X X X X
NorESM1-M NCC,
Norge
Bentsen
et al., 2013
X X X X X X X X
GFDL-ESM2M NOAA GFDL,
USA
Dunne
et al., 2012
X X X X X X
CSIRO-Mk3-6-0 CSIRO,
Australien
Gordon
et al., 2010
X X


De globala klimatmodeller som ingår i ensembleanalysen för utsläppsscenario SRES A1B gällande Europa och Sverige
Drivande GCM Institut, Land Referenser
CCSM3 NCAR, USA Collins et al., 2006
HadCM3-Q0 Hadley Centre, UK Gordon et al., 2000; Collins et al., 2010
ECHAM5-r3 MPI-met, Tyskland Jungclaus et al., 2006; Roeckner et al., 2006
BCM Bjerknes Centre, Norge Furevik et al., 2003
IPSL IPSL, Frankrike Hourdin et al., 2006
CNRM CNRM, Frankrike Voldoire et al., 2012


Referenser

Läs mer om Rossby Centre och klimatmodeller under knappen "Forskning" på www.smhi.se.

Bentsen, M., Bethke, I., Debernard, J.B., Iversen, T., Kirkevåg, A., Seland, Ø., Drange, H., Roelandt, C., Seierstad, I.A., Hoose, C. and Kristjánsson, J.E..: The Norwegian earth system model, NorESM1-M. Part 1: Description and basic evaluation, Geosci. Mod. Dev., 6, 687-720, doi:10.5194/gmd-6-687-2013, 2013.

Chylek, P., Li, J., Dubey, M. K., Wang, M. and Lesins. G.: Observed and model simulated 20th century Arctic temperature variability: Canadian Earth System Model CanESM2. Atmos. Chem. Phys. Discuss., 11, 22893-22907, 2011

Collins, W.D., Bitz, C.M. Blackmon, M.L., Bonan, G.B., Bretheron, C.S., Carton, J.a., Chang, S., Doney, C., Hack, J.J., Henderson, T.B., Kielh, J. T., Large, W.G., McKenna, D.S., Santer, B.D. and Smith, R.D.: The Community Climate System Model Version 3 (CCSM3), Journal of Climate, 19: 2122-2143, 2006.

Collins, M., Booth, B.B., Bhaskaran, B., Harris, G.R., Murphy, J.M. and co-authors: Climate model errors, feedbacks, and forcings: a comparison of perturbed physics and multi-model ensembles. Climate Dynamics, doi:10.1007/s00382-010-0808-0, 2010.

Collins, W.J., Bellouin, N., Doutriaux-Boucher, M., Gedney, N., Halloran, P., Hinton, T., Hughes, J., Jones, C.D., Joshi, M., Liddicoat, S., et al.: Development and evaluation of an Earth-System model-HadGEM2. Geosci. Model Dev., 4, 1051-1075, 2011.

Dufresne, J.-L.; Foujols, M.-A.; Denvil, S.; Caubel, A.; Marti, O.; Aumont, O.; Balkanski, Y.; Bekki, S.; Bellenger, H.; Benshila, R.; et al.: Climate change projections using the IPSL-CM5 Earth system model: From CMIP3 to CMIP5. Clim. Dyn., 40, 2123-2165, 2013.

Dunne et al.: GFDL's ESM2 Global Coupled Climate-Carbon Earth System Models. Part I: Physical Formulation and Baseline Simulation Characteristics. Journal of Climate Vol. 25. DOI: 10.1175/JCLI-D-11-00560.1, 2012.

Furevik, T., Bentsen, M., Drange, H., Kindem, I. K. T., Kvamstø, N. G., and Sorteberg, A.: Description and evaluation of the Bergen climate model: ARPEGE coupled with MICOM, Clim. Dynam., 21, 27-51, doi:10.1007/s00382-003-0317-5, 2003.

Gordon, C., Cooper, C., Senior, C.A., Banks, H., Gregory, J.M., Johns, T.C., Mitchell, J.F.B., and Wood, R.A.: The simulation of SST, sea ice extents and ocean heat transports in a version of the Hadley Centre coupled model without flux adjustments. Clim. Dyn., 16: 147-168, 2000.

Gordon, H. et al.: The CSIRO Mk3.5 Climate Model. CAWCR Technical Report, 21, 1–74, 2010.

Hazeleger, W. and Coauthors: EC-Earth: A seamless Earth-system prediction approach in action. Bull. Amer. Meteor. Soc., 91, 1357-1363, 2010.

Hourdin, F., I. Musat, S. Bony, P. Braconnot, F. Codron, J.L. Dufresne, L. Fairhead, M.A. Filiberti, P. Friedlingstein, J.Y. Grandpeix, G. Krinner, P. Levan, Z.X. Li & F. Lott: The LMDZ4 general circulation model: climate performance and sensitivity to parametrized physics with emphasis on tropical convection. Climate Dynamics, 27: 787-813, 2006.

IPCC: Summary for policymakers Climate Change 2007: Impacts, Adaptation and Vulnerability. Contribution of Working Group II to the Fourth Assessment Report of the Intergovernmental Panel on Climate Change ed M L Parry, O F Canziani, J P Palutikof, P J van der Linden and C E Hanson (Cambridge: Cambridge University Press) pp 7-22, 2007.

IPCC: Climate Change 2014: Summary for Policymakers, Synthesis Report. Contribution of Working Groups I, II and III to the Fifth Assessment Report of the Intergovernmental Panel on Climate Change [Core Writing Team, R.K. Pachauri and L.A. Meyer (eds.)]. IPCC, Geneva, Switzerland, 151 pp, 2014.

Jones, C. et al.: The Coordinated Regional Downscaling Experiment: CORDEX, An international downscaling link to CMIP5: CLIVAR Exchanges, No 56, Vol 16, No 2, 34-40, 2011.

Jungclaus, J.H., Keenlyside, N., Botzet, M., Haak, H., Luo, J.J., Latif, M., Marotzke, J., Mikolajewicz, U. and Roeckner, E.: Ocean circulation and tropical variability in the coupled model ECHAM5/MPI-OM. Journal of Climate, 19: 3952-3972, 2006.

Moss, R. H. et al.: The next generation of scenarios for climate change research and assessment. Nature, Vol 463, 11 February 2010, doi:10.1038/nature08823, 2010.

Nakićenović, N. & Swart, R. (ed.): Special report on emissions scenarios. A special report of Working Group III of the Intergovernmental Panel on Climate Change. Cambridge University Press. 612 pp., 2000.

Popke, D., Stevens, B. and Voigt, A.: Climate and climate change in a radiative-convective equilibrium version of ECHAM6. Journal of Advances in Modeling Earth Systems, Vol.. 5, 1-14, doi:10.1029/2012MS000191, 2013

Roeckner, E., Brokopf, R., Esch, M., Giorgetta, M., Hagemann, S., Kornblueh, L., Manzini, E., Schlese, U. and Schulzweida, U.: Sensitivity of simulated climate to horizontal and vertical resolution in the ECHAM5 atmosphere model. Journal of Climate, 19: 3771-3791, 2006.

UNFCCC: The Cancun Agreements. United Nations Framework Convention on Climate Change http://unfccc.int/meetings/cancunnov2010/meeting/6266.php, 2010.

Vautard, R., Gobiet, A., Sobolowski, S., Kjellström, E., Stegehuis, A., Watkiss, P., Mendlik. T., Landgren, O., Nikulin, G., Teichmann, C. and Jacob, D.: The European climate under a 2°C global warming. Environ. Res. Letters. Environ. Res. Lett. 9, 034006, doi:10.1088/1748-9326/9/3/034006, 2014.

Voldoire, A., Sánchez-Gómez, E., Salas y Mélia, D., Decharme, B., Cassou, C., Sénési, S., Valcke, S., Beau, I., Alias, A., Chevallier, M., Déqué, M., Deshayes, J., Douville, H., Fernandez, E., Madec, G., Maisonnave, E., Moine, M-P., Planton, S., Saint-Martin, D., Szopa, S., Tyteca, S., Alkama, R., Belamari, S., Braun, A., Coquart, L., Chauvin, F.: The CNRM-CM5.1 global climate model: description and basic evaluation. Clim Dyn. doi:10.1007/s00382-011-1259-y, 2012.

Watanabe, S., Hajima, T., Sudo, K., Nagashima, T., Takemura, T., Okajima, H., Nozawa, T., Kawase, H., Abe, M., Yokohata, T., et al.: MIROC-ESM 2010: Model description and basic results of CMIP5-20c3m experiments. Geosci. Model Dev., 4, 845-872, 2011.


Lästips

Bernes, C., 2007. En ännu varmare värld. Växthuseffekten och klimatets förändringar. Monitor 20. Naturvårdsverket. 176 s. En populärvetenskaplig bok som kan beställas från www.naturvardsverket.se/bokhandeln

Kjellström, E., Nikulin, G., Hansson, U., Strandberg, G. and Ullerstig, A. 2011: 21st century changes in the European climate: uncertainties derived from an ensemble of regional climate model simulations. Tellus 63A. DOI: 10.1111/j.1600-0870.2010.00475.x

Rummukainen, M.: State-of-the-art with regional climate models. Wiley Interdisciplinary Rev.: Clim. Change, 1, 82-96, doi:10.1002/wcc.8, 2010.

Samuelsson, P., Jones, C. G., Willen, U., Ullerstig, A., Gollvik, S., Hansson, U., Jansson, C., Kjellström, E., Nikulin, G., and Wyser, K.: The Rossby Centre regional climate model RCA3: model description and performance, Tellus A, 63, 4-23, doi:10.1111/j.1600-0870.2010.00478.x, 2011.

SMHI Faktablad nr 29. Klimat i förändring. En jämförelse av temperatur och nederbörd 1991-2005 med 1961-1990.


Mjukvara

Kartorna på dessa sidor har skapats med NCL
The NCAR Command Language (Version 6.2.0) [Software]. (2014). Boulder, Colorado: UCAR/NCAR/CISL/TDD. http://dx.doi.org/10.5065/D6WD3XH5