SMHI

SWECLIMs analys av CMIP2 globala simuleringar CMIP2 (Coupled Model Intercomparison Project, Phase 2)
1. Vad är CMIP2? 2. Ändring i årsmedeltemperatur 3. Ändring i temperatur säsongsvis 4. Ändring i årsnederbörd 5. Ändring i nederbörd säsongsvis 6. Klimatförändring i Norden - global klimatförändring 7. Klimatförändringen är en gradvis, kontinuerligt pågående process <<Tillbaka till bildarkivets startsida

Vad är CMIP2? CMIP2 är en jämförelse mellan klimatförändringsexperiment gjorda med 17 olika globala klimatmodeller. Alla CMIP2-modeller inkluderar tredimensionella komponenter för både atmosfären och världshaven, med en typisk horisontell upplösning av 300-500 kilometer. Modellerna skiljer sig dock från varandra i flera viktiga detaljer. En jämförelse mellan deras resultat berättar därför en hel del om osäkerheterna i klimatförändringsfrågan.	Bilderna kan nerladdas i (encapsulated, utan preview) PostScript -format eller tiff-format. Klicka för större bild OBS! Minifönster måste stängas innan nytt fönster kan öppnas.

Varje CMIP2-experiment består av en kontrollkörning med nuvarande koldioxidhalt och en växthuskörning med graduellt (1% per år exponentiellt) ökande koldioxid. Skillnaden mellan dessa två berättar hur koldioxiden påverkar klimatet i modellen. Koldioxiden fördubblas i CMIP2-experimenten på cirka 70 år. Klimatförändringarna som visas i följande bilder är medelvärden för 20-årsperioden runt fördubblingen (år 61-80). Det går dock inte att med säkerhet fastställa vilken framtida period det här skulle motsvara i verkligheten. Beroende på framtida utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser kan klimatförändringarna i naturen få antingen en snabbare eller en långsammare takt. Notera att dessa resultat inte är helt jämförbara med Rossby Centrets regionala modelkörningar, eftersom ökningen i växthusgaser i de sistnämnda är något större.

2. Ändring i årsmedeltemperatur Simulerade ändringar i årsmedeltemperatur runt koldioxidfördubblingen visas i bilden till höger. Resultaten pekar på en varmare framtid i Nordeuropa, dock med avsevärda skillnader mellan de 17 modellerna. I genomsnitt (lägst till höger) är uppvärmningen något större i nordöstra Europa än i sydvästra Skandinavien. Detta reflekterar en storskaligare kontrast i modellerna mellan svagare uppvärmning över Nordatlanten och större uppvärmning över Siberien och Ishavet. I en modell (GISS) är temperaturförändringen i Skandinavien försumbart liten, med till och med lite svalare klimat i den nordligaste delen. Detta beror på att den simulerade värmetransporten i Nordatlanten förminskas -"Golfströmmen" blir svagare . En likartad försvagning i havscirkulationen sker egentligen i de flesta modeller. I de flesta fall räcker detta dock inte alls för att kompensera uppvärmningen direkt förorsakad av fördubblad koldioxid.

3. Ändring i temperatur säsongsvis I bilden till höger visas temperaturförändringens säsongsvariation som medelvärde av alla 17 simuleringar. I genomsnitt är uppvärmningen störst under vintern, särskilt i nordöstra Europa, vilket förklaras av positiva återkopplingar från minskad is- och snötäcke. Den minsta uppvärmningen sker i allmänhet under sommaren. Uppvärmningen under våren och hösten är mycket lik årsmedelvärdet.

4. Ändring i årsnederbörd Simulerade ändringar i årsnederbörd visas i bilden till höger. Skillnader mellan olika modeller är relativt sett större än för temperaturförändringen, i synnerhet när man granskar de småskaliga geografiska detaljerna. Detta beror dels på att nederbörd är en "svårare" parameter att simulera i modeller än temperatur. Dels förklaras skillnaderna av att nederbörden varierar kraftigt av helt naturliga skäl (d v s oberoende av ökad koldioxid) såväl i modeller som i verkligheten. I genomsnitt ökar den simulerade årsnederbörden i norra Europa med 5-10% (lägst till höger).

5. Ändring i nederbörd säsongsvis Säsongsvisa nederbördsförändringar som medelvärde av de 17 modellerna visas i bilden till höger. För området som helhet är ökningen störst under vinter men i Skandinavien är den lika stor även under våren och hösten. Ökning i sommarnederbörd är något mindre även i Nordeuropa, och längre söderut i Centraleuropa pekar de flesta modelresultaten på en minskning i sommarnederbörd.

6. Klimatförändring i Norden - global klimatförändring Diagrammet i den vänstra delen av bilden till höger visar de simulerade ändringarna i global medeltemperatur (horisontell skala) och nederbörd (vertikal skala). De enstaka 17 modellerna markeras med svarta punkter och deras medelvärde med en något större grön punkt. Diagrammet till höger visar ändringarna i Nordens (Sverige, Finland, Norge och Danmark) årsmedeltemperatur och nederbörd. En jämförelse mellan de två diagrammen visar att temperatur- och nederbördsförändringarna i Norden varierar mer mellan olika modeller än de globala medelvärdena. Det här är dock inte specifikt för bara Norden; egentligen skulle man få liknande skillnader i vilket som helst mindre geografiskt område. Globala medelvärden varierar mindre eftersom de regionala skillnaderna mellan olika modeller jämnas delvis ut i medelvärdesbildningen. Trots skillnaderna visar alla 17 modeller en ökning i både Nordens medeltemperatur och medelnederbörd. I genomsnitt ökar den globala medeltemperaturen i de här experimenten med 1,8ºC. I Norden är ökningen 2,3ºC, alltså 30% större. Den globala medelnederbörden ökar med 2,4%. I Norden är ökningen 8,5%, alltså över en faktor tre större.

7. Klimatförändringen är en gradvis, kontinuerligt pågående process Bilderna som visats hittills illustrerar de simulerade klimatförändringarna vid tiden för en fördubbling av koldioxidmängden i atmosfären, som i de här experimenten tar 70 år. Klimatförändringen kan dock bättre beskrivas som en graduell än en stegvis process. Med tiden blir ändringen mer och mer synlig jämfört med klimatets naturliga variation. Detta illustreras i bilden till höger. Den svarta kurvan visar ändringen i Nordens medeltemperatur som medelvärde av de 17 simuleringarna (räknad för varje enskilt år). I början av 80-årsperioden är medelvärdet nära noll, i slutet närmar det sig 2,5ºC. Det gröna området runt den svarta kurvan indikerar ±1 standardavvikelser (alltså ett mått på spridningen mellan olika simuleringar). I början av perioden beror spridningen på naturlig variabilitet. De simulerade temperaturerna varierar från år och år (liksom temperaturen i naturen), och dessa variationer är i olika fas i olika modeller. Mot slutet av perioden blir spridningen större, eftersom skillnader mellan olika modeller i deras känslighet till koldioxid börjar spela en större roll. I alla fall innebär den naturliga variabiliteten att det kommer att bli en del kalla år även i framtiden, trots att de blir successivt mindre och mindre vanliga när växthusgaserna ökar.

<<Tillbaka till bildarkivets startsida
Uppdaterad: 2001-05-18