Det finns ett antal scenarier som International Panel of Climate Change (IPCC) satt upp och som Figur 1 visar ligger vi fram till nu på en snabb ökning av emission av fossila bränslen. Om vi fortsätter i denna takt kommer pH i haven att minska med ytterligare drygt 0.2 enheter fram till år 2100 (figur 2). Detta är en oerhört stor och snabb förändring jämfört med det som varit de senaste drygt 20 miljoner åren (figur 2).

Figur 1. Den faktiska emissionen från förbränning av fossila bränslen fram till 2008, tillsammans med de olika scenarier som IPCC lade fram år 2000.

Figur 2. Variationen av pH under de senaste 23 miljonerna år och en framtida prognos som bygger på IPCC scenario A2 (se figur 1). Från Turley et al., 2006.

För oss som bor långt norrut är den framtida situationen som mest bekymmersam. Eftersom kallt vatten löser mer koldioxid än varmt är pH i våra vatten som lägst. Samtidigt är salthalen låg i våra kustvatten och prognoserna är att nederbörden ökar vilket ytterligare minskar salthalten. Detta innebär att såväl karbonat- som kalcium -jonhalterna blir lägre än i tropikerna, där både salthalt och pH är högre.

Redan idag är halterna av karbonat- liksom kalcium -joner i våra vatten så låga att de inom de närmaste hundra åren kommer att bli undermättade med avseende på kalciumkarbonat. Läget är lika oroande för det Norra Ishavet där det är mycket kallt och prognosen är att havsisen smälter bort på sommaren, vilket resulterar i låg salthalt och redan nu finns områden som är undermättade på kalciumkarbonat.