Efter den stora skogsbranden i Västmanland 2014 gjorde forskningsrådet Formas en strategisk satsning för att undersöka olika aspekter av påverkan från en skogsbrand. I och nedströms brandområdet har SMHI och Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, gjort mätningar av vattentillgång och vattenflöden, för att ta reda på hur de ändras av en skogsbrand.
– Efter branden fick vi en annorlunda säsongsfördelning av vattenflödena. På hösten fick vi ökade flöden då vegetationen inte tog upp lika mycket vatten. På våren skedde snösmältningen snabbare, då det inte fanns så mycket vegetation som skuggade och skyddade snön, säger Berit Arheimer, chef för den hydrologiska forskningen på SMHI.
Mest lokala effekter
Forskarna kunde också konstatera att effekterna är tydligast nära brandområdet i avrinningsområden där mer än hälften har brunnit. Nedströms späds effekterna snabbt ut.
– Vi ser att en skogsbrand har en väldigt lokal påverkan när vi jämför mätningar i brandområdet och nedströms. Förändringar i markanvändning och vegetation har väldigt liten effekt på vattenföring och vattenbalans om man jämför med andra förändringar. Vattenreglering och klimatvariation påverkar mycket mer, konstaterar Berit Arheimer.
Kunskap förbättrar beslutsunderlag
Studien förbättrar förståelsen av hur en skogsbrand påverkar vattentillgång och vattenflöden. I studien har påverkade och opåverkade områden jämförts. Effekterna av branden har också jämförts med andra faktorer som stormfällning av skog, klimatfluktuationer och olika mänskliga aktiviteter, till exempel städers utbredning och vattenreglering. Kunskapen använder SMHIs forskare i de beräkningsmodeller som används för hydrologiska prognoser och framtidsscenarier, för att kunna ge bättre beslutsunderlag kring hur vi kan minska sårbarheten inför förändringar i framtiden.