Väderleken - En blogg om väderläget, tillståndet i hav, sjöar och vattendrag.

Om Pär Holmgren

Meteorolog som tidigare arbetat för försvaret och SVT. Undervisar idag i meteorologi samt föreläser om klimatförändringar och hållbarhet.
15 augusti, 2012

Rekordlite is i Arktis

Trots att det fortfarande är cirka en månad kvar av smältsäsongen i Arktis visar dagens uppdatering av analysen från Universitetet i Bremen att det nu är kvar lika lite is i Arktis som de tidigare rekordåren 2007 och 2011. För att göra en liknelse med de olympiska spelen är det väl som om Usain Bolt hade sprungit 100 meter på under 8 sekunder…

 

 

National Snow & Ice Data Center som jag har refererat och länkat till i tidigare bloggar om Arktis har en något försiktigare analys. Men de skriver att 2012 redan är bland de 4 isfattigaste somrarna, trots att det alltså återstår cirka en månad av smältsäsongen. En anledning till den mycket snabba minskningen av is nu i början av augusti kan ha varit den storm som drog upp över Arktis, även om NSIDC i sin artikel om just den stormen skriver: ”Sea ice extent dropped rapidly between August 4 and August 8. While this drop coincided with an intense storm over the central Arctic Ocean, it is unclear if the storm prompted the rapid ice loss.” (De externa länkarna öppnas i nya fönster.)

Jag har i tidigare blogginlägg skrivit om känsligheten i Arktis och risken för självförstärkanske återkopplingar. ”Trösklarna i Arktis” beskriver tre olika återkopplingar. De tre kanske ska kompletteras med en ökad risk för just sommarstormar, som i sin tur kan snabba på avsmältningen. ”Den arktiska dödsspiralen” beskriver hur snabbt även havsisens tjocklek minskar i Arktis.

Att analyserna från de olika instituten skiljer sig åt beror på att bland annat på att instituten får sina data från olika satelliter. Det kan ni läsa mer om i SMHIs sammanfattning av förra årets isläge.

 

 

 

13 augusti, 2012

Normalt blir onormalt – onormalt blir normalt

I helgen skrev jag två blogginlägg om den extrema värmen i USA och om att den inte hade inträffat utan den globala uppvärmningen och klimatförändringarna. Men hur är det då med den svenska sommaren som många upplevt som kall och regnig – fastän den egentligen till stora delar har varit riktigt normal, åtminstone när det gäller temperaturen. (Det skrev jag ett blogginlägg om tidigare i sommar!)

Ja, vi hade garanterat inte haft samma ”väder” som vi haft i år här i Sverige den här sommaren om det inte pågått en global uppvärmning. Lågtrycken och jetströmmen hade tagit helt andra banor och utvecklats på ett helt annat sätt. Men eftersom årets sommar har varit så nära det statistiska genomsnittet för perioden 1961-1990, kan vi säga att det sett över hela sommaren och över hela landet kanske blivit ungefär samma ”väder” ändå, just i år. Men när vi räknar ihop statistiken för nästa normalperiod, dvs 1991-2020, lär årets sommar hamna bland de svalare och därmed även i statistiken vara en ”kall” sommar.

Normalperioderna är 30 år långa för att olika extrema väderhändelser inte ska få påverka statistiken alltför mycket. Men klimatförändringarna gör att vissa vädersituationer som tidigare upplevdes som ”onormala” är på väg att bli ”normala”, och det som vi tidigare beskrev som ”normalt” är på väg att bli ”onormalt”.

Sveriges klimat har redan blivit varmare och blötare – och det lär bli ännu varmare och i genomsnitt blötare. Vad som har hänt med det svenska temperatur- och nederbördsklimatet sedan normalperioden 1961-1990 kan du läsa om här!

12 augusti, 2012

Beror extremvädret i USA på klimatförändringarna?

Igår skrev jag om den extrema värmeböljan som drabbat stora delar av kontinentala USA den här sommaren. En mycket vanlig fråga som vi meteorologer får när det händer extrema väderhändelser är: ”Beror det här på klimatförändringarna?”

Ett vetenskapligt ”korrekt” svar kanske oftast ska vara ”både ja och nej”. Det är ju främst lågtryckens banor och jetströmmens läge som avgör hur ”vädret” blir vid ett visst tillfälle, eller under en viss sommar, i USA eller här hemma hos oss i Sverige. Men med den globala uppvärmningen ökar riskerna för att just extrema värmeperioder och svår torka ska drabba många områden på ett sätt som de inte skulle drabbas utan en klimatförändring.

Det som händer just nu i USA skulle inte ha inträffat utan den globala uppvärmningen!

Det här är något som bland andra James Hansen har skrivit om i en artikel där han beskriver hur klimatförändringen lett till en förskjutning av riskerna för olika extrema väderhändelser. Hans debattartikel 4 augusti i Washington Post är också läsvärd! James Hansen är chef för NASAs Goddard Institute for Space Studies samt professor i meteorologi vid Columbia University. (Länkarna öppnas i nya fönster.)

11 augusti, 2012

Fler värmerekord i USA

Här hemma i Sverige är det kanske en del som längtat efter lite mer värme och ännu högre temperaturer den här sommaren, men sett i ett större sammanhang är det kanske vi som har dragit den stora vinstlotten?

USA drabbas just nu av den antagligen intensivaste värmeböljan man någonsin har varit med om i landets historia. Och när det gäller torka är det bara de så kallade ”dust bowl” somrarna på 30-talet, främst 1934 och 1936, som varit mer extrema. Juli 2012 är den absolut varmaste månaden som uppmätts i USA. (Och med USA menas då det ”kontinentala USA”, dvs förutom Alaska och Hawaii.)

Genomsnittstemperaturen för juli hamnade på 25,3°C, ett överskott för hela månaden på 1,8° – vilket är extremt mycket över en så pass stor yta! Det tidigare rekordet från 1936 var på 25,2°. Inledningen av 2012 (januari-juli) är nu med ”bred” marginal den varmaste som uppmätts, och de senaste 12 månaderna är dessutom den varmaste 12-månadersperioden. (Tillförlitlig data finns från 1895.) Tidigare i år var årets mars den allra varmaste marsmånad som uppmätts, april den tredje varmaste aprilmånaden och maj den näst varmaste majmånaden. Återstår att se hur varmt det blir i augusti. De varmaste somrar som har uppmätts är 1936 och 2011. Med årets extremt varma juli kan den här sommaren gå till historien som den allra varmaste (hittills).

Ni kan läsa mer om värmen och även torkan i USA på NOAAs sidor. (Länk öppnas i nytt fönster.)

Nedanstående två bilder kommer från den senaste uppdateringen av ”State of the Climate”:

Inledningen av 2012 är med (i sammanhanget) stor marginal den varmaste som uppmätts för kontinentala USA.

De varmaste 12-månadersperioderna som uppmätts i USA. Även om några av somrarna på 1930-talet var varma återfinns de inte bland de allra varmaste i 12-månadersstatistiken. Där finns bara perioder från 1999/2000, 2005/06 och de mörkare staplarna från 2011/12, vilket i sig är ett tecken på klimatförändringen.

8 augusti, 2012

Trösklarna i Arktis

Man pratar ibland om trösklar eller ”tipping points” i klimatdebatten. Det handlar om processer och förändringar som kan vara extra känsliga och viktiga för det framtida klimatet. Främst på grund av att det är mer eller mindre irreversibla förändringar och dessutom i många fall förändringar som i sin tur kan utlösa självförstärkande följdeffekter. Man kan beskriva de här processerna med ordspråket ”liten tuva stjälper ofta stort lass…”

När det gäller havsisen i Arktis som jag har skrivit inlägg om både igår och i måndags finns det en stor risk att klimatsystemet där är på väg att starta ett antal olika självförstärkande processer.

1. Albedot. När is och snö smälter blir ytan mörkare och absorberar därmed mer värme från den inkommande solstrålningen, vilket då leder till ytterligare uppvärmning. (En process som sker på många platser i världen, inte bara i Arktis.)

2. Isen kyler. Så länge isen ligger kvar i vattnet stannar temperaturen nära 0°, all ”överskottsenergi” under sommarmånaderna går åt till att smälta is. När det blir isfritt över större områden kan vattnet snabbt värmas upp till flera plusgrader, vilket i sin tur leder till att det dröjer betydligt längre under hösten innan vattnet fryser till ny is. Det innebär både förstärkt uppvärmning och försämrad återbildning av ny is.

3. Snön faller inte på isen. Om den snö som faller under sommaren landar på isen hjälper den till att göra isen tjockare (och dessutom vitare, vilket påverkar därmed albedot). Om snön däremot faller ner i det öppna havet smälter den och tillväxten av ny is minskar. Även det leder alltså till både förstärkt uppvärmning och försämrad återbildning av ny is.

Det är antagligen den här typen av återkopplingar som klimatmodellerna inte har lyckats fånga på ett bra sätt. Utvecklingen i Arktis går betydligt fortare än modellerna beskriver, vilket bilden nedan beskriver. Den är tagen från en rapport (hela rapporten öppnas i nytt fönster) som gjordes till klimatmötet i Köpenhamn för att uppdatera forskningsläget efter IPCCs fjärde och senaste rapport som kom 2007. (öppnas i nytt fönster)

 

När det gäller data från Arktis använder man oftast perioden med satellitdata som börjar 1979.  Äldre observationer finns, men är inte lika tillförlitliga. Modellerna visar alltså en utveckling där Arktis förväntas bli mer eller mindre isfritt sommartid först i slutet av det här århundradet. Som jag skrev i gårdagens blogginlägg om ”den arktiska dödsspiralen” finns det en stor risk att det kan gå mycket fortare än så.

Du har kanske sett att SMHI även har en blogg där två av SMHIs meteorologer skriver om sin pågående resa i Arktis. Följ dem! Det lär bli många intressanta inlägg. Jag var själv uppe i Arktis för första gången i mitt liv för ett år sedan…

7 augusti, 2012

Den arktiska dödsspiralen

Som jag skrev i bloggen igår är utbredningen av havsis i Arktis nu i början av augusti rekordliten. 1 augusti var det 6,53 millioner kvadratkilometer havsis, vilket är det lägsta värde som uppmätts. Sett över hela juli var det dock något mindre is under 2011 som National Ice & Snow Data Center konstaterar i sin analys av juli under titeln ”A most interesting Arctic summer”. (öppnas i nytt fönster)

De senaste månaderna har vi dessutom med stor marginal sett den snabbaste avsmältningen av havsis efter en utbredning som under en kort period i våras var uppe i ”normal” nivå jämfört med perioden 1979-2000. Det finns en risk att tilltagande vindar kan splittra upp de relativt stora områden med tunn ”ettårs-is” som i så fall kan komma att smälta fort nu under augusti.

Väljer man i stället för utbredningen att titta på volymen av havsisen ser läget ännu dystrare ut. Ett diagram som visar utvecklingen för volymen visar upp en spiral-liknande tendens där så gott som varje år hamnar lite innanför värdena för året innan. Skillnaderna från ett år till ett annat accelererar dessutom mot en troligtvis i det närmaste isfri sommar betydligt snabbare än klimatmodellerna har lyckats beskriva. Det är fullt möjligt att det kan inträffa redan inom några år, eller åtminstone under det här årtiondet. Här kan du läsa mer om den ”arktiska dödsspiralen”. (öppnas i nytt fönster)

6 augusti, 2012

Rekordlite havsis i Arktis

Så lite havsis som det är just nu har aldrig tidigare observerats i Arktis under inledningen av augusti. Tillsammans med 2007 och 2011 lär 2012 bli de isfattigaste somrarna i Arktis, årets minima brukar normalt nås i början av september. För juli är det förra året (2011) som har rekordet, analysen och sammanfattningen från National Snow & Ice Data Center (länk öppnas i nytt fönster) för årets juli lär komma nu i början av den här veckan. För augusti är det 2007 som har rekordet, men just nu är det lite mindre is än i inledningen av augusti 2007.

Så här sammanfattade SMHI isläget i Arktis i slutet av förra sommaren.

4 augusti, 2012

Stormarna efter lugnet…

Som jag skrev i ett inlägg 31 juli bildades inte en enda tropisk storm över Atlanten under juli. Men det dröjde som väntat bara någon dag in i augusti innan stormen Ernesto dök upp och nu har även Florence bildats.

Ernesto lär under tisdagen fördjupas till en orkan av kategori 1 innan den senare (tisdag/onsdag?) drar in över den mexikanska Yucatánhalvön. Florence ser däremot ut att tappa energi och försvagas något när den fortsätter vidare västerut över Atlanten. (Länkarna till National Hurricane Center öppnas i nya fönster.)

I Kunskapsbanken kan du läsa om hur de tropiska stormarna över Atlanten kan påverka vädret här hemma i Sverige.

31 juli, 2012

Inga tropiska stormar på Atlanten i juli

Årets säsong för tropiska stormar på Atlanten inleddes med mycket aktivitet, med två stormar i maj och två i juni.

Alberto, årets första storm på Atlanten (19-22 maj), var aktiv samtidigt som stormen Aletta drog fram över östra delen av Stilla havet. Så tidigt har man aldrig tidigare sett aktivitet på både Atlanten och östra Stilla havet.

Beryl, årets andra storm (25-30 maj) är den intensivaste storm som nått in över USAs fastland så tidigt på säsongen.

Chris, årets tredje storm (19-22 juni) är den tredje tidigaste ”tredjestormen”. Det är bara 1887 och 1959 man haft tre dokumenterade stormar så tidigt på säsongen. Chris utvecklades dessutom till årets första orkan, av kategori 1.

Debby, årets fjärde storm (23-27 juni) blev sedan till och med den allra tidigaste ”fjärdestormen” som dokumenterats.

Men efter den rekordstarten för 2012 hände det inte så mycket under juli… Det har inte bildats en enda tropisk storm på Atlanten nu i juli, vilket i sig inte är så ovanligt. Det hände senast 2009, då Ana blev den första stormen det året 11 augusti. Både 2000 & 2001 hade stormfria julimånader, och 2004 & 2007 bildades den första stormen i juli först på den 31:a och sista dagen i månaden.

Just nu finns åtminstone ett eventuellt embryo till nästa tropiska storm. Det är ett område med kraftig åska som rört sig västerut från Afrika, på lagom avstånd norr om ekvatorn för att det skulle kunna utvecklas till en tropisk storm. Den får i så fall namnet Ernesto, men det lär dröja några dagar in i augusti.

Namnen för kommande stormar den här säsongen är redan bestämda, återstår att se hur många av dem som blir använda. Listan återanvänds var sjätte år, förutom att namnen på de stormar/orkaner som orsakar störst problem byts ut. 2006 var dock en ganska lugn säsong, så årets namn är samma som för sex år sedan:

Ernesto, Florence, Gordon, Helene, Isaac, Joyce, Kirk, Leslie, Michael, Nadine, Oscar, Patty, Rafael, Sandy, Tony, Valerie, William.

Jag brukar själv följa utvecklingen för de tropiska ovädren på Weather Underground som även har med information för övriga havsområden där stormar bildas. För Atlanten är annars USAs vädertjänsts National Hurricane Center den officiella varningssidan. (Båda länkarna öppnas i nya fönster.)

 

29 juli, 2012

Värmeböljan över

Nu har den allra varmaste luften lämnat fastlandet för den här gången. Den dröjer fortfarande under söndagsdygnet kvar över Östersjön och på gränsen till den svalare luften i väster rör sig ett regnområde norrut. Främst Gotland kan få stora mängder regn senare idag, med 35 eller möjligen upp mot 50 mm enligt prognosen nu på fm.

Det blev tre dagar med temperaturnoteringar över 30°, alla tre i Lund:

30,5° (25 juli)
30,3° (27 juli)
30,1° (28 juli)

Men det märkliga är att noteringarna i Lund de tre dagarna avviker från övriga stationer i Skåne med över 1 grad. Vi får följa upp och utvärdera Lunds temperaturer.

Det här med att mäta temperatur är inte så självklart som det kanske låter. Det är ett antal olika saker att ta hänsyn till, inte minst varma och soliga dagar då det är extra viktigt att termometern är skyddad från solstrålningen och samtidigt väl ventilerad. Du kan läsa en artikel om temperaturmätningar här.

Om mätningarna i Lund skulle visa sig vara felaktiga är det följande maxtemperaturer för de senaste dagarna:

24 juli: Kristianstad, 29,3°
25 juli: Målilla, 29,1°
26 juli: Ronneby/Kallinge, 29,2°
27 juli: Munka-Ljungby, 28,4°
28 juli: Visby flygplats, 28,7°

I så fall har vi inte haft någon 30-gradersdag i år och dessutom är 29,8° från 25 maj (Arvika och Falun-Lugnet) fortfarande årets högsta som jag skrev om i ett tidigare blogginlägg.