Väderleken - En blogg om väderläget, tillståndet i hav, sjöar och vattendrag.

27 februari, 2015

Februari 1990 och maj 1867 – två verkligt extrema månader

Februari har så här långt varit mild eller mycket mild i hela landet med överskott på 3-8 grader (se gärna avvikelsekartan för februari). Nästan ingenstans kan den tävla med den exceptionellt milda februarimånaden 1990 då rekorden föll som käglor. I yttersta kustbandet längs Norrlandskusten från Brämön utanför Sundsvall och vidare upp till Bjuröklubb utanför Skellefteå kommer dock årets februari att vara drygt 0,5 grader efter februari 1990. Mycket milt där således men ändå inget rekord.

I juni 2013 skrev jag en trilogi (del 1, del 2 och del 3) om hungersnödåret 1867 där maj var exceptionellt kall. Samtliga drygt 25 stationer som då var i drift hade aldrig haft en så kall majmånad. Dessutom var marginalerna till den näst kallaste majmånaden i många fall mer än en grad vilket är en remarkabel skillnad sett över en hel kalendermånad (se del 3 för statistik över maj 1867). Hade stationsnätet vid den här tiden varit mer omfattande, speciellt i inre Norrland, är det extremt tveksamt om någon annan majmånad hade kunnat matcha 1867.

Nästan, men bara nästan, lika extrem, fast åt andra hållet då, är februari 1990. Bara i nordvästra Norrland lyckades de gamla rekorden från 1959 överleva. I Katterjåkk/Riksgränsen inträffade den mildaste februarimånaden dock 1935. Däremot gäller att samtliga de 25 stationer som var i drift 1867 aldrig hade haft en så pass mild februarimånad som 1990. Även idag är 1990 i stort sett i en klass för sig. Med reservation för nordvästra Norrland där februari 1959 var mildast finns det bara två stationer i landet som haft en mildare februarimånad. Dels ute vid Skagsudde (startår 1964) utanför Örnsköldsvik där februari 2014 och 2008 var obetydligt mildare. Marginalen till 1990 var dock bara 0,2° respektive 0,1° till 1990. Det andra fallet är Luleå flygplats där februari 2014 var 0,1° mildare än 1990. Junsele (startår 1909) och Sundsvalls flygplats (startår 1943) lyckades båda tangera rekordet från 1990 under den extremt solfattiga februari 2014.

I SMHIs faktablad nummer 34 med titeln ”1900-talets varmaste och kallaste månad” finns en avvikelsekarta över februari 1990 liksom en karta över hur pass dominant 1990 var geografiskt sett. Som framgår av denna var överskotten imponerande med avvikelser på 10-11 grader i delar av norra Norrlands inland. Den 20-24 förekom rekordhöga temperaturer på flera håll i landet. Ända upp till östra Ångermanland uppmättes lokalt temperaturer på 12-13°, Härnösand hade exempelvis +12,5° den 23. Rekord blev det även i bland annat Stockholm och Uppsala där det var+12,2° respektive +11,9° den 20 vilket då slog det tidigare rekordvärdet på +12,0° från 1797 samt +11,3° från 1878. För den som vill se fler rekord hänvisar jag till SMHIs hemsida över ”Års- och månadsstatistik” där datafiler för februari och dess extremer finns att ladda hem. Månaden var också mycket nederbördsrik i praktiskt taget hela Sverige. Bara i västra Jämtland samt på Öland och i östra Småland fick man mindre nederbörd än under en normal februari.

Den vänstra kartfiguren visar vilket år som hade 1900-talets varmaste månad. Den högra kartfiguren visar temperaturavvikelsen i grader Celsius från dåvarande normalperioden 1931-1960. Klicka på bilden för förstoring. Källa: SMHI.

Februari 1990 varmare än maj 1867 i delar av östra Sverige

På flera håll i de kustnära delarna av östra Götaland, östra Svealand och sydöstra Norrland var faktiskt februari 1990 mildare än vad maj 1867 var. Detta gäller för Stockholm, Uppsala, Visby, Västervik/Gladhammar, Ölands norra udde, Kalmar, Gävle och Härnösand. I Skara var det dött lopp mellan 1990 och 1867. För Härnösands del är det värt att nämna att februari 1891 faktiskt var lika mild som 1990. Däremot var mätutrustningen avgjort bättre 1990 än 1891.

Januari och februari är klimatologiskt sett årets kallaste månader men med högre solinstrålning under februari. Havsisens utbredning når vanligen sin maximala utbredning någon gång i månadsskiftet februari-mars. Det enda kända fall där en januarimånad vid någon av landets stationer varit mildare än maj 1867 är ute på Holmön utanför Umeå. Där var januari 1989 obetydligt mildare än maj 1867. Å andra sidan var februari 1990 inte varmare än maj 1867 där vilket inte heller den rekordmilda marsmånaden 1959 var. Förklaringen ligger i att havet är som mest avkylt under februari och mars medan havsvattnet fortfarande kyls av i januari, speciellt om hösten och förvintern varit mild. Det finns ännu inget fall där en stations samtliga rekordvarma månader överträffat maj 1867. Närmast kommer Stockholm och Härnösand vars allra mildaste januarimånad inte förmått slå maj 1867. Stockholms mildaste januarimånad inföll 1989 medan Härnösand hade sin mildaste 1973 (se kolumn 6 i tabell 1). I takt med att klimatet på global nivå blir allt varmare lär sannolikheten öka för att detta skall ske i framtiden .

Tabell 1: Kolumn 1 anger stationsnamnet. I kolumn 2 redovisas medeltemperaturen för februari 1990 medan kolumn 3 anger den näst mildaste februarimånaden och vilket år detta inträffade. I kolumn 4 anges medeltemperaturen för maj 1867 medan kolumn 5 visar den näst kallaste majmånaden och vilket år detta inträffade. I kolumn 6 redovisas slutligen månadsmedeltemperaturen för stationens mildaste januarimånad. Stationer som fetmarkerats hade en högre medeltemperatur i februari 1990 jämfört med maj 1867. Holmöns värde för januari har fetmarkerats då det var högre än i maj 1867. Klicka på tabellen för större text och tydligare siffror.

Skillnader i den synoptiska situationen mellan februari 1990 och maj 1867

Vissa månader är vädret mycket växlingsrikt medan läget andra gånger är mer eller mindre fastlåst. Både februari 1990 och maj 1867 präglades av ett fastlåst väderläge.

Medellufttrycket för februari 1990 präglades av ett mycket djupt lågtryck med sitt centrum strax söder om Island. Normallufttrycket i februari på Atlanten vid den här tiden låg vanligen runt 1005 hPa som lägst men i februari 1990 var medellufttrycket strax under 975 hPa. En avvikelse från normalvärdet (avser perioden 1931-1960) på 30 hPa för en hel kalendermånad får ses som extraordinärt stor. Det Azoriska högtrycket var välutvecklat samtidigt som köldhögtrycket över Ryssland var närmast icke-existerande. Resultatet av detta blev att mycket mild luft från Atlanten mer eller mindre fritt kunde strömma in över Sverige med vindar från väst eller sydväst. Den täta packningen mellan isobarerna medförde även mycket blåsigt väder. Inledningen av året bör också ha spelat in för januari 1990 var mild eller mycket mild i hela landet. Något mer utbrett snötäcke som kunde ha hållit nere temperaturen saknades i södra Sverige när januari övergick i februari.

Medellufttrycket i hPa för februari 1990 (heldragna isobarer) och normallufttrycket för normalperioden 1931-1960 (streckade linjer). Klicka på bilden för större och tydligare bild. Källa: Väder och Vatten, Februari 1990.

Maj 1867 bjöd däremot på en helt annan vädertyp än vad februari 1990 gjorde. I den andra delen om nödåret 1867, ”Del 2: Hungersnödåret 1867 – Varför blev maj 1867 så exceptionellt kall?” skrev jag följande om den synoptiska situationen för maj 1867:

”Den synoptiska vädersituationen dominerades då av ett högtryck över Norska Havet och ett lågtryck över norra Ryssland (1,2). Detta gav upphov till ihållande vindar från nord och nordost. Dessa var extra kalla på grund av att istäcket vid Kolahalvön var väl utbrett (2). Den kalla luften hann då inte värmas upp.

Som fotografiet från Härnösand visade i förra inlägget (klickbar länk) var isarna tjocka och snötäcket betydande ända in i juni i Norrland. Därigenom skedde ingen uppvärmning av den kalla polarluften. På sid 80 i Jantunen et al (2000) finns en synoptisk bild över väderläget för exempelvis den 13 och 22 maj 1867. Vidare redovisas i forskningsartikeln bland annat temperaturavvikelsen, lufttrycket samt för Stockholms och Haparandas del även en grov bild av dygnsmedeltemperaturen (2).

Ett par andra viktiga förklaringar till den extrema kylan i maj står att finna i förhistorien. Sommaren 1866 var kall i norra Sverige medan den i Götaland och södra Svealand var ganska normal (3). Därigenom finns all anledning att anta att havsvattnet inte blev alltför uppvärmt.

Hösten 1866 blev sedan kall i hela landet (3,4). Med en kall höst kyls havsvattnet av snabbare och när sedan vintern 1867 blev kall kunde isarna snabbt växa till sig. Vårmånaderna mars och april var båda mycket kalla. För norra Norrlands del var april extremt kall och flera stationer där hade sin allra kallaste aprilmånad då, till exempel Piteå, Umeå och Haparanda. I Haparanda avvek aprilmedeltemperaturen för övrigt med 1,5 grader från det näst lägsta värdet. Med en kall mars och april, ett tjockt snötäcke samt tjocka isar fanns sålunda en utmärkt grund för en kall maj. Tillsammans med den beständiga, kalla luftströmmen torde detta förklara varför maj 1867 blev så extremt kall.”

Källor till citattexten:

Meteorologisk institutt (Norge): http://met.no/Ekstremv%C3%AAruka%3A+ekstremv%C3%AAret+v%C3%A5ren+og+sommaren+1867.b7C_wlbW34.ips

Jantunen et al, (2000), Weather conditions in northern Europe in the exceptionally cold spring season of the famine year 1867, Geophysica, pp. 69-84 (nedladdningsbar pdf på internet, klicka på länken).

Alexandersson, H, (2002), Temperatur och nederbörd i Sverige 1860-2001, Rapportserie Meteorologi Nr 104, SMHI.

Sveriges Nationalatlas (SNA), (2004), Klimat, sjöar och vattendrag.