Väderleken - En blogg om väderläget, tillståndet i hav, sjöar och vattendrag.

21 januari, 2015

Ny väderregim, nya prognosutmaningar

2015 inleddes med en ostadig period. Stora temperaturkontraster mellan sydliga och nordliga breddgrader och en kraftig, västlig jetström på Atlanten medförde flera djupa lågtrycksutvecklingar. Vinden låg då till stor del i fokus i våra prognoser och gav upphov till flertalet klass 2 varningar. Små förändringar i lågtryckets prognostiserade bana och dess utveckling gav stora konsekvenser för hur kraftig vinden skulle bli och vilka områden som skulle beröras av det kraftigaste vindbandet. Flertalet av lågtrycken utvecklades snabbt precis innan de drog in över Skandinavien vilket gjorde prognoserna svårbedömda.

Tillfälligt stop i lågtryckstrafiken

Nu har lågtrycksaktiviteten, åtminstone tillfälligt, avtagit på Atlanten och en högtrycksblockering ger ett tillfälligt stopp i lågtryckstrafiken västerifrån, se bild nedan. Högtrycket (som i marknivå) har centrum över Finland och västra Ryssland dominerar vädret över norra Sverige, medan gamla och diffusa lågtrycks- och frontsystem långsamt rör sig upp med snöfall över södra Sverige. En situation med helt andra prognosutmaningar än i den stormiga inledningen av året.

En analys av det storskaliga väderläget natten den 20/1. Bilden till vänster visar jetströmmen som för närvarande går runt det Skandinaviska högtrycksblocket. Till höger syns temperaturen på 850-hPa-nivån.

En analys av det storskaliga väderläget natten den 20/1. Bilden till vänster visar jetströmmen som för närvarande går runt det Skandinaviska högtrycksblocket. Till höger syns temperaturen på 850-hPa-nivån.

 

 

Tunna, stabila luftfskikt

I högtryckssituationer, som den nuvarande över norra Sverige, utgör ofta temperatur- och molnprognoserna de största utmaningarna för en prognosmeteorolog. I samband med svag vind, ingen direkt soluppvärmning, klart väder och stor utstrålning, blir det ingen eller väldigt liten omblandning av luften i den nedre delen av atmosfären. Kall och tung luft samlas då närmast marken och ett tunt stabilt skikt bildas, det blir en så kallad inversion. I figuren nedan visas temperatur- och daggpunktsprofilen från Luleå i natt, uppmätt av en väderballong. Ett skikt med fuktig (daggpunkt och temperatur nära varandra) och kall luft syns i de nedersta hundra meterna. Därefter avtar temperaturen med höjden ända upp till drygt 10 000 meter, där tropopausen, ”vädrets tak”,  finns och temperaturen återigen börjar stiga med höjden.

En vertikal temepraturprofil från Luleå i natt, uppmätt av en väderballong som släpptes i Luleå den gångna natten klockan 00z.

En vertikal temepraturprofil från Luleå i natt, uppmätt av en väderballong som släpptes i Luleå den gångna natten klockan 00z.

Stora lokala variationer

I sådana lägen kan temperaturvariationerna inom ett litet område bli väldigt stora, speciellt i områden med stora topografiska skillnader som i fjällkedjan, se satellitbild nedan. Sådana lokala variationer är alltid svåra att få med på ett bra sätt i prognoserna.

En satellitbild från i natt som visar de stora lokala variationerna över norra Norrland. Kalla områden framträder i ljusa färger, medan varmare ytor är mörka. De rödaktiga områden som syns är låga moln.

En satellitbild från i natt som visar de stora lokala variationerna över norra Norrland. Kalla områden framträder i ljusa färger, medan varmare ytor är mörka. De rödaktiga områden som syns är låga moln.

 

Konsekvenser för prognoserna

Dessutom är det alltid svårt att bedöma hur kraftigt det stabila skiktet närmast marken blir, hur lågt temperaturerna sjunker som lägst samt hur mycket fukt som finns instängt under det stabila skiktet och därmed hur och var moln bildas. De processer som påverkar temperaturen, moln- och dimbildningen är starkt beroende av bland annat markytans beskaffenhet och topografi, saker som är svåra att beskriva på ett bra matematiskt och tillräckligt detaljerat sätt i våra prognosmodeller (generellt sett är modellernas prognoser alltid betydligt bättre högre upp i atmosfären, där jordytan inte ger någon direkt påverkan, en vetskap som meteorologen ofta kan utnyttja i sitt arbete).

Meteorologens bedömning av prognosen för låga moln, dis och dimma blir därför ofta extra viktig i högtryckssituationer, men också väldigt svår eftersom molnigheten kan variera mycket inom små områden. I samband med de riktigt låga temperaturerna som råder över norra Sverige krävs det inte heller så mycket för att snöflingor ska bildas och falla ur de låga molnen. Med lite turbulens och omblandning av luften kan flingorna växa sig tillräckligt stora för att falla till marken. Denna typ av snöfall är också svår att fånga i prognoserna.

I samband med lite blåsigare väder blir temperaturprognoserna däremot oftast bättre eftersom luften då blandas vertikalt av den mekaniska turbulens som vinden ger upphov till. Samma sak gäller då soluppvärmningen i större utsträckning förmår blanda luften eller då en labilt skiktad luftmassa drar in över landet.