Väderleken - En blogg om väderläget, tillståndet i hav, sjöar och vattendrag.

25 juli, 2014

Mot ett VM med stort väderberoende

Som 15-åring upptäckte jag segelflygning och bestämde mig för att lära mig att flyga. I utbildningen till certifikatet ingick en inte så liten dos meteorologi och det ledde senare till att jag valde att försöka göra karriär inom väder. Nu är cirkeln på ett sätt sluten och jag får äntligen jobba med segelflygmeteorologi.

 

Från den 26:e juli till 10:e augusti pågår VM i segelflyg i den polska orten Leszno. Sporten är extremt väderkänslig och det svenska landslaget i segelflyg har därför bett mig följa med till tävlingen i ett försök att dra fördel av ytterligare information om vädret.

 

 

Ett segelflygplan kan trots avsaknad av motor ta sig framåt genom att utnyttja uppåtgående luftströmmar i atmosfären. Dessa går under benämningen termik. Termik uppstår då solen värmer marken och eftersom olika terrängtyper tar upp solinstrålningen olika mycket, uppstår efterhand temperaturskillnader i luften strax över marken. Områden som blivit extra varma kommer till sist att generera en varmluftsbubbla ovanför sig.

 

Eftersom varm luft är lättare än kall luft, kommer en sådan varmluftsbubbla till sist att släppa från marken och stiga uppåt genom luften. Varmluftsbubblorna kallas bland segelflygare oftast för termikblåsor och i en sådan termikblåsa kan ett segelflygplan följa med uppåt. Termiken kröns ofta av ett stackmoln, eller cumulusmoln, som visar segelflygaren vägen till nästa termikblåsa. När piloten nått önskad höjd kan han eller hon omsätta den nyvunna höjden till hastighet och glida framåt över landskapet.

Det svåra i det här är dels att hitta områden med bra termik där luften stiger fort, dels att bedöma hur fort man ska flyga i jakten på nästa termikblåsa. Ju fortare man flyger, desto fortare kommer man givetvis fram men, och detta är ett betydande ‘men‘, man offrar samtidigt mer av sin höjd – flygplanet sjunker fortare ju fortare det flyger. Flyger man fort kommer man fram tidigt men således också lågt och måste offra mer tid på att stiga i termikblåsan. Flyger man långsamt kommer man fram sent men högt. Detta vågspel kan givetvis optimeras för att ta sig framåt med högst möjliga hastighet och det är detta som kan bli till en tävling.

 

Tävlingsmomentet går ut på att ta sig runt en förutbestämd bana så snabbt som möjligt. Banornas längd varierar givetvis beroende på väderläget men man vill helst lägga uppgifter som är så långa som möjligt. Över 30 mil hör till vanligheterna och bra dagar närmar sig distanserna 75 mil. De piloter som bäst utnyttjar vädret för att ta sig fram kommer att få högst medelhastighet och högst poäng för dagen. Sedan gäller det att upprepa prestationen dag för dag under tävlingens gång – varje dag med ett förmodat nytt väder.

 

130 piloter från 32 länder kommer under två veckor att tävla om världsmästartiteln. Tävlingen är också indelad i tre klasser för att likvärdiga flygplan ska tävla mot varandra. I en av klasserna är max tillåten spännvidd 15 meter, i den andra klassen 18 meter och i den sista klassen finns inga begränsningar och här hittar vi flygplan vars spännvidder närmar sig 30 meter. Sverige ställer upp med två flygplan i varje klass.

 

Jag berättar mer om vädermässiga utmaningar under World Gliding Championship i Leszno här på Väderleken och SMHI:s Facebooksida!