Väderleken - En blogg om väderläget, tillståndet i hav, sjöar och vattendrag.

20 december, 2013

Tidigaste och senaste vintern för Stockholm 1756-2012

Som Mattias skrev om i sitt inlägg igår ser det milda vädret ut att fortsätta i minst 10 dygn framåt. I stora delar av Götaland samt östra Svealand råder fortfarande meteorologisk höst (se årstidskartan). Med tanke på att mildluften förväntas behålla sitt grepp om Sverige ett tag framöver uppstår en intressant fråga: hur ofta har det hänt att den meteorologiska vintern anlänt till Stockholm först efter nyår? Och när har det tidigaste respektive senaste datumet för vinterns ankomst i huvudstaden inträffat under de 257 år som Stockholms temperaturserie sträcker sig?

Vinter efter nyår i Stockholm

Först och främst kan vi titta på när det senaste datumet för vinterns ankomst varit. År 1824 var ett oerhört märkligt år då den meteorologiska vintern inte hade anlänt före den 15 februari men våren lyckades inte etablera sig efter den 15 februari och då dygnsmedeltemperaturen höll sig under noll den 23-28 februari anlände den meteorologiska vintern således den 23 februari. Detta är det absolut senaste ankomstdatumet vi känner för den meteorologiska vintern i Stockholm. Vintern blev dock kortvarig och den 8 mars anlände våren till huvudstaden.

Under de båda vintrarna” 1949 och 1973 var kalluftsutbrotten så pass kortvariga att kravet för vinterns ankomst, dygnsmedeltemperatur under noll minst 5 dygn i följd, inte uppfylldes före den 15 februari. Hösten övergick därmed helt enkelt i vår då den 15 februari både 1949 och 1973. I de fallen lyckades våren etablera sig då dygnsmedeltemperaturen höll sig över noll den 15-21 februari. Därmed var kravet för meteorologisk vår uppfyllt, dvs dygnsmedeltemperaturen är över noll sju dygn i sträck.

För hela Stockholmsserien finns det sammanlagt 23 år då vintern anlänt först efter nyår (exklusive de ovan nämnda åren då vintern aldrig kom). De senaste tillfällena detta inträffade var 2012 och 2007.

Det allra tidigaste datumet för vinterns ankomst är den 15 oktober vilket inträffat 1779 och 1926 . Att vintern anländer redan i oktober är  ovanligt och har bara inträffat 15 gånger sedan mätningarnas början, senast 1998 då den anlände redan den 23 oktober.

Sen vinter ger stor sannolikhet för mild och snöfattig vinter

En konsekvens av ett sent ankomstdatum för vintern i Stockholm är att det statistiskt sett är en hög sannolikhet att vintern som helhet blir mild. Av de 23 fallen finns det bara ett enda år då vädret slagit om rejält och bjudit på sträng kyla under resten av vintern, nämligen 1844. Februari blev då extremt kall (kallare än februari 1940, 1942 och 1985!) och mars var mycket kall. I 20 av de 23 fallen blev vintermedeltemperaturen (december-februari) minst en grad varmare än normalvärdet för för nuvarande normalperioden 1961-1990. Och i 15 av fallen var vintern minst två grader varmare än normalvärdet.

Snötäcket då? Ja, för de sju tillfällen med vinter efter nyår som inträffat efter 1961 har det maximala snödjupet efter nyår varit 10-22 cm. Bisarrt nog inträffade det största snödjupet på 12 cm vintern 1992 den 17 april(!)

Kuriosa

Mattias uppmärksammade mig på att en av våra läsare undrade över ifall det inträffat att vintern direkt övergått i sommar samt omvänt samt om vintern uteblivit helt. Att vintern uteblir helt i södra Sverige liksom att delar av fjällen inte får någon meteorologisk sommar förekommer till och från. Så sent som år 2008 uteblev vintern i stora delar av södra och västra Götaland, Öland och Gotland.  Vid den högt belägna och extremt vindutsatta stationen Stekenjokk i södra Lapplandsfjällen blev det exempelvis ingen meteorologisk sommar 1998. Att vintern direkt övergår i sommar finns det inget exempel på. Däremot vet vi att det kan gå väldigt fort i årstidsskiftningarna. I våras skrev jag ett inlägg bland annat om just detta och både 1996 och 1964 gick det från vinter till sommar på bara drygt 1 vecka (se Sen vår inget hinder för tidig sommar).