Väderleken - En blogg om väderläget, tillståndet i hav, sjöar och vattendrag.

28 augusti, 2013

Åska

Få dagar utan åska

Nu när sommaren börjar lida mot sitt slut, kan vi konstatera att det förekommit åska någonstans i Sverige nästan dagligen under sommarmånaderna. Från den 1:a juni och fram till den 22:a augusti är det faktiskt bara under 6 dygn som det inte förekommit någon åska alls! På följande sida kan man se den exakta fördelningen.

 

Dygnen 26-27 juli sticker ut med mycket blixturladdningar, 14875 respektive 16110 stycken. I samband med åska kan det även förekomma stora regnmängder och den här sommaren är det väl främst Söderhamn, Helsingborg och Umeå man tänker på. Inom loppet av 4 dagar mellan 11:e och 14:e augusti drabbades dessa städer av stora regnmängder med översvämningar som följd. Läs mer i detta inlägg som Mattias skrev.

 

Åskcellen

Hur bildas egentligen ett åskoväder eller åskceller som vi meteorologer säger? Åska kan bildas på flertalet olika sätt, tex hävning i samband med en front, tvingad hävning över ett berg och så kallade värmeåskväder för att nämna några. Jag tänkte beskriva det sistnämnda lite mer i detalj.

Man brukar dela in en åskcells levnadscykel i tre olika stadier; cumulusstadiet, mognadsstadiet samt avvecklingsstadiet.

 

Cumulusstadiet

När solen värmer upp markytan avdunstar vatten från marken till vattenånga som sedan, om tillståndet i atmosfären tillåter, stiger uppåt, kyls av och kondenserar till ett litet cumulusmoln (stackmoln). Under tiden molnet växer genom att mer vattenånga kondenserar till molndroppar och iskristaller så frigörs stora mängder latent värme. Faktum är att under utvecklingen av en kraftig åskcell så frigörs mer energi än från en mindre atombomb! Frigörandet av latent värme gör att luften inuti molnet blir lite varmare än luften runtomkring och därför fortsätter molnet att växa sig stort i vertikalled, ibland på väldigt kort tid.

Cumulus Congestus

Cumulus Congestus. Foto: Anders Wettergren

 

Än så länge förekommer det ingen nederbörd då uppvindarna inuti molnet håller molnpartiklarna kvar där. När molnet sedan fortsätter växa långt upp över 0-gradersnivån så börjar dessa partiklar att växa sig större och tyngre. Tillslut orkar inte uppåtvindarna bära upp dem längre utan de börjar istället falla ner genom molnet.

När detta sker så sugs det samtidigt in torrare luft utifrån molnet vilket gör att en del av partiklarna avdunstar vilket leder till att luften kyls av. Luften som nu blivit kallare och tyngre än sin omedelbara omgivning börjar därför sjunka neråt i molnet och skapar en nedåtgående luftström. När detta fenomen börjar så går åskcellen in i sitt nästa stadie, mognadsstadiet.

 

Mognadsstadiet

Det är under mognadsstadiet som åskcellen är som mest intensiv. Toppen av molnet har nu nått ett stabilt skikt i atmosfären som ofta innebär tropopausen och har nu fått sitt karaktäristiska ”städ” som breder ut iskristallerna i vindriktningen. Uppåt- och nedåtvindarna i molnet är nu som kraftigast och i de centrala delarna råder kraftig turbulens. I riktigt stora celler kan uppåtvindarna vara så kraftiga att de tränger igenom tropopausen och bildar en så kallad ”overshooting top” som Mattias skrivit om i detta inlägg.

Cumulonimbus

Cumulonimbus. Foto: L-G Nilsson/Skylight

 

Kraftig nederbörd förekommer i detta stadie och även blixtar. Ofta rusar den kalla nedåtgående luftströmmen med nederbörden mot marken vilket kyler luften under molnet och generar kraftiga, byiga vindar vid marken. Det är dock inte säkert att nederbörden når marken. Om luftfuktigheten är tillräckligt låg så avdunstar all eller delar av nederbörden på sin väg ner mot marken.

Efter att åskcellen har gått in i mognadstadiet så börjar den nå sitt sista stadie, avveklingsstadiet efter ungefär 15-30 minuter.

 

Avvecklingsstadiet

Åskcellen går in i detta stadie när uppåtvindarna inuti molnet försvagas och nedåtvindarna istället dominerar. När inte längre molnet matas med varm, fuktig luft så slutar nya molndroppar att bildas. Nu faller endast lätt nederbörd mot marken och inte heller några kraftiga vindbyar förekommer. När åskcellen dör ut så avdunstar molndropparna snabbt i molnets nedre del och man kan ofta se resterna som olika högre molntyper som ett minne av vad som tidigare var en kraftig åskcell.

Ett "döende" Cumulonimbus som övergår i andra molntyper.

Ett "döende" Cumulonimbus som övergår i andra molntyper. Foto: Anders Wettergren

 

En åskcell kan gå igenom alla sina tre stadier inom loppet av en timma eller ännu kortare tid. Att en åskcell inte lever längre än så beror helt enkelt på att de kalla nedåtvindarna som nederbörden drar med sig mot marken omöjliggör den svagare, varma uppåtströmningen av vattenånga från marken. Lufttemperaturen vid marken kan på bara några minuter sjunka med upp mot 10 grader vid ett åskoväder. När sedan åskovädret är över kan solen åter värma upp marken som nu innehåller än mer fukt som avdunstar och processen för att bilda en ny åskcell kan ta fart.