31 maj, 2013

Del 1: Hungersnödåret 1867 – kallaste majmånaden vi känner

Maj 2013 kan nu sammanfattas och vi kan konstatera att månaden varit rekordvarm på sina håll i Norrland.

Exempelvis kommer ett nytt stationsrekord att ses i Östersund/Frösön (se nyhetsartikel). Sverker skrev i sitt senaste inlägg följande ord: ”en vår som många (oförtjänt) betecknat som ‘extremt kall’.” Nej, någon kall vår kommer det inte att bli efter denna mycket varma majmånad. Ska man tala om en extremt kall vår ska man istället tala om vårarna 1867, 1877, 1888 och för ostkusten i södra Sverige även 1942.

Som rubriken antyder skall jag här redogöra för den relativt sett kallaste kalendermånad vi känner, nämligen maj 1867. Månadens ryktbarhet och extrema kyla som rådde förtjänar särskild uppmärksamhet och detta inlägg har därför delats upp i tre delar. Under 1900-talet gjorde Olle Häger och Hans Vilius en dokumentär om just 1867. Denna går under namnet ”Ett satans år – Norrland 1867” och finns även som bok. Dokumentären har tidigare sänts i SVT men finns just nu dessvärre inte tillgänglig i deras öppna arkiv. Den som vill se dokumentären får således söka sig fram på annat vis.

Kallt, kallare och maj 1867

Samtliga stationer som var i drift 1867 har aldrig haft en så kall majmånad sedan dess. På många håll i främst Svealand och Norrland var månaden så kall att den näst kallaste majmånadens medeltemperatur på en del håll var drygt 2 grader högre.

För Uppsalas del var månadsmedeltemperaturen i maj detta beryktade hungersnödår i medeltal 10 grader lägre jämfört med årets majmånad medan den i Haparanda var hela 11 grader kallare(!)

Mätserierna i Uppsala och Stockholm är bland världens längsta och för båda stationerna gäller att den näst kallaste majmånaden var cirka 1,5 grader varmare jämfört med maj 1867, en anmärkningsvärt stor differens med tanke på de långa mätserierna. Normalt sett överträffas en månads medeltemperatur med någon eller några tiondelar.

Båda stationernas absoluta köldrekord för maj är dessutom från detta år. Måndagen den 13 maj 1867 uppmättes -6,5° i Stockholm medan Uppsala hade smått otroliga -11,8° som lägst. En kuriositet i sammanhanget är att Uppsalas lägsta majvärde 1867 var lägre än det var under hela den mycket milda vintern 1991/1992. Få stationer var vid den här tiden utrustade med mintermometer och därför finns det få uppgifter om fler köldrekord från andra stationer.

Maj 1867 kallare än december 2006 i Stockholm

De flesta svenskar har december 2006 i relativt färskt minne. Talande nog så var den månaden, som var rekordvarm på många håll i Sverige, 1,5 grader VARMARE än maj 1867 i Stockholm(!) Även december 1972 och 1789 var mildare än maj 1867 i huvudstaden. För februaris del är det bara februari 1990 som varit mildare än maj 1867 i Stockholm. Februari 1989 var dock lika mild som maj 1867 var kall.

I Stockholm var månadsmedeltemperaturen för maj 1867 nästan lika låg som januari 1989 var hög (+3,3° 1867 vs +3,2° 1989). I takt med att vi går mot en allt varmare värld kommer sannolikheten för ett nytt rekord med avseende på medeltemperaturen i januari att öka och på sikt kommer det förmodligen att vara en tidsfråga innan maj 1867 varit den enda majmånaden som varit kallare än de varmaste vintermånaderna…

Några intressanta händelser för maj 1867:

  • I Skara snöar det 8 dagar.
  • Isen i Torne älv går upp först den 9 juni, enda gången detta skett i juni. Detta på en serie från 1693(!).
  • Enda gången maj varit ”vintermånad” i Haparanda (med månadsmedeltemperatur under 0°).
  • Frost i Stockholm 1-4, 9-17 samt den 22-26.
  • Frost i Uppsala 1-6, 9-26 samt den 28.
  • Först den 29 maj går maximitemperaturen i Stockholm över 15,0°. Den 30 maj är årets första dygn med sommartemperatur (dygnsmedeltemperatur över 10,0°).
  • I Haparanda frost oavbrutet 1-24 maj. Först den 12 juni går maximitemperaturen över 10,0°. Dygnsmedeltemperaturen under 0° den 1-17 maj.
  • Mer än dubbelt så många frostdygn och dessutom lägre minimitemperatur i Stockholm maj 1867 jämfört med februari 2008 (18 mot 8).
  • Den meteorologiska sommaren anländer först den 15-20 juni i stora delar av Sverige.
  • Ännu den 5 juni ligger isen och snön i Härnösand (http://www.svtplay.se/klipp/149755/hans-villius-om-ett-fotografi-fran-1867)
  • Medeltemperaturen för de stationer som var i drift i Norrland och Svealand då var ungefär 7-10 grader lägre jämfört med maj 2013.

Även om inga snödjupsmätningar förekom den här tiden finns det gott om olika vittnesmål för hur det såg ut i Sverige denna dödens vår. Som fotografiet från Härnösand visar låg snön fortfarande kvar in i juni och människor körde släde över isen i Norrland, så tjock och bärkraftig var den. Det finns uppgifter om att snön ännu i slutet av maj1867 var drygt en halv meter i Västerbotten. Och människor åkte över Norra Kvarken till Finland och tillbaka långt in i maj. Från Norge finns rapporter om att isen i höjd med Härjedalen/Jämtland på 870 m höjd över havet inte gick upp förrän i mitten på juli.

Fortsättningen på maj 1867 kommer i nästa vecka. Då diskuterar jag lite mer hur det kom sig att månaden blev så extremt kall. Därefter ges en avslutande del i denna trilogi där den hårda, torra statistiken presenteras.