Väderleken - En blogg om väderläget, tillståndet i hav, sjöar och vattendrag.

26 mars, 2013

Trots vårsol ingen riktig vårvärme

Vi närmar oss slutet av mars och solen börjar påverka dagstemperaturerna allt mer. Hela landet är dock täckt av en förhållandevis kall luftmassa vilket ger riktigt låga nattemperaturer och begränsar maxtemperaturerna. Faktum är att vi med den aktuella luftmassan över Sverige förmodligen inte kan få speciellt mycket varmare än drygt 5 plusgrader, oavsett hur soligt det är. Jag ska försöka förklara hur det hänger ihop.

En solig vårdag som idag värmer solen marken som i sin tur värmer luften närmast ovanför. Vi får en uppvärmning underifrån och temperaturen i atmosfärens nedre del kommer att avta med höjden. Det finns dock en gräns för hur mycket temperaturen kan avta med höjden innan man får en instabil temperaturskiktning. Det innebär också att det finns en gräns för hur mycket solen kan höja temperaturen i de nedre luftlagren innan en omblandning startar och den direkta temperaturhöjningen i de nedre luftlagren avtar.

Torradiabatiskt temperaturavtagande

Utifrån termodynamikens första lag och antagande om hydrostatisk balans (balans mellan gravitationskraft och tryckgradientkraft, ger tryckets avtagande med höjden) kan man visa att atmosfären är instabilt skiktad om temperaturen avtar med mer än ca 10 grader/km. I en väluppblandad och torr atmosfär kommer temperaturen alltså att avta med ca 10 grader/km. Läs mer om varför temperaturen avtar med höjden här.

Meteorologens tumregler för maxtemperatur

När man pratar om luftmassor brukar man vanligtvis titta på temperaturen strax ovanför gränsskiktet (gränsskiktet är den del av atmosfären som påverkas påtagligt av friktion mot marken) på en höjd av ca 1500 meter (850 hpa-ytan). Här uppe är modellens prognos ofta väldigt bra, ofta mycket bättre än i luftlagren allra närmast marken där vi befinner oss. Detta kan man som meteorolog utnyttja då man gör prognoser för nästkommande dags maxtemperaturer. En dag då solen kan påverka temperaturen maximalt eller om gränsskiktet på annat sätt väntas vara effektivt omblandat (vanligast vid kalla luftmassor) så kan man, enligt ovan, addera drygt 15 grader till 850 hpa- temperaturen för att få ut en approximativ maxtemperatur. 

Aktuellt läge

Den luftmassa som just nu täcker Skandinavien har en temperatur omkring -10 grader eller strax över på 850 hpa, vilket alltså betyder att solen som mest kan höja lufttemperaturen vid marken till drygt 5 plusgrader innan vi får en instabil temperaturskiktning. För att nå de riktigt höga vårtemperaturerna så räcker det alltså inte med att solinstrålningen blir allt större, vi behöver dessutom en mindre kall luftmassa. Ökad tid med positiv nettostrålning på norra halvklotet(d v s mer inkommande, kortvågig solinstrålning än utgående långvågig strålning) leder naturligtvis till att även luften högre upp i atmosfären, främst genom omblandning och latent värmefrigivning, så småningom kommer att värmas upp och ge mindre kalla luftmassor som resultat. Förhållandevis kalla luftmassor kommer dock att finnas kvar på norra hemisfären ett bra tag till. För att få mer normala vårtemperaturer inom rimlig tid krävs det därför att vi slipper de envisa nord-och nordostvindarna som tenderar att drar hit de allra kallaste luftmassorna. I mitt kommande inlägg tar jag en titt på det storskaliga aktuella väderläget och diskuterar kring vår längre prognos på 10-dygn.