Väderleken - En blogg om väderläget, tillståndet i hav, sjöar och vattendrag.

8 augusti, 2012

Trösklarna i Arktis

Man pratar ibland om trösklar eller ”tipping points” i klimatdebatten. Det handlar om processer och förändringar som kan vara extra känsliga och viktiga för det framtida klimatet. Främst på grund av att det är mer eller mindre irreversibla förändringar och dessutom i många fall förändringar som i sin tur kan utlösa självförstärkande följdeffekter. Man kan beskriva de här processerna med ordspråket ”liten tuva stjälper ofta stort lass…”

När det gäller havsisen i Arktis som jag har skrivit inlägg om både igår och i måndags finns det en stor risk att klimatsystemet där är på väg att starta ett antal olika självförstärkande processer.

1. Albedot. När is och snö smälter blir ytan mörkare och absorberar därmed mer värme från den inkommande solstrålningen, vilket då leder till ytterligare uppvärmning. (En process som sker på många platser i världen, inte bara i Arktis.)

2. Isen kyler. Så länge isen ligger kvar i vattnet stannar temperaturen nära 0°, all ”överskottsenergi” under sommarmånaderna går åt till att smälta is. När det blir isfritt över större områden kan vattnet snabbt värmas upp till flera plusgrader, vilket i sin tur leder till att det dröjer betydligt längre under hösten innan vattnet fryser till ny is. Det innebär både förstärkt uppvärmning och försämrad återbildning av ny is.

3. Snön faller inte på isen. Om den snö som faller under sommaren landar på isen hjälper den till att göra isen tjockare (och dessutom vitare, vilket påverkar därmed albedot). Om snön däremot faller ner i det öppna havet smälter den och tillväxten av ny is minskar. Även det leder alltså till både förstärkt uppvärmning och försämrad återbildning av ny is.

Det är antagligen den här typen av återkopplingar som klimatmodellerna inte har lyckats fånga på ett bra sätt. Utvecklingen i Arktis går betydligt fortare än modellerna beskriver, vilket bilden nedan beskriver. Den är tagen från en rapport (hela rapporten öppnas i nytt fönster) som gjordes till klimatmötet i Köpenhamn för att uppdatera forskningsläget efter IPCCs fjärde och senaste rapport som kom 2007. (öppnas i nytt fönster)

 

När det gäller data från Arktis använder man oftast perioden med satellitdata som börjar 1979.  Äldre observationer finns, men är inte lika tillförlitliga. Modellerna visar alltså en utveckling där Arktis förväntas bli mer eller mindre isfritt sommartid först i slutet av det här århundradet. Som jag skrev i gårdagens blogginlägg om ”den arktiska dödsspiralen” finns det en stor risk att det kan gå mycket fortare än så.

Du har kanske sett att SMHI även har en blogg där två av SMHIs meteorologer skriver om sin pågående resa i Arktis. Följ dem! Det lär bli många intressanta inlägg. Jag var själv uppe i Arktis för första gången i mitt liv för ett år sedan…

7 augusti, 2012

Den arktiska dödsspiralen

Som jag skrev i bloggen igår är utbredningen av havsis i Arktis nu i början av augusti rekordliten. 1 augusti var det 6,53 millioner kvadratkilometer havsis, vilket är det lägsta värde som uppmätts. Sett över hela juli var det dock något mindre is under 2011 som National Ice & Snow Data Center konstaterar i sin analys av juli under titeln ”A most interesting Arctic summer”. (öppnas i nytt fönster)

De senaste månaderna har vi dessutom med stor marginal sett den snabbaste avsmältningen av havsis efter en utbredning som under en kort period i våras var uppe i ”normal” nivå jämfört med perioden 1979-2000. Det finns en risk att tilltagande vindar kan splittra upp de relativt stora områden med tunn ”ettårs-is” som i så fall kan komma att smälta fort nu under augusti.

Väljer man i stället för utbredningen att titta på volymen av havsisen ser läget ännu dystrare ut. Ett diagram som visar utvecklingen för volymen visar upp en spiral-liknande tendens där så gott som varje år hamnar lite innanför värdena för året innan. Skillnaderna från ett år till ett annat accelererar dessutom mot en troligtvis i det närmaste isfri sommar betydligt snabbare än klimatmodellerna har lyckats beskriva. Det är fullt möjligt att det kan inträffa redan inom några år, eller åtminstone under det här årtiondet. Här kan du läsa mer om den ”arktiska dödsspiralen”. (öppnas i nytt fönster)

6 augusti, 2012

Rekordlite havsis i Arktis

Så lite havsis som det är just nu har aldrig tidigare observerats i Arktis under inledningen av augusti. Tillsammans med 2007 och 2011 lär 2012 bli de isfattigaste somrarna i Arktis, årets minima brukar normalt nås i början av september. För juli är det förra året (2011) som har rekordet, analysen och sammanfattningen från National Snow & Ice Data Center (länk öppnas i nytt fönster) för årets juli lär komma nu i början av den här veckan. För augusti är det 2007 som har rekordet, men just nu är det lite mindre is än i inledningen av augusti 2007.

Så här sammanfattade SMHI isläget i Arktis i slutet av förra sommaren.

4 augusti, 2012

Stormarna efter lugnet…

Som jag skrev i ett inlägg 31 juli bildades inte en enda tropisk storm över Atlanten under juli. Men det dröjde som väntat bara någon dag in i augusti innan stormen Ernesto dök upp och nu har även Florence bildats.

Ernesto lär under tisdagen fördjupas till en orkan av kategori 1 innan den senare (tisdag/onsdag?) drar in över den mexikanska Yucatánhalvön. Florence ser däremot ut att tappa energi och försvagas något när den fortsätter vidare västerut över Atlanten. (Länkarna till National Hurricane Center öppnas i nya fönster.)

I Kunskapsbanken kan du läsa om hur de tropiska stormarna över Atlanten kan påverka vädret här hemma i Sverige.

3 augusti, 2012

För första gången har en tromb detekterats av en svensk väderstation

När en månad är slut brukar jag alltid göra en samlad sökning på månadens väderdata. Det är enorma mängder data som strömmar in varje dag och ingen kan ha ständig överblick. Det är lätt att något kortvarigt, småskaligt fenomen missas.

Jag brukar bland annat söka igenom alla registrerade byvindar i Sverige under månaden. Till min förvåning hittade jag en registrering på 35 m/s i Hällum i Västergötland någon gång mellan kl 18 och 19 på  lördagskvällen den 28 juli. Väderkartorna visar att det just då passerade en markant åskfront, så värdet var inte helt uteslutet.

Jag sökte i västsvenska media och hittade en artikel om att det passerat en tromb över Hällum vid 19-tiden på lördagskvällen. Bingo!

Det innebär att vi kan konstatera ett nytt svenskt rekord (högfjällsstationer undantagna) för högsta byvindshastighet i juli månad med 35 m/s. Det gamla rekordet var 34 m/s vid Vinga 12 juli 2010.

Våra registreringar från Hällum ger dock inget svar på om det som passerade var en tromb eller ovanligt kraftiga fallvindar. Båda fenomenen brukar ofta kallas tromb av ögonvittnen och skadeverkningarna kan bli av samma storleksordning

Tyvärr hämtar vi inte in data oftare än en gång i timmen från våra stationer. Det hade annars varit intressant att studera variationerna i vindriktning och vindhastighet från minut till minut.