Ozonmätningar i regnigt Tyskland

Min kollega Weine Josefsson har varit i Tyskland för kalibrering av våra ozonmätningar. På köpet hamnade han i det kraftiga regnande som drabbat kontinenten den senaste tiden. Här är hans berättelse.

Kalibrering av ozoninstrument

I Sverige mäts ozonskiktets tjocklek dagligen vid två platser; Vindeln och Norrköping. Denna övervakning av ozonskiktets tjocklek har pågått sedan 1988 och görs på uppdrag av Naturvårdverkets Miljöövervakning.

Instrumenten som används kallas ozonspektrofotometrar och de mäter den UV-strålning som kommer från solen. Mätningarna ingår i ett internationellt nät och data skickas regelbundet till ett datacentrum i Kanada.

För att säkerställa kvalitén och att alla mätningar är direkt jämförbara utförs med några års mellanrum service och kalibreringar av instrumenten. Detta görs för europeiska instrument vid det meteorologiska observatoriet i Hohenpeissenberg i Tyskland.

Det europeiska referensinstrumentet finns i Hohenpeissenberg

Där finns flera instrument och experter men framförallt det europeiska referensinstrumentet. För en bra kalibrering krävs soligt väder och att mätningar kan göras för olika solhöjder.

Vanligen börjar arbetet med att packa upp instrumentet som är en stor och tung pjäs som kräver två personer att lyfta. Därefter görs en initial kalibrering under en dag (solig) och sedan tas instrumentet in i ett laboratorium för att genomföra olika testmätningar. Dessa innebär bland annat att kontrollera att optiken är korrekt inställd, att mätningarna görs vid korrekt våglängd och att alla delar fungerar som de ska.

Sedan görs eventuella justeringar och byten av defekta delar samt en rengöring. Till sist görs den slutliga kalibreringen (jämförelse med referensinstrumentet) och om allt är som det ska packas instrumentet ner för att kunna skickas tillbaka till Sverige.

Vi hamnade mitt i regnet

Förra veckan hade ett lågtryck parkerat sig över Centraleuropa och vädret var uselt. Redan när vi kom till München småregnade det och på färden söderut till observatoriet i Hohenpeissenberg ökade skurarnas intensitet. På vägen upp till observatoriet, som ligger på ett litet berg (988 m), låg grus och skravel över vägen. Bitvis rann vatten på vägen och det var som att köra i en bäck. Grus, pinnar och grenar och kottar strömmade ner från en liten skogsväg ut över asfalten. Dikena (ganska små) var fyllda med strömmande grumligt vatten. Det hade kommit 55 mm på en timme strax före.

Dag efter dag fick vi se hemska bilder på TV från andra platser i Tyskland, tex från Braunsbach (inte alltför långt från Hohenpeissenberg) där skyfall hade gett upphov till en kraftfull flod som slitit loss träd och dragit med sig bilar, grus med mera och mosat allt i en enda röra. Vägen upp till observatoriet har röjts två gånger sedan vi kom hit. Nu har återställningsarbetet påbörjats.

Inomhusarbete till en början

Hela första veckan regnade det eller var mulet bortsett från ett par timmar mitt på fredagen då vi lyckades få till ett par mätningar. Mycket tid tillbringades därför i optiklaboratoriet där instrumentet fick mäta mot olika spektrallampor. Varje morgon var vi startberedda klockan fem utifall att det skulle klarna upp. Men vi fick vänta.

Dimmig morgon i Hohenpeissenberg
Efter den första klara natten på länge var marken fuktig och det bildades dimma. Uppifrån berget, där observatoriet ligger, ser skogsdungarna ut som skärgårdsöar och dimbankarna liknar ett hav.
Foto Weine Josefsson Förstora Bild

Äntligen lite bättre väder

När det väl blev mätväder den 6 juni började mätningarna klockan sex. Tyvärr fanns det en hel del höga moln som gjorde mätningarna lite darriga och några timmar senare började konvektionen. Vattenånga från den fuktgenomdränkta marken avdunstade och himlen fylldes av trasiga Cumulus. Men till slut fick vi ändå tillräckligt med mätningar. Resultaten visade på att vårt instrument stämde väl med referensen och att endast en liten justering var nödvändig. På kvällen kunde vi rengöra instrumentet och förbereda oss för den slutliga kalibreringen.
 

När äntligen den första hyggligt molnfria morgonen kom såg Ulf Köhler (tyska vädertjänsten) lycklig ut när vi drog ut instrumenten för kalibrering.
Foto Weine Josefsson
Här syns Pernilla, som sköter mätningarna i Vindeln, mäta med den svenska ozonspektrofotometern Dobson #30.
Foto Weine Josefsson

 

Den 7 juni var himlen nästintill molnfri och kalibreringen gick bra. På kvällen var jämförelsen klar och vårt instrument låg inom någon procent från referensen. Mycket bra och vi känner oss nöjda!

Idag den 8 regnar det återigen. Men vi är klara och nu återstår bara att packa instrumentet och utrustning inför den långa resan hem.

comments powered by Disqus