Vi har nu nått halvvägs genom den kalendariska vintern. Det kan därför vara på sin plats för en översyn av hur vintern 2019/20 ligger till hittills och hur den kan komma att sluta beroende på hur andra halvan av vintern utvecklas. Vädermässigt har det så här långt varit en blåsig, mycket mild och snöfattig vinter i hela landet. Temperaturöverskotten från det normala (avser 1961-1990) uppgår i södra Sverige till 4-6 grader medan de i Norrland ligger på 5-8 grader. Det mycket milda vädret har gjort att havsisen lyst med sin frånvaro och endast den nordligaste delen av Bottenviken är istäckt.
Tvärstopp för den meteorologiska vintern
Kring månadsskiftet november och december var det kallare än normalt i södra Sverige och den meteorologiska vintern kunde då etablera sig i en stor del av inre Götaland. Sedan dess har det milda eller mycket milda vädret gjort att den meteorologiska vintern stått och stampat på samma fläck sedan dess. Även längs en stor del av kustbandet i Svealand är det fortfarande meteorologisk höst. Det återstår dock att se ifall vintern hinner etablera sig innan mitten av februari då den meteorologiska våren kan anlända utifrån SMHIs definition.
Blygsam minimitemperatur så här långt
Den kalendariska vinterns lägsta temperatur är hittills blygsamma -31,0° från Naimakka i nordligaste Lappland den 11 december medan säsongens lägsta är -34,6° uppmätt i Nikkaluokta den 11 november. Den allra högsta minimitemperatur som uppmätts i Sverige under en säsong är -35,1° vilket skedde 1991/92. Mycket kan dock hända med tanke på att lägre temperaturer än -34,6° kan uppmätas ända fram till i början av april.
Trots mycket milt väder har rekorden varit få. Ute vid Ölands norra udde, Örebro och Kristianstad noterades nya januarirekord den 15 januari. I Stockholm där mätningar finns från 1756 och framåt tangerades januarirekordet från 2007. I samband med detta uppmättes även vinterns hittills högsta temperatur på 12,1° i Oskarshamn i Småland. Detta är för övrigt den högsta januaritemperaturen som observerats i Sverige sedan 2007. Endast 1973 och 1971 har en högre temperatur i januari uppmätts.
I allmänhet mer nederbörd än normalt
Milda vintrar brukar generellt sett domineras av nederbördsrikt väder. Årets vinter har så här långt varit nederbördsrik i västra Götaland, södra Svealand, Tornedalen samt fjällvärlden i Jämtland och Lappland. Områden där vintern hittills varit torrare än normalt hittar vi i Siljansområdet i norra Dalarna, Ljusnan i höjd med Sveg i Härjedalen, Hälsingland samt östra Småland.
I samband med två nederbördsområden från väster samma dag föll det 40,5 mm i Borås i Västergötland den 14 januari. Detta är den tredje största dygnsmängden som observerats där i januari och den största sedan 1992. Vinterns hittills största uppmätta dygnsmängd är 44,3 mm uppmätt den 14 december i Västmarkum i Ångermanland.
Blåsigt men ännu ingen riktig vinterstorm
Trots milt och blåsigt väder har ännu ingen vinterstorm noterats i våra farvatten. I fjällen har det däremot förekommit ett par tillfällen med storm i medelvinden. Den högsta medelvinden på 40,4 m/s noterades i blåshålet Stekenjokk den 4 december.
Den hittills högsta uppmätta byvinden i vinter, 51,3 m/s, noterades i Tarfala i norra Lapplandsfjällen den 9 januari. Nu i januari har byvinden nått stormstyrka under samtliga månadens 16 första dygn vid någon station i landet. Tittar man enbart på kuststationerna har det blåst stormbyar 8 av 16 dygn med som mest 28,0 m/s ute vid Väderöarna i Bohuslän den 3 januari.
Vad krävs för en rekordmild vinter?
Med tanke på hur pass mild den första halvan av vintern varit kan det vara intressant att se hur pass mild den andra halvan behöver vara för att vintern som helhet skall bli rekordmild för några stationer i landet.
De fem mildaste vintrarna i Härnösand, Stockholm och Falsterbo är
-
Falsterbo (startår 1880): 2007 (+4,8°), 1989-1990, 1975 och 2008 (+3,9°).
-
Stockholm (startår 1756): 2008 (+2,3°), 1973 samt 1989, 1949 och 1790 (+1,6°).
-
Härnösand (startår 1859): 1930 (-0,2°) och 2008 samt 1973, 1949 och 1925 (-1,0°).
I Falsterbo delar 1989 och 1990 på andraplatsen medan vintrarna 1989, 1949 och 1790 delar på tredjeplatsen i Stockholm. I Härnösand delas förstaplatsen mellan 1930 och 2008.
För perioden 1 december-16 januari har medeltemperaturen för de tre utvalda stationerna varit:
- Falsterbo: +5,4°.
- Stockholm: +3,4°.
- Härnösand: +0,3°.
En kuriositet i sammanhanget är att för Stockholms del har den första halvan av den kalendariska vintern varit lika mild som det var kallt i maj nödåret 1867. Detta har även inträffat 1930, 1973 och 2007. Av dessa tre är det bara 2007 som haft en mildare första halva av vintern än vad som varit fallet i år. Då var medeltemperaturen under vinterns första halva +4,5°.
För att vintern 2019/20 skall bli rekordmild i Falsterbo, Stockholm och Härnösand krävs att medeltemperaturen under den kalendariska vinterns andra halva som lägst får vara
- Falsterbo: +4,2°.
- Stockholm: +1,2°.
- Härnösand: -0,7°.
En indikation på hur stor sannolikheten är för en rekordmild vinter får vi om vi tittar på hur februarimedeltemperaturen sett ut under den något godtyckligt valda perioden 1988-2019. För Stockholms del har åtta av dessa 32 februarimånader haft en månadsmedeltemperatur som varit minst +1,2°. För Härnösands del har fem av de senaste 32 februarimånaderna haft en högre medeltemperatur än -0,7°. I Falsterbo däremot är det bara februarimånaderna 1989-1990 som haft en medeltemperatur på minst 4,2°.
Kuriosa: Halvvintrarna 1789-1790 länge både kallast och varmast i Stockholm
En annan kuriositet i sammanhanget är att i Stockholm är den kallaste "halvvintern" från 1789 (-11,0°) medan halvvintern året därpå, 1790, är en av de mildaste som observerats (+3,2°). År 1790 var ända fram till 1929 den mildaste "halvvintern" innan 1930 övertog förstaplatsen.
Trevlig helg!
//Misha