Den sibiriska värmen har gått hårt åt polarisen

Enligt amerikanska National Snow & Ice Data Center har isutbredningen i Arktis nu i mitten av juli varit den minsta för den här tiden på året sedan satellitbaserad övervakning inleddes 1979. Jämfört med i fjol och 2011 är dock skillnaden rätt marginell.

Isutbredning i Norra ishavet den 19 juli 2020.
Isutbredning i Norra ishavet den 19 juli 2020. Linjen som är orange motsvarar genomsnittlig isutbredning åren 1981-2010. Källa: National Snow & Ice Data Center. Förstora Bild

Arctic sea ice news and analysis - NSIDC

Det här var kanske inte riktigt vad man väntade sig i vintras. Då hade vi en kraftig och homogen polarvirvel som delvis bidrog till att isolera polarbassängen från sydliga luftmassor. I början av året hade vi också en isutbredning som var lite större än de senaste fem åren.

Men havsis som inte är mer än en vinter gammal har inte mycket motståndskraft om avsmältningen väl sätter igång på allvar senare.

Nordostpassagen är öppen men inte Nordvästpassagen

Den ovanliga värme som rått i norra Sibirien under en längre tid har bidragit till kraftig avsmältning i angränsande delar av Ishavet. Förhållandevis minst is finns för närvarande i Karahavet och Laptevhavet, som ligger på varsin sida om Tajmyrhalvön.

Därmed är också Nordostpassagen öppen. Men för Nordvästpassagen på den kanadensiska sidan är det lite trögare.

Dels har man där inte haft lika stora temperaturöverskott i år, dels utgörs Nordvästpassagen av ett antal rätt smala sund, där packis kan samlas.

Blir det rekordlåg isutbredning för hela säsongen?

Ser man på statistiken så bör det vara ytterligare omkring en och en halv månad med avsmältning av isen i Norra Ishavet. Kan vi vänta ett nytt bottenrekord för hela säsongen?

Nej, det är inte alls säkert. Lika lite som den gångna vintern var någon bestående dunderkur för polarisen, så kan vi lika lite säga något om utvecklingen under sensommaren och förhösten. Luftströmmar kan snabbt ändra sig och leda till förändrade mönster.

Sverker Hellström