Det här blir mitt sista inlägg i sommarbloggen och vad kan då vara mer passande än att skriva något om den kommande vintern? 
Det är givetvis alltför tidigt att uttala sig om den än, men med den snabba avsmältningen av havsis i Arktis den här sommaren kan vi åtminstone fundera lite över vilka följder det kan få för vintern i år, och även kommande år.
Efter att så gott som samtliga vintrar under inledningen av 2000-talet varit milda i större delen av landet har vi nu de senaste tre vintrarna haft perioder med rätt sträng kyla. Februari 2010 och december 2010 var det till och med månadsmedeltemperaturer under det normala i hela landet. Och som ni kan se på kartan här till vänster var det i december 2010 underskott på drygt 5° i större delen av södra och mellersta Sverige. På motsvarande kartor för samtliga vintermånader; december, januari samt februari ser man att månader med överskott förekommit betydligt oftare.
Med den globala uppvärmningen är det inte oväntat att just vintrarna hos oss i Sverige i genomsnitt blir varmare. Det är ungefär samma typ av återkopplingar som jag beskrivit i tidigare blogginlägg för somrarna i Arktis. Södra Sveriges vintrar påminner delvis om somrarna i Arktis, så till vida att det ”normalt” är långa perioder med temperaturer nära 0°, vilket i sin tur gör att redan en liten förändring i temperatur kan leda till stora förändringar i klimatet i övrigt. Våra vintrar får regn i stället för snö, isen lägger sig senare på sjöarna, det blir ingen ordentlig tjäle, vilket i sin tur leder till att den snö som ibland faller snabbare smälter. Vintrarna blir helt enkelt ”ovintrar”.
Men hur förklarar man då de senaste vintrarnas kalla perioder? Ja, först och främst är det skillnaden mellan väder och klimat. Även med ett varmare klimat får vi i framtiden enstaka perioder med kyla. Hur vädret blir vid ett visst tillfälle beror på lågtrycksbanor, luftmassor, vindriktningar osv… Men i takt med att allt större områden i Arktis blir isfria sommartid och att uppvärmningen går snabbare i Arktis än längre söderut påverkar det i sin tur förutsättningarna för just lågtrycksbanor, luftmassor, vindriktningar osv. Det är mycket som tyder på att luftströmmarna högre upp i atmosfären förändras, exv jetströmmarna och Rossbyvågorna. Med mindre skillnad i temperatur mellan Arktis och sydligare breddgrader ökar amplituden i Rossbyvågorna och de rör sig dessutom långsammare. Det leder i sin tur till att vädersituationer nere vid marken kan bli mer fastlåsta och kvarliggande, och ett exempel på det är kalla högtryck vintertid. Om det blir en kall eller en mild vinter i år här i Sverige återstår att se. Helt säkert får vi i alla fall en annan vinter än vi fått utan den globala uppvärmningen.
Här kan ni se en intressant föreläsning av Jennifer Francis om de här processerna. Föreläsningen hölls på den konferens som American Meteorological Society arrangerade i januari i år. (De två länkarna öppnas i nya fönster.)
Varning klass 1, Sverige
