13 september, 2012

Land i sikte

Så är vi snart i Longyearbyen!

Transiten ner har gått bra, gungningen har endast varit rofylld trots medelvindar som stundtals legat på 12-16 m/s. Dyningar på 2 meter med en period på 5-6 sekunder…swell!

På vägen ner har valar visat sig vid enstaka tillfällen och en lite fågel liftade en timma under morgonen, sittandes på räcket utanför vårt bryggfönster. Den hade nog kommit långt bortifrån för den såg mycket trött ut berättade Ulf. (Jag låg och sov min beauty sleep.) Efter sin sovpaus – säkert välbehövlig vila – så flög den iväg. Ingen vet var.

 ”Min första vän, en regnfågel, försvann över ett hav” sjunger den kände svenske popartisten. Det här var nog ingen regnfågel. Det var en lite gråbeige dunboll, stor som en domherre.

Vi såg faktiskt land – första skymten – redan sent på onsdagseftermiddagen, då knappt 50 nautiska mil ifrån Svalbard. Nu seglar vi på Isfjorden och har ett par timmar kvar till ankring. Vi har äntligen kontakt med omvärlden och kan ringa våra nära och kära på mobilen.

Det är också hög tid att summera alla intryck och erfarenheter från de senaste 45 dagarna.

  • Nordpolsbesöket toppar nog listan. Det är inte många som varit där. (Fast det såg ju likadant ut ända ner till N85 ungefär…) Ännu färre som firat sin födelsedag på nämnda plats.
  • Antalet krängningar med Oden blev bara en.
  • Antalet luftputebåtar också en – men vi mötte upp med den två gånger, på uppvägen och på nervägen.
  • Antal gånger med underkylt regn: 2 stycken. (Sedan har vi haft flera tillfällen med underkylt duggregn, men det har inte samma dignitet.) 
  • Antal dagar i isen då temperaturen var över 2 plusgrader: noll.
  • Antal dagar med god mat: alla. När vi är inne på ämnet; antal dagar med ärtsoppa till middag: 7.
  • Antal isbjörnar: Okänt, jag har sett två men också spår flera gånger. Undrar hur många isbjörnar som sett Oden?
  • Antal flygningar för Filip Kalle: 141.
  • Antal lediga dagar: noll.
  • Antal hittade berg på havsbotten: ett (preliminärt kallat Johans kulle – vi får se vad GEBCO tycker att det ska heta…).
  • Antal klättrade trappsteg: 40 000 (enkel överslagsräkning).

Jag kan rabbla i all evighet med det känns onödigt. Ni har väl läst bloggen och vet hur jag haft det? Det finns så många intryck att smälta och bilder att sortera men en sak är säker – får jag frågan om jag vill åka någon fler gång så svarar jag: När åker vi?

Hälsningar från Svalbard!
/Maria Svedestig