Arktisexpedition 2012 – reseblogg

Vi har haft svaga vindar hela dagen och en hel del dimma. Tidigt på morgonen – dvs innan jag vaknade – så snöade det så att det blev vitt på däck. Det räckte till några snöbollar men något riktigt krig kunde inte bryta ut på grund av ammunitionsbrist.

När jag började mitt skift mitt på dagen så var det ganska hyfsat väder, horisonten skymtade svagt och på satellitbilderna syntes molnen dra bort norröver. Inte bra, tänkte jag – det kommer att klarna upp!

Inte bra? Varför inte det då? Det är väl trevligt med solsken? Jo, men här i Arktis betyder uppklarning mitt på dagen inte alltid sol. Det kan lika väl bli dimma. Igen. Som ett brev på posten, och tätt blev det. Ovanför Oden var himlen nästan blå men sikten? Knappt en båtlängd ibland. Lite white out också.

Dimman låg kvar till efter åtta på kvällen då det började bli en anings vind. Fortfarande svag dock. Ännu lite senare på kvällen blev det bättre och nu i skrivande stund har Filip Kalle fått fara ut och flyga för att kolla av var de bästa råkarna finns i vår heading. Vi har bara omkring 35 nautiska kvar ner till professorn i sin luftputebåt (=svävare). Genom att köra i råkarna sparar man bränsle och det blir också en angenämare resa för oss ombord. Man kan måla naglarna och sådana saker .

Förresten så kanske ni undrar var isflaket är? Det som bröt sig loss från Petersonglaciären? Det har knappt rört på sig sedan det lämnade Kennedy Channel. Det har flutit mycket sakta och stilla söderut den senaste veckan och ligger nu på N79 45 och W070 cirka.

Ikväll har vi förresten haft lite pyssel. Det är kräftskiva i morgon och man måste ha en stilig hatt för att komplettera utstyrseln. Klippa och klistra, pilla och knyta, tejpa och skära. Aj i fingret! Oops där slant man men det var bara ytligt. Tre droppar blod bara. Allt för konsten! Ni får höra mer om helgens festligheter sedan. Kanske….

Snart dags för kojen, vi hörs; eller som bröderna Grey skulle säga: Laters!

/Maria Svedestig