5 september, 2012

Hemfärd

Då har den börjat, resan hem.

Lite drygt 300 mil till fjollträsk som en del kallar det. De som kommer lite norrifrån. Andra säger kungliga huvudstaden, Stockholm. Fast det är förstås fågelvägen och inte med de kringelikrokar vi kör. Det är antagligen närmare sanningen att säga att vi har 400 mils resväg hem. Det tar sin lilla tid. Speciellt som det ligger en massa is i vägen. Pratar vi nautiska mil blir det väldigt många, 1700 fågelvägen.

Vi har förresten stämt träff med den norske professorn på ”luftputebåten” som vi senast såg i början av augusti – Ulf har berättat om honom tidigare . Vi ska hjälpa honom en bit på vägen eftersom han har tekniska problem. Tar antagligen ett par, tre dagar innan vi är framme hos honom.

Han vill säkert låna vår dusch igen. Det skulle i alla fall jag vilja göra om jag bott på en tolv meter lång gummibåt länge. (Fast fet chans att jag skulle göra något sådant… men det beror förstås på vem som skulle följa med…jaaa, en månad på en luftputebåt kanske inte är så dumt…:-))

I eftermiddags såg vi en isbjörn. Den lufsade på isen för om Oden på babord sida (ungefär 150-200 meter ifrån) och verkade inte bry sig så värst mycket om oss. Ibland stannade den till och sniffade i luften. Det var precis vid ändpunkten på vår seismiklinje så styrman vände Oden med ett lappkast och så var björnen på styrbords sida istället. Isbjörnen styrde sin kos mot nordnordväst och vi lär nog inte få se just den vita (nja mer gulvita) nallen någon mer gång. Det var en lagom tjock isbjörn – troligen i sina bästa år – med lite istappar i pälsen. Säkert var han nöjd med livet som han lever här. (Bland is och säl.)

Har förresten hört att kräftorna ligger på långsam upptining. Det blir skiva på lördag. Lite senare än vanligt men gott ska det bli. I början på nästa vecka vankas det andra smaskigheter. Jag får återkomma om den saken. Bli inte sura nu…

Just nu är jag lite ”inmålad” i mitt hörn av bryggan. Den danske fotografen filmar mina grannar för ett reportage och blockerar vägen ut. Jag måste sitta stilla så min gloria inte halkar på sned och ger konstiga reflexer i bilden. Nästan så jag känner mig lite stel i nacken. Allt för konsten!

Ikväll slipper jag jobba in på natten. Filip Kalle är just nu ute på isen med några forskare men kommer hem före 21. Då kan man ta sig ett par koppar kaffe och sedan sova gott, länge.

Dröm sött allihop!

Isbjörnen hälsar!

/Maria Svedestig